Uncategorized

En skånsk terapi-schäfer

Så här ser en skånsk terapi-schäfer ut:

080209b.jpg

Det är den näst bästa boten mot depp och trötthet.

Dagen har varit tung, mest pga bristen på sömn natten som var. Gick en timme ”för tidigt” från jobbet, tog min huvudvärk och åkte hem för att gå ut med Iza. Just då var det bara Iza och ingen annan det gällde. Husse och Karlsson var hemma och ville följa med oss men … NEJ! De fick gå på egen promenad medan jag och Iza teraperade oss runt djävulsrundan. Det är så oerhört skönt att gå med bara henne ibland. Hon blir en helt annan (lugnare) hund när det bara är hon och jag och hon inte behöver konkurrera med någon om vare sig matte, hästskit eller kattskit. Det märks tydligt hur mycket hon uppskattar våra ”tjej-promenader” (eller tant-promenader kanske det borde heta numera?).

Vi hade en underbar promenad i sällskap av den sjunkande solen och när jag kom hem kändes det mesta lättare.

Och vilken är den bästa boten mot depp och trötthet, kanske vän av ordning frågar sig?

Jo, det är ett intensivt dressyrpass på hästryggen! Men eftersom ridningen är nedlagd sedan några år tillbaka så är det liksom ingen option längre, men man klarar sig långt med en skånsk terapi-schäfer också. 🙂

Tack för alla snälla och stöttande kommentarer. De har värmt gott ska ni veta!

Uncategorized

Fortfarande ledsen. Och trött.

Känner att jag vill förtydliga lite angående gårdagens bitter-inlägg. Det är INTE frågan om att jag tycker hemsidan är perfekt eller att jag är ofelbar. Så är det alltså inte. Hemsidan har nu funnits i ett antal år. Jag byggde upp den med hjälp av en klubbkompis (som då bodde i Stockholm men ändå tog på sig jobbet!). Jag stod för idéerna och innehållet och hon skötte (och sköter) det praktiska, dvs uppdateringar. Det har inte hänt så mycket på sidan på dessa år. Visst är den idag ganska ”tråkig”, men det har sina skäl (som ingen har frågat efter!) och den är funktionell. Den innehåller mycket information och en hel del praktiska specialfunktioner för t ex resultatrapportering och medlemsanmälan. Den är inte speciellt flashig men den fungerar och den hålls uppdaterad med viktig information. Detta har heller ingen klagat på.

Kontentan av mailet jag fick igår var att man vill ha den roligare och ha någon som har ”ansvaret” för den?! Ursäkta mig men vad är det jag har idag? Är det inte ”ansvaret”? Undrar om dom fattar hur mycket tid jag (och hon som sköter det tekniska) lägger ned på ett år? Om man nu vill ha en förändring; varför ber man inte mig komma till nästa styrelsemöte och diskutera saken där? Varför redan i första mailet börja diskutera en ersättare?

Hade sidan varit misskött hade jag kunnat svälja det hela, men inte som det är nu. Jag strider inte för att ha kvar ”jobbet” och tänk vad mycket tid jag kommer få att träna hund på istället? Och mindre stress för att det ska uppdateras lite då och lite då….

Nej, jag är sårad, illa berörd och känner mig orättvist behandlad. Överkänslig? Troligen. Men sådan är jag bara. Inte mycket att göra åt.

Mitt förra jobb (som rent arbetsmässigt var ”drömjobbet”) sa jag upp mig ifrån eftersom jag kände mig (och var) orättvist behandlad av en chef som inte vågade stå för sina åsikter eller ens ta en diskussion. Och kan man säga upp sig från ett välbetalt jobb så ska det väl inte vara några större problem att ”säga upp” sig från ett idéellt uppdrag?

I natt somnade jag inte förrän vid 02-tiden. Låg och funderade på detta, och även på att byta klubb. Vi har en till klubb i stan, där jag redan är medlem, så steget är inte speciellt stort. Och då lär jag ju ”automatiskt” bli av med tidningen också?

Efter 3,5 timmes sömn är man inte speciellt pigg. Eller glad…

**********************

Tillägg;

I natt älskade jag Iza ännu mer än vanligt. Hon var vaken så länge jag var vaken och kollade till  mig. När jag gick ner för att ”vanka” omkring följde hon med, fast jag försökte övertala henne att ligga kvar. Hon kände på sig att jag inte borde lämnas ensam. Karlsson snarkade och sov som en stock, men jag älskar honom också, ändå.

Under den stunden jag sov drömde jag något mystiskt; jag och Iza befann oss på räddnings-SM, av någon outgrundlig anledning? Men vi deltog inte utan tittade bara på. Helt plötsligt skulle man inte bara köra räddning utan även narkotika-sök. Någon (?) tyckte att jag skulle testa med Iza och det gjorde jag. Skickade in henne i en byggnad där det skulle finnas sex ”gömmor”. Och hon markerade alla klockrent och var sååå duktig. Och var hon lärt sig detta var det ingen som förstod, inte ens jag. Jag bara undrar; var får man allt ifrån?