Dag: 14 februari, 2008

Egentligen borde jag inte skriva detta, men det gör jag ändå. Tydligen.
Effekten av lunchpromenadens strålande solsken förtogs effektivt av ett mail som ramlade in strax före lunch. Ett mail från styrelsen med information om att man diskuterat klubbens hemsida och hade önskemål om, och synpunkter på, innehållet. Man undrade också om jag ville ha ”hjälp” med, eller någon som tog över ansvaret för den?

Det var väl inlindat och vänligt skrivet men … kan man ta det som något annat än personlig kritik? Jag blev ledsen. Jag blev irriterad. Jag blev sur.  Och elak.

Kritik i all ära, och den är säkert befogad, för det skulle gå att göra mycket mer med hemsidan om bara tiden fanns, det är jag väl medveten om, men jag tycker inte att man tar det via mail? Man sätter sig ned och har en (förhoppningsvis konstruktiv) diskussion, öga mot öga.

Nu slutade detta med att jag i princip ”sa upp mig” och jag hoppas innerligt att dom har min efterträdare stående i kulisserna för min motivation att lägga två strån i kors på den fronten försvann snabbt. Jag hoppas också att efterträdaren har ett brinnande intresse (och oceaner av tid) för detta och inte är en entusiast som tröttnar efter ett halvår. Det har hänt förr.

Min motivation att göra klubbtidning minskade också kraftigt. Lyckades halvt om halvt säga upp mig även från den funktionen, dock med något års uppsägningstid. Tyvärr.

Egentligen borde jag sätta mig och jobba med tidningen NU. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker göra något annat. Riktigt vad har jag inte bestämt, huvudsaken är att det är något annat. Så kanske jag har lugnat mig till helgen och kan ta tag i det. Just nu är jag bara; ledsen, sur, bitter och elak. 😦

Nu får vi nog snart åka på vilohem. Både hundarna och jag. Igår kväll var vi nämligen och tränade – igen! Lite chockade är vi nog allihop över denna drastiskt ökade träningsdos? Nu har det varit hundträning fyra av de senaste fem dagarna. Var ska detta sluta? 🙂

Träningen gick riktigt bra. Fortsatte leka med Iza, idag med fokus på lite mer bryta-övningar. Hon verkar faktiskt tycka att det är riktigt roligt, nu när hon fattat grejen. Vid ett par tillfällen var hon på väg att ”pysa iväg” och käka harskit men – kom på att jag hade den roliga bollen och vände (nästan) självmant! Tänk om jag fått dom här tipsen för 5-7 år sedan? Då kanske vårt liv, och vår tävlingskarriär, sett helt annorlunda ut? Nu måste jag bara modifiera (=byta snöre) i några bollar för den vi har ger snart upp. Jag är sannolikt den största icke-klättrande konsumenten av tunna klätterrep i stadens klätterbutik.
Karlsson fick köra igenom några lydnadsmoment och det gjorde han med den äran. En platsliggning med nio hundar, de flesta okända för honom, blev det också. Han satte sig efter någon minut men när jag lagt om honom låg han, om än lite oroligt. Totalt blev det iaf fem minuter. Sen har han fått lite låsningar på fjärrdirigeringen. Nu krävs det helt plötsligt en massa kommandon innan han växlar position? Kan ha berott på att jag, för att simulera tävlingsledare, la honom med ryggen mot några människor och hundar, bara några meter bakom? Mycket lek blev det för hans del också. En bit ”ludd” i snöre var nästan lika OK som pip-draken…

*****************

Igår kom det ett mail från Gino igen, med ett par bilder tagna på tremånadersdagen som inföll igår.

***********

Tja, vad kan man säga? Han ser ju ut som en… som en… borderterrier? Söt som socker  alltså! 🙂