Idag fyller Iza åtta år! Ofattbart! Hur kom vi hit, och var tog tiden vägen? Vi får väl se om min pappas tes; det är de första åtta åren som är värst, sen börjar dom lugna ner sig, stämmer. Jag tvivlar faktiskt.
Eftersom Iza inte är så mycket för det där med materiella ting så fick hon ingen fysisk present. Om hon hade fått det så hade sannolikt lillebror ändrat på äganderättsförhållandena ganska omgående, och därefter hade han dödat presenten efter bästa förmåga. Istället fick hon en heldag med matte på klubben. På brukslydnadskurs för Benny Steen.
I ärlighetens namn har hon tillbringat större delen av dagen i bilen, men ett pass för oss själva i morse och ett med den inhyrda instruktören på eftermiddagen har det blivit, och hon verkar ganska nöjd. Dagen har varit givande men någon quick-fix av ställandet på inkallningen, som jag (något orealistiskt) hoppats på, blev det inte. Som de flesta andra förare fick jag kritik för att jag är för dålig på att leka med min hund så det är väl där vi får börja. Om man nu orkar börja om med en hund på åtta år? Just nu är jag så trött så jag orkar knappt ens fundera på det, men det kanske känns annorlunda/bättre i morgon? Men om inte annat har jag fått med mig mycket matnyttigt att praktisera på påläggskalven, Karlsson. Instruktören tyckte dock precis som jag; att Iza är ”svår”. Om nu det är någon tröst?
Tur med vädret hade vi också idag. För en gångs skull blev det bättre än SMHI lovat?! Dimmolnen skingrade sig och solen visade sig! Man kanske får se det som en del av födelsedagsfirandet?
Här kommer i alla fall ett par bilder på dagens födelsedagsbarn och söt är hon, den kan man inte ta ifrån henne. 🙂
Som substitut för den uteblivna födelsedagspresenten så kommer kvällsmaten att innehålla lite extra godbitar. Och några sådana har det ju också slunkit ner under dagen. 😉
vallterrier.com 