Detta blir mitt 500:e inlägg sedan starten för den här WordPress-bloggen, 11 mars 2007. Det innebär i snitt 1,5 inlägg per dag! Trots att ett antal semesterveckor o dyl varit helt bloggbefriade. Jag vet inte vad det tyder på? En patetisk skrivklåda kanske?
Nu tog jag en paus under gårdagen, efter två hyfsat långa inlägg under söndagen. Detta resulterade i att det blev uppehåll i två dygn och då undrar Mysla om jag lever? 😀 Det är ju alltid (?) roligt att vara saknad men det leder också till viss prestationsångest. Men OK, jag kan väl leva med det. Och konstatera att mina läsare uppenbarligen är ganska ”bortskämda”. 😉
Igår hände inte så mycket att skriva om mer än att jag satt hemma och koncentrerade mig på att inte få vinterkräksjukan. Och lyckades. Magen var risig, jag mådde lätt illa och hade ont i huvudet men i morse var det som vanligt igen. Jag misstänker på fullt allvar att jag tillhör den muterade delen av befolkningen som inte är mottaglig för vinterkräksjukan och är det så är jag gärna muterad.
Hundträningen går på extremt lågvarv. Vädrets kretslopp, som består av snö – regn – minusgrader – plusgrader – snö – regn – snö – plusgrader – minusgrader…., har inte direkt någon uppbygglig effekt på träningslusten. Underlaget lämpar sig inte heller, trots mina Icebug. Jag hoppas på många plusgrader fram till lördag så att isen försvinner. Då ska nämligen jag och Iza på brukslydnadskurs på klubben. Det jag framför allt vill ha hjälp med är inkallning med ställande, och att släppa lös den hunden på blankis känns inte som en god idé även om jag numera friskförklarat henne från operationen.
Idag fick jag höra att ”dom tror att branden var rånmord”…! (Branden hos grannen i söndags alltså, om någon missat det.) Någon hade läst lokalsidorna av Expressen på nätet och t o m den tidningen, som inte brukar skräda orden, uttryckte sig mycket försiktigt; grannar som vill vara anonyma spekulerar i att mannen kan ha haft en del pengar hemma. Så stod det på ett ungefär och i vissas ögon och öron så förvandlas då detta till en sanning. Själv ligger jag extremt lågt med spekulationerna och avvaktar resultatet av den tekniska undersökningen. Måhända en kvarhängande yrkesskada från mina 16 år som polisanställd, men den yrkesskadan kan jag gärna leva med. Då hade man ju ofta ”sanningen” och att sedan jämföra detta med tidningarnas versioner var oftast ganska roande (eller o-roande). Och det har definitivt lett till ett betydligt mer kritiskt tolkande av ”nyheter” än vad jag hade haft annars.
Sensationsgamarna gör sig också fysiskt påminda genom en ökad trafik här med okända bilar. Jag har ALDRIG förstått vitsen med att titta på katastrofplatser?! När jag pratade med en granne i söndags och h*n fick höra vad som hänt (jag trodde h*n redan visste) så blev den omedelbara reaktionen; – Då måste vi åka dit och titta, och så packade de in barnen i bilen och åkte dit… *suck* Varför? Själv försökte jag i söndags desperat hitta på en annan promenadrunda men eftersom det enda hanterbara alternativet, med tanke på underlaget, var djävulsrundan, som går förbi brandplatsen, så fick det bli den. Men jag hade mer än gärna sluppit.
Nu är det hög tid att ”kasta” sig över årets första nummer av klubbtidningen. Det ska alltså produceras, inte läsas…
*******************
På begäran (av Agnetha) kommer här en bild på årets högreklass-hund i Borås BK tillsammans med ”bucklan”. 😉
vallterrier.com 