Dag: 3 februari, 2008

Nu är jag verkligen kär! I mina Icebug-kängor. Och nej, jag har inget avtal med Icebug om procent på intäkterna, men jag kanske borde skaffa mig ett sån’t? Både igår och idag har hundpromenaderna varit rejält isiga och halkiga. Men inte för mig. Jag promenerar på precis som vanligt, och väljer gärna is istället för grus där valmöjlighet finns. Nu törs jag nog nästan klassa dom som fjolårets bästa investering.

Hundpromenaden idag bestod av djävulsrundan. Enda rundan av någorlunda längd där man inte riskerar att drunkna på vägen. Detta innebar även att vi gick förbi det nedbrunna huset. Det enda som stod kvar var murstocken och en kakelugn. De uppgifter som lämnas nu är att mannen omkommit. Det rök fortfarande kraftigt och ask-flagor såg vi en bra bit bort från brandplatsen. De som bor som närmaste grannar ska nog vara tacksamma att det är så blött som det är annars vete katten vad som hänt med deras hus?

För närvarande ser det ut så här på vår åker.

x 3. Bilden är tyvärr jättedålig, tagen med gamla kameran som trots allt har kraftigare zoom. Det är väl mamma älg + två kalvar som är på besök. Är det detta som är charmen med att bo på landet? Njae, jag vet inte det jag…

Här kommer två bilder jag tog i torsdags kväll, mitt i värsta snöstormen. Observera att detta är taget på nord- och ostsidan av huset, och det blåste från söder! Snacka om att snön virvlade runt i stormbyarna?!

Och så veckans tulpanbukett (snacka om kontraster?).

Mycket originell färg?! Tyckte ändå dom var lite ”fräcka” när jag stod i blomsteraffären men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker om dom eller inte. Men som sagt, de sticker ut. Och piggar onekligen upp!

Avslutningsvis har jag fått ett mail från Gino som jag i egenskap av gudmatte lovat att vidarebefordra.

*********************

Hej!

Husse tyckte att jag skulle berätta litet om hur jag har det.

Husse och matte klagar lite grann över att det är långt ifrån alla bilder som blir riktigt bra. På många bilder syns jag inte alls! Jag är mycket rörlig, säger husse. Han säger att blixten står stilla när jag sätter fart.

Jag har bett husse och matte att skickar över fem bilder.

Först en bild på mina kompisar och jag när vi kopplar av. Jag har fått en säng som alldeles lagom stor, tack och lov.

Här testar jag att springa i full fart mot matte. Jag har fått bra ordning på svansen. Den pekar oftast rakt upp när jag springer och jag klarar av att hålla balansen riktigt bra numera.

På den tredje bilden tränar vi fot, men av någon anledning vänder sig husse alltid åt fel håll när jag sätter mig. Kan någon prata med honom om saken?

Jag har hört att lemurerna i Afrika gärna står på bakbenen när dom vaktar flocken mot fienden. Jag har försökt samma sak och jag ser mycket längre. Om jag kan stå på tå kan jag se ändå längre. Det måste jag träna på.

Sist är det en bild där jag bara sitter i snön och tänker på vad jag ska göra härnäst.

Puss och kram från

Gino

Ett hus i närheten av där vi bor (ca 1 km fågelvägen) har brunnit ner (eller upp?) idag på morgonen. Det husse, och även jag, alltid har hävdat sedan vi flyttade hit har nu hänt; det har brunnit och brandkåren har inte kommit upp för backarna!Snålheten hos de som sköter vägunderhållet på vår enskilda väg har straffat sig och mardrömmen besannats.

Jag blev väckt av telefonen 06.30 i morse. Det var husse som frågade; ”BRINNER DET HEMMA?”. Nyvaken och allmänt förvirrad matte tittar sig omkring och svarar; ”nääää?”. Nyvaken och förvirrad matte går in i vardagsrummet och tittar ut genom fönstret och nog brinner det alltid, men inte hos oss. Rejäla lågor slår upp en bit bort. Branden (och den utryckande brandkåren) hade alltså husse sett från plogrundan och självklart befarat det värsta.

Efter lite funderande kommer jag fram till att det troligen inte är barnfamiljens hus, eller deras grannars. Utan ett hus som ser ut som en ödekåk – men inte är det. Det bor (bodde) faktiskt en äldre man, något av ett original, i huset. Ingen människa har någonsin förstått att det gått att bo i detta fallfärdiga ruckel (Agnetha, du kanske minns det?), men det har det alltså gjort. Ända tills nu.

Och brandkåren (från stan) har alltså inte tagit sig upp för backarna utan huset har brunnit ner till grunden. Husse tog den vägen när han kom hem från plogrundan och då stod det två brandbilar där. Förmodligen deltidsbrandkåren som kommer från andra hållet där backarna är något mindre branta, men de har väl även mindre resurser. Huruvida mannen, och alla hans katter, har överlevt eller inte har vi i nuläget inte en aning om.

Detta kanske kan få de vägansvariga att vara något mindre snåla med sandningen i fortsättningen? Nu lever de efter principen att det ska vara riktig blankis innan man sandar. Husse har på vägmöten hävdat att om det värsta skulle hända, dvs brand, under vintertid så skulle brandkåren inte ta sig upp. De ansvariga har hävdat motsaten; att brandkåren alltid tar sig fram. Husse fick rätt! Tyvärr. Vi får väl se om det har någon effekt på framtida vägunderhåll?

Husses natt har varit minst sagt dramatiskt. Det började med att han upptäckte och larmade brandkåren till en brand i en (obebodd) ladugård alldeles i närheten av lastbilsgaraget när han skulle ut och ploga. Och sen detta? Det har varit en tuff natt.

**********************

Gårdagens årsmöte och årsfest gick planenligt av stapeln. Jag var ordningsam och körde bil både dit och hem. Med mig hem hade jag utmärkelsen för Årets Högre-klasshund! Nu ska det ju erkännas att det bara var jag och två andra ekipage som startat i högre klass under året. Var lite tveksam till om jag skulle skicka in eftersom vi inte ens blev uppflyttade men … so what? Det finns inget krav på uppflyttning utan det är bara det bästa resultatet som räknas. Och det hade vi! 😉 Det är väl den enda ”Årets hund-utmärkelsen” vi lär få.

Några lotterivinster lyckades jag också kapa åt mig. I år var det ju fler än jag som bidragit till vinstbordet så det var lönt att köpa lite lotter, och jag fick utdelning på 33%! (Tack kontrollant Tytti som höll koll på mina lotter medan jag förrättade dragingen.) Ett koppel, en knallgul ventapad, ett (för stort) reflexhalsband till Iza, en vägkarta och – ett grenuttag för mobilladdare (till bilen) släpade jag hem. Det fanns två riktigt fina hundbäddar, en till Iza och en till Karlsson, men de rök all världens väg innan mina lotter började ge utdelning, men jag är rätt nöjd ändå. 😉

Nu vräker snön ner utanför fönstret. Vi får väl se vilken typ av hundaktiviter vi ska hitta på idag?

**************

Uppdaterat; på lokala nyheterna sa de nu att mannen i huset omkommit…