Ikväll har Karlsson varit social demo-hund. Studiefrämjandet hade bett att få komma på besök med ett antal barn. Uppskattningsvis var det ca tio barn mellan åtta och tolv år. Vad vi skulle göra, annat än att låta Karlsson få utlopp för sin sociala kompetens, var något oklart. Dock blev det som så att vi fick börja med ett godis-letande. Alla ungar fick varsin korvbit som de fick gå ut i ett skogsparti och ”gömma”. Och som han letade! Det är inte för inte han är terrier. 😉 Han kämpade som det lilla barktroll han är och jag tror han hittade alla korvbitarna. Det mest fascinerande var att han höll koncentrationen trots ett gäng tjattrande barn, några vuxna och ytterligare en hund som befann sig i höjd med ”baslinjen”. Barnen var tidvis inne och sprang i rutan för att kolla om han hittat just deras korvbit men det rörde inte K i ryggen, han bara letade på. Jag får erkänna att jag blev imponerad för riktigt den fokuseringsförmågan hade jag nog inte väntat mig. När vi gjort sån’t här tidigare har det ju bara varit han och jag liksom… 🙂
Därefter körde vi stereolydnad. Jag och Karlsson i någon form av kadrilj (militärer och hästmänniskor vet vad det är) tillsammans med en storpudeltik med matte. Det gick faktiskt också alldeles lysande och över förväntan trots att det var helt orepeterat. Vi avslutade med ett hopp-sitt-hopp och en budföring.
K charmade naturligtvis de flesta barnen och några fick låna kopplet och gå med honom en stund vilket uppskattades. Jag var självklart i närheten hela tiden, och Karlsson fanns sig väl tillrätta. Det kändes som om Karlsson var ett lämpligare objekt för barnen att prya på än den också närvarande new foundlands-hanen…
Nu sover han gott och jag är också ganska nöjd efter att ha gjort en god gärning, eller vad man nu ska kalla det. 🙂
vallterrier.com 