Dag: 18 mars, 2007

Nu är det något galet med Iza igen! Hon har spytt två gånger på ett par timmar och all blodpudding hon fick i spåret har kommit upp. Hon verkar ganska hängig, vilket kanske inte är så konstigt. Man brukar ju inte bli världens piggaste av att kräkas. Försökte ta tempen på henne nyss vilket inte brukar vara speciellt svårt men idag ville hon inte vara med. Hon tog till brösttoner som är väldigt ovanliga för denna jycke. Hon ville inte vara med när jag försökte vika undan svansen på henne och det lät inte alls kul i framänden där husse befann sig. För husses bästa la vi ner projektet… Förmodligen har hon en analsäcksinflammation – också. Då brukar hon bli väldigt avig när man rör hennes svans. Nu blir det fasta så får vi se vad som händer. Hon dricker iaf vatten och det är ju bra. Igår spydde hon också men då trodde jag det berodde på att magen sparkade bakut på några paprikabitar hon råkat få i sig. Kvällsmaten och frukosten har hon ju fått behålla så jag vet inte om det har något samband?

Det blir väl till att ringa veterinären imorgon för koll av analsäckarna om inte annat.

Själv ska jag till naprapaten ikväll. Har fått tid kl 21, på en söndagkväll! Så blir det när naprapaten även är läkare med ett heltidsarbete i den branschen. Känner mig måttligt sugen just nu, men det är hög tid för genomgång av nacken så vad gör man. Ingen idé att dra på det längre…

Det hade ju förvarnats om oväder, nederbörd och starka vindar, idag. Därför började jag redan igår planera för ett avancerat åkerspår åt Iza om det inte var alltför otjänligt väder. Det regnade på morgonen men fram på förmiddagen höll det upp och då bar det iväg. Började på ”vår” åker för att sedan gå över grusvägen och fortsätta över två andra åkrar, göra en vända in i skogen, ut på åkern igen och så slut. Här pratar vi alltså rejäla terrängskiften vid flera tillfällen. Svenska terrängskiften, inte norska. (Norska = grön mossa till vitmossa, typ.) De som varit med på min blogg sedan i somras vet vad jag menar. 😉 Här var det alltså åker, starrgräs, grusväg, oländig eländig skog, bäckar, fin skog, barrmatta osv. Spåret tog ca 25 minuter att lägga ut så det var väl i klass med ett högrespår ungefär.

När vi skulle gå spåret efter en dryg timme sken solen. I 150 meter. Sedan hamnade vi i en rejäl hagelstorm!!! Innan det hade dock Iza gjort ett riktigt fint upptag där hon för en gångs skull analyserade spåret och inte bara flängde iväg åt första bästa håll. Hon kämpade på bra även om hon tyckte vädret var lite onödigt… Hon fick jobba rejält….

*************************************************

Puh, här fick jag slita ut alla sladdar till datorn eftersom åskan började gå…

*************************************************

…och hade väl något rejält tappt men fick tag på spåret igen. Vi ett tillfälle fick jag hjälpa henne lite på traven men vi tog oss till slutet med alla pinnarna i mattes magväska. 🙂

Jag är dock tacksam att vi hann hem innan åskvädret kom för det var förknippat med en ännu värre hagel- och snöstorm. Så nu är allt vitt igen! Och så skiner solen… Snacka om ”ostadigt väderläge” som meteorologerna brukar kalla det!
Med andra ord blir det inget Karlsson-spår i eftermiddag. Han har fått en promenad med husse och eventuellt kanske det blir lite lydnad när matte har städat klart i garderoben?

Varför tar batterier i brandvarnare alltid slut på natten? I natt vid 03.30-tiden vaknade jag av ett ilsket ”PIP”. Fattade först ingenting men efter en stund kom det ytterligare ett lika ilsket ”PIP”. Trasslade mig loss ur terriern för att försöka utröna vilken brandvarnare det var som lessnat på tillvaron. Närmast tillhands låg ju den direkt utanför sovrumsdörren. Ställer mig under den och blänger trött en stund och den säger inte ett ljud…? Ingen av de andra heller för den delen. Nåväl jag skruvar ner den och tar ut batteriet och sen blev det tyst.

När jag ändå var ”alive n’ kicking” tyckte jag det var lika bra att försöka omdisponera terriern lite så att jag åter skulle få fri tillgång till mitt täcke.

Det tyckte inte han!

Jag flyttade honom från täcket till madrassen säkert fem gånger. Varje gång krälade han tillbaks likt en målsökande robot. Till mina ben, ovanpå täcket! Och jag tror inte han öppnade ögonen en enda gång. Sjätte gången öppnade han ögonen och de sa ”det var hel….e vad du var enveten matte” och så fann han sig i sitt öde och kurade ihop sig i mina knäveck istället. 🙂

Stackars terrier. Det är bara en tidsfråga innan han skickar in en anmälan till DRIS*.

* DRIS = Djurens rätt i sängen