Uncategorized

Lite imponerad av sjukvårdens service

Igår började jag få rejält ont i ett muskelfäste i höger axel. Vis av erfarenheten från en extremt liknande åkomma i vänster axel för ett antal år sedan rotade jag fram en ask Voltaren-substitut för att försöka häva det i tid. Dock misstänker jag att de tabletterna jag har kvar (typ fyra) inte riktigt räcker för att få ordning på detta så vad gör man? Jo man ringer den lokala vårdcentralen. Hamnar (självklart) hos en telefonsvarare. Den ber mig uppge telefonnummer och talar om att jag kommer bli uppringd 11.20.

11.21 ringer telefonen! Nu återstår att se om jag bara får ett recept (hoppas) eller om jag måste släpa mig dit för att dom ska ”titta” på det. Det är ju inte direkt så mycket att se på? Oavsett hur det blir med det så är det oerhört bra service att bli uppringd och slippa sitta i en telefonkö och vänta. Ibland blir man glad för det lilla.

Det som är mindre glädjande är att jag inte kommer klara någon lunchpromenad med båda hundarna idag. Inte med den armen! Solen skiner från klarblå himmel så det hade verkligen varit skönt. Jag får väl knalla ut en liten sväng med en hund i taget och göra det bästa av situationen.

Uncategorized

8 kilo terrier med känsla för ben

Att 8 kilo terrier kan väga så mycket? När han fattar posto i sängen någon gång under natten väger han åtminstone det fyrdubbla! Han trycker sig tätt intill mina ben eller, ibland, husses. Eller, som jag tidigare skrivit, helst ska han ligga mellan mina vader? Och han flyttar sig INTE! Om man medelst handkraft flyttar på honom blir han oerhört stött… Om blickar kunde döda… Det är tur att lampan är släckt. 🙂  När han framåt morgonkanten försöker knuffa matte ur sängen är han däremot riktigt rörande. Hoppet är uppenbarligen det sista som överger vissa?!

Han är för övrigt fortfarande lika benfixerad som han varit hela sitt liv. Trodde att det skulle ge med sig men om han och Iza ligger någonstans tillsammans, vilket de ofta gör, så ligger han ALLTID draperad över hennes bakben, gärna med hennes svans som huvudkudde. Hon accepterar det oftast och söta är dom. 🙂

Tuggben är också högt uppskattade. Och hela familjen, i synnerhet Iza, är tacksam så länge han håller sig till dom för han har inte bara en förkärlek för att sova på Izas ben, han tuggar gärna på dom också, i synnerhet när han blir lite uppjagad…