Dag: 12 mars, 2007

Ville bara säga det. 🙂

När det strular med spåren så känner jag mig ofta som bambi på hal is. Jag funderar och grunnar, blir osäker och vågar knappt göra ditten och ännu mindre datten. Med Iza är det inte så noga längre, hon är så rutinerad nu att hon fixar även en klantig eller feltänkande matte utan att få men för livet. 😉 När det gäller den lilla terriern däremot blir jag osäker som den värsta nybörjare.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en rätt stor kunskapsbank att rota i. Ett snabbt överslag över mina utbildningar/kurser ger följande resultat:

• Fem veckor på Kindslägret
• Ca fem-sex organiserade helgläger
• Ca 6-7 kennelläger och klubbläger samt naturligtvis massor av träningstillfällen med andra spårgalningar
Jag har alltså gått utbildningar för både svenska och norska mästare, årets brukshundsförare samt massor av duktigt folk som har massor av rutin även om de inte har några mästartitlar. Vissa har varit underbara och andra naturligtvis mindre underbara. Kontentan är dock att det finns ganska mycket problemlösningsmaterial att rota fram ur hjärnförrådet. Jag delar gärna med mig till träningskompisarna och har idéer, mer eller mindre bra, men när det kommer till min egen hund så blir jag ruskigt osäker. Ska försöka sluta med det nu! Och våga prova. Han är ju för jösse namn en terrier! 🙂

Nu har jag funderat på det här med spårapporterna och kommit fram till följande;

Jag har en terrier med stor kamplust. Inget rasunikt men varför inte utnyttja detta? Istället för att släppa fram honom till apporterna så ska jag testa att hålla emot i linan så att han får jobba riktigt för att komma fram sista biten för nu har vi trots allt kommit till stadiet där han markerar dom. Tror faktiskt att detta kan tända till och öka intresset. Skulle helst vilja prova nu på en gång men just nu är jag på jobbet och i kväll är det lydandsträning och möte på klubben. Får väl försöka behärska mig till  morgondagen.