Av vårvädret och solskenet dom lovade på vädret i torsdags har vi inte sett något. Idag har man känt sig som om man medverkat i någon engelsk deckare med handlingen förlagd till Dartmoor-heden eller något annat dimmigt ställe. Dimman har legat tät och det har duggregnat hela dagen. Men jag ska ändå inte klaga. Snön är borta och det funkar utmärkt att spåra så inte gnäller jag inte. Det hade jag å andra sidan inte gjort om solen hade skinit heller. 😉
Hur som helst blev det spår till Karlsson idag igen. Lyckades muta husse att agera dragare. Han fick drapera sig mellan några stora stenbumlingar och när vi kom ångandes så halade han in snöret och apporten försvann!!! Mitt framför näsan på honom! Innan det hade vi hittat en ”normal” apport som han trots allt markerade även om han inte apporterade den frivilligt. Han såg jättesnopen ut när nästa apport bara drog järnet ifrån honom. 🙂 Vi fortsatte så till andra sidan vägen där det låg ett till spår med två ”normala” apporter. Den första generade lika tveksam reaktion som vanligt men när vi kom till nummer två så sög han i ordentligt för att den inte skulle hinna iväg. Och det gjorde den ju inte heller. 😉 Nu skulle jag vilja göra om detta redan imorgon men jag är rädd att jobbet lägger hinder i vägen. Detta ständiga irritationsmoment!
När vi kom hem hade husset kidnappat Iza för en promenad så jag och K fick en alldeles egen prommis. Det har onekligen en lugnande inverkan på mattenerverna att gå i skogen med bara honom ibland. Vi fick en riktigt skön promenad där han kunde vara lös 98% av tiden. Underbart!
Nu har jag lyckats fördriva en hel helg igen, utan att städa en enda garderob. Men nästa helg då…
Tror jag på det själv eller…? Till att börja med ska jag vara testledare hela lördagen och sen är det bara söndagen kvar som får ägnas åt de egna djuren.
Till de som undade om gårdagens geléklump; det var inte som husse avsågs. 🙂
vallterrier.com 