Kategori: Uncategorized

Snacka om äkta julpynt?! Troligen är det olvon, men jag är inte helt säker. Om man googlar lite så verkar det dock stämma bra. Visst gör de sig bra med lite snö på? Men de är helt OK utan snö också. 😉

Och jag får väl ge mig då… Det är vackert med snön, åtminstone när solen skiner, och det är nästan vindstilla, som idag. Igår var underhållningsvärdet sannerligen begränsat.

Hundpromenaderna hamnar också i en annan … dimension. Spänningen ökar onekligen när man går på vägar gjorda av krossat berg (väldigt knöligt), frusen lera med djupa hovavtryck (väldigt knöligt) eller i obanad terräng med massor av kvistar på marken (väldigt knöligt) utan att se exakt på vilken knöl man ska sätta fötterna nästa gång. Om man dessutom lotsas framåt i tillvaron av 1,5 galen hund så…? Men vi överlevde utan ben- och armbrott idag också.

För övrigt kan jag åter konstatera att konkurrens kan göra underverk. Efter att Karlsson inte lämnat bean-bagen på hela förmiddagen började Iza bli lite avundsjuk. Att köra bort honom finns inte på hennes världskarta, men efter lunchpromenaden var hon snabbt framme och ”snodde” den. Och på den vägen är det. Lillebrorar kan tydligen lära gamla schäfertanter ligga. 🙂

Hoppas jag…

Igår fick jag en bean-bag levererad. Alltså en ”säck” fylld med frigolitkulor, i Iza-storlek. Tänkt som en (tidigt) julklapp till schäfertanten. Men… det är uppenbarligen svårt att lära gamla schäfertanter att ligga. Åtminstone på en bean-bag…

Hon var misstänksam igår kväll. Hon nosade, satte tassarna på den, och efter många om och men  så la hon sig. Dock såg hon ut som om hon trodde den skulle explodera. Sängar ska vara stilla och tysta, inte röra sig och ”prassla” verkar vara hennes bestämda uppfattning.

Idag flyttade jag upp den i arbetsrummet och la den där hon brukar ligga, men nej. Hon blängde misstänksamt på den och tittade sedan längtansfullt efter den undanstuvade IKEA-bädden. Vi får väl se om hon veknar.

Lillebror däremot har inga förutfattade meningar utan kan tänka sig att testa de flesta sovplatser, och när jag la dit en fäll så föll han i djup sömn. 🙂

Vem, jag säger VEM, har bestämt att det är bra med en vit jul? Visst är det vackert med snön, så länge man kan vara inomhus. Men nu, när det snöar samtidigt som det är -8° och dessutom blåser så att kyleffekten nog ligger runt -20° har jag oerhört svårt att förstå charmen. Tycker bara det är bökigt, och kallt, och allmänt vedervidrigt… och har oerhört svårt att förstå alla som jublar över snön. Och bilkörning ska vi inte prata om… Trots att jag släppt gasen för länge sedan, och rullade i ca 20 km/h, när jag skulle ta 160°-kurvan in på vår grusväg så hände ingenting när jag trampade på bromsen. Jo, abs:en jobbade för fulla muggar, men i övrigt ingen större effekt. Någon har nämligen fått för sig att gamla riksvägen, som inte har så mycket trafik numera, ska ha ”vinterväglag” och alltså inte saltas. Och nog är det vinterväglag alltid, om man med det menar blankis. Vinterväglag ”på riktigt”, dvs snö, har jag inga problem med, men det här är riktigt vidrigt.

Till råga på allt påstår Iza att hon vill gå ut och gå?! Det finns onekligen dagar när innekatt, eller kinesisk nakenhund, känns som lockande alternativ. Karlsson, som har varit hos svärmor idag, skulle nog kunna tänka sig att skippa promenaden men han åker med på köpet. Enligt yr.no ska vinden mojna framåt 23-tiden. I morgon… Undra om man kan vänta tills dess?

Nä, troligen inte. Så… dags att klä på sig då; bottna med Icebug-kängor, toppa med nya mössan (med windstopper) och pannlampa. Däremellan blir det varmaste reflexkläderna.

Om man skulle passa på att slå in lite julklappar då, när husse är ute och jobbar. Och sen får det nog bli ett pass med lelle Lennart i vår träningslokal.

Sa jag att jag gillar vår träningslokal? 😉

Favorittomtarna – från Nittsjö keramik.

Och ja – jag borde  ha tagit av motljusskyddet.

Och nej – jag tar inget som helst ansvar för bäddningen.

Och de få gånger jag gör det går det omedelbart åt h*vete, med musik, eller möjligen utan…

Långtidsprognoser är alltid långtidsprognoser men om det här stämmer så lär vi i alla fall inte se mycket av husse i jul. Plogänka i all ära, men helst inte på julafton…

Kvällen igår gick åt till möte, och kvällen idag till en nödvändig runda på stan för att fixa de sista julklapparna (som ska skickas iväg med postpaket). Följden av detta blev naturligtvis; ingen träning på två dagar!!! Bara promenader! För att döva det dåliga mattesamvetet överlät jag vid hemkomsten ovan avbildade anka i Lennarts vård. Den pep och den pep och den pep… I säkert sju minuter.

Sen slutade den pipa.

Då började Lennart utöva HLR (hjärt- och lungräddning) efter konstens alla regler. Hans fasta övertygelse är att allt som en gång har pipit kommer att pipa igen om han bara  är tillräckligt … energisk, eller vad man ska kalla det. Det verkar dock finnas vissa brister i hans anatomikunskaper, för jag tror inte ens ankor har hjärtat i vingarna? Eller kan det vara jag som missuppfattat något?

Hur som helst är ankan nu högtidligen begravd. I sop-påsen.

För övrigt har det snöat lite idag. Vi verkar dock ha klarat oss undan det värsta, för vi har inte mer än ca 3 cm. Ett ganska lagom snötäcke om man frågar mig (men det brukar ”man” ju aldrig göra innan ”man” slänger ner skiten). Så nu kan det få ligga fram till och med juldagen, och sedan – BORT! På jullovet (jo, jag kommer faktiskt ha ett sådant) har jag nämligen tänkt träna hund. Det nuvarande snötäcket är väl iofs inget hinder för hundträning, men det får inte bli mer.

På mornarna har Iza järnkoll på varje steg jag tar.

Ska matte vara hemma, eller ska matte iväg?

Minsta lilla felsteg, med izaögonmått mätt, tolkas som att jag faktiskt ska vara hemma, och hon förvinner som en avlöning upp för trappan mot arbetsrummet.

I morse tog jag några felsteg, med izaögonmått mätt, och besvikelsen var stor när hon insåg att hon läst fel. Karlsson njuter oberört sin skönhetssömn, i trygg förvissning om att vi kommer meddela honom om det händer något extraordinärt.

Nu är det inte så synd om Iza, för husse kommer hem om någon timme. Dock lär han väl inte sätta sig vid datorn… 😉

Idag har Iza simmat igen, och efter simmet utsattes hon för stora julbadet, dvs schamponering. Det innebär att hon, när hon slutat lukta blöt hund, kommer att lukta hallontårta. Eller åtminstone Bayers hundschampo. 🙂  Hon gick dock stenhårt på principen öga för öga, tand för tand. Med andra ord; är jag blöt ska du va’ blöt. Och det blev jag. Men, men… lite vatten skadar väl knappast även om det var liiite kallt att åka hem i dyngsura byxor.

Innan simningen fick Karlsson ett lydnadspass på klubben. Efter sista tidens relativt enformiga träning med i stort sett bara framåtsändande och inkallning med ställande körde vi idag lite blandad kompott med bl a rutan, från ca 25 meter. Vi började med ett par skick på lite kortare avstånd för att friska upp minnet, men den var klockren varenda gång, även från fullt avstånd. Jag drar dock inga förhastade slutsatser; nästa gång kan terrierhjärnan vara blank igen. 🙂 Några fina fjärrdirigeringar hann vi också med. Det var inte 100% korrekta skiften, men ändå klart godkänt med tanke på hur lite vi kört alla skiften i en följd.

Avslutningsvis körde vi transporter på framåtsändadet och … tja, godkänt fick det nog bli på det. Testade mot slutet att vrida sträckan och köra vinkelrätt mot där vi kört innan och det köpte han, lite förvånande, utan problem.

För övrigt har dagen mest gått till spillo känns det som… Det är aningen frustrerande när husse ska sova på dagen på helgerna, i vårt lilla hus. Jag förstår ju att han måste sova efter att ha jobbat praktiskt taget hela natten, men jag blir oerhört låst och kan inte alls göra vad jag skulle vilja/behöva. Av veckans 16 ljusa och lediga timmar så går det bort en stor procent på grund av litet lyhört hus…

Lite snö har vi fått, och julstämningen höjdes
därmed några grader från den absoluta nollpunkten.

Så är årets luciaspektakel avklarat. Helt enligt traditionen eskorterade Borås Brukshundklubb stadens officiella luciafölje vid kortegen i samband med kröningen. I täten en tomteorkester, sedan vår lill-lucia, därefter x antal hundar (ovanligt många i år) i diverse fantasifulla utstyrslar och därefter eldig springare (=häst) med vagn och hela det ”stora” luciaföljet.

Nedan följer några bilder från showen. Som synes kör Karlsson den något mer diskreta stilen. Glitter räcker gott för en bruksterrier tycker han. 🙂 Nu sussar stjärngossen sött. Det tar på krafterna att uppträda för ett fullspäckat Stora Torget i Borås.

I övrigt har dagen ägnats åt en lyckad shoppingrunda i Gällstad. Gällstad är liksom Ullared i de Luxe-format. Inga köer och en annan kvalitet på utbudet. Här pratar vi Craft, Salomon, Svea, 8848, Eton, Oscar Jacobsson, Ivanhoe, etc. … Med andra ord är prisnivån högre än i originalupplagan av Ullared, men ändå långt lägre än i vanliga butiker. Nu är definitivt merparten av julklapparna inköpta (+några till mig själv). 🙂  Fattas bara någon ynka lite pryl, men det hinner jag lösa utan problem.

Dessutom hann vi med ett litet lydnadspass innan vi åkte in till stan för lussefirandet. Det stora glädjeämnet var en (nästan) klockren fjärr (nästan) enligt klass III. Dvs mitt avstånd var något för kort men alla skiftena utfördes rätt i första försöket med endast en mycket liten förflyttning framåt. Han lyssnade alltså på vad jag sa! Och tittade vad jag gjorde (handtecknen)!

Här kommer då bildkavalkaden.

Sötaste Teo.

Draghunden Jaffa laddar för uppdraget.

Glitter & glamour-Lennart!

Mixa & Aslan väntar på avfärd.

Tarrak tyckte det hela var lite genant…

Pompe fann sig i tomteluvan.

Kalle var inte riktigt lika förtjust.

Okänd draghund…

…och en okänd hund som blev dragen.

Härligt luciagäng.

Nu ska jag provsmaka choklad- och chiliglöggen jag införskaffat idag. Spännande!

På dagens lunchpromenad fick Iza för sig att hon skulle upp på en sten som hon aldrig tidigare visat intresse för. Hur Karlsson kom upp är något oklart, men förmodligen åkte han väl med i vinddraget från storasyster? Hur som helst fegade han ur när det var dags att gå ner så då fick matte agera hiss. 🙂

Ikväll står det julfest med jobbet  på schemat. Eller julfest och julfest? Någon julmat blir det inte, utan ”vanlig” restaurang. Inget ont i det iofs, för maten är säkert godare, men lite julmat och en snaps eller två kanske kunde ha skapat åtminstone lite julstämning?  Min vana trogen kommer jag väl vara hemma ungefär i höjd med att På spåret börjar, eller slutar. 😉 De här jobbtillställningarna lockar sällan till nattsudd…

Angående gårdagens rop på hjälp ut ur objektivpannkakan; jag kanske ska tydliggöra att det objektiv jag har idag är ett 18-135 mm. Jag har även ett fast 50 mm-objektiv. Så frågan är egentligen vad som är det optimala komplementet till dessa två. Just nu lutar det åt ett 70-300 trots allt. Men fler råd och tips mottages tacksamt.

Idag har jag dessutom plockat fram och ”dammat av” lille Lennarts glittersele. I morgon är det nämligen dags för det årliga luciaspektaklet tillsammans med klubben och Borås Lucia. 🙂

Har börjat kika på objektiv, och för varje gång jag tar tag i projektet blir jag mer och mer förvirrad. När jag började var jag  helt övertygad om att det var ett 70-300 jag skulle ha. Nu vet jag ingenting…

Klarar jag mig kanske med ett 55-200?

Vilka för- och nackdelar har det jämfört med 70-300 (förutom kortare zoom/brännvidd)?

Ska det vara Nikon, Tamron eller Sigma?

Vad är bra?

Vad är dåligt?

Ska det vara telezoom eller superzoom? Skillnaden är inte glasklar för mig…

På vissa står det ”macro”. Innebär detta att de är bättre på macrofotografering, eller betyder det något annat i det här sammanhanget?

Jag läser tester och jämförelser och blir inte klokare för det. Det lär ju dessutom dröja innan nästa objektiv (efter detta) gör sitt inträde i kameraväskan så det ska bli så bra som möjligt. Eller… det kanske inte blir något nu för att jag inte kan bestämma mig. *suck*

Det jag prioriterar (tror jag) är:

1. Snabb fokusering (som klarar löslöpande terrier och andra vildhundar)

2. Skärpa (kommer väl på sätt och vis på köpet i punkt 1, antar jag?)

3. Bildstabilisering

4. Ljusstyrka (men de ljusstarka objektiven faller bort pga priset)

En sak tror jag mig dock ha förstått; och det är att man får vad man betalar för – as usual… Det finns ju objektiv från 1200 pix, men det känns inte som något alternativ. Å andra sidan är jag inte beredd att lägga mer än 5000:-, och helst något mindre. Om jag nu alls ska köpa ett nytt objektiv? Kanske lika bra att vänta tills jag kan köpa ett för mer pengar? Men å andra sidan, kommer jag att använda det så mycket att det är värt det?

Tusen frågor, få svar?

Hjälp mottages tacksamt…

Något av det som känns intressant är detta:

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=DX55200VR

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=si70300osN

*kliar mig i huvudet och funderar vidare*

Ett alternativ är ju att skaffa nya glasögon, trots allt, för då slipper jag just det här problemet…

Igår kväll var det synd om den lilla terriern. Han hade nämligen inte fått träna på flera (två!) dagar utan fått nöja sig med promenader. Han gick omkring och såg ut som om ingen på hela jorden älskade honom…

För att bevisa att så inte var fallet gick vi ut en sväng i vår träningslokal, och när han anade att det var träning på gång påminde han starkt om ett fullblod på Täby galopp, efter två månaders boxvila. 🙂 Han taktade, gjorde piruetter och skänkelvikningar i 180 knyck bara jag tittade på honom. Trots överladdningen och explosionsrisken skötte han sig riktigt bra, och han var sååå lycklig. Vi tränade väl i ca en kvart, och det räckte för att sudda ut de värsta fullblodstendenserna. 🙂

För första gången på sex år har jag idag varit hos optikern och gjort en synundersökning (eller syndundersökning som jag lyckades felstava det till på Facebook). Synundersökning var den här gången av modell XL, dvs inte bara undersökning av synskärpan utan också koll av förekomsten av (eller frånvaron av) diverse ögonsjukdomar. Finns en del att välja på i släkten så det kändes som ett smart drag.

Ögonbottnarna har fotografererats, och jag har sett bilderna. Dessutom gjordes en synfältsundersökning och där var det trycka snabbt på knappen som gällde. Det blev onekligen lite Dr House goes Doobidoo-känsla över det hela.

Resultatet av besöket blev; med beröm godkänt. Dvs jag är lika halvblind som jag alltid har varit, eller åtminstone varit sedan åtta års ålder, men några större förändringar sedan sist har det inte blivit. Jo, förresten, jag har blivit pyttelite mer närsynt (!) på höger öga. Det i sig är ju ett fenomen i den här åldern, men optikern tyckte att det renderade i ett relativt stort avdrag på vuxenpoängen, och det tackar man ju för. 🙂

Kontentan var att jag nog klarar mig med de nuvarande glasen ett tag till, och om jag vill byta så är det progressiva som gäller. Till den nätta kostnaden av ca 6000 pix bara för glasen! Sen ska man ju ha en hyfsad båge på det också. Nä, även om mina bågar inte är av senaste modell så har jag enhälligt bestämt mig för att de är ”klassiska” (hm?)  och att jag kan leva med dem ett tag till.

Så nu funderar jag som bäst på om jag ska köpa en videokamera eller ett nytt objektiv till min Nikon istället? Förra gången jag ”slapp” köpa progressiva, för två år sedan, köpte jag ju systemkameran. 🙂 Eller också samlar jag vuxenpoäng och köper ingenting, men guuud så tråkigt… 😉

Och på tal om att köpa… merparten av julklapparna har nu beställts via nätet. Nu är det bara de svåra kvar… *suckar jättedjupt*

Och, btw, julkortssidan är uppdaterad. 🙂