Igår kväll blev det träning på klubben med enbart Karlsson. Kände att Iza förmodligen inte skulle ha någon direkt helande effekt på min inflammerade högerarm så hon fick stanna hemma och gå på promenad med husse.
Jag och Karlsson inledde med en promenad i skogen närmast klubben. Det är ett oerhört kuperat område som består av berg och gigantiska slumpvis utslängda klippblock. Om jag nämner att området används av bergsklättrare för träning så kanske ni får en liten uppfattning? Han tyckte det var skitkul att studsa mellan de stora stenarna, kullfallna trädstammarna samt att rusa i full fart upp och nedför backarna. Efter senaste stormen var sig skogen inte riktigt lik och på vissa ställen fick vi söka oss nya vägar och bokstavligen klättra mellan klippblocken. Ibland överskattar dock Karlsson sin förmåga. När han försökte leka spindelmannen genom att hoppa upp på en två meter lodrät klippvägg visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Han ”landade” självklart halvvägs upp och ramlade ner igen. Han såg mycket förvånad ut och svor förmodligen en ramsa över de nyklippta klorna, annars hade han minsann kunnat hålla sig fast…?!
Sedan tog träning vid och det var väl både bu och bä, men mest bu. Första buet inträffade när han släckte öronen och drog järnet över halva planen för att leka med en mudivalp som han fått hälsa på en stund innan! Jag var arg som ett bi men var tyvärr tvungen att behärska mig för att inte skrämma slag på den nyblivne medlemmen som hade mudivalpen i snöret. Men hundarna hade iaf kul *hm*.
Under den gemensamma träningen var han oerhört splittrad. Jag misstänker att det var någon löptik i gänget för öronen släcktes igen när det var en sheltietik som kom i närheten. Hade varit intressant att veta om det var löptik som var orsaken? Självklart måste han klara av att sköta sig även då, men jag är bara allmänt nyfiken och vill veta varför? Kan ha varit allmän trötthet också eftersom vi kört en bra stund innan också. Vi var bara med en liten stund pga den totala splittringen men fick trots allt vara demohund på budföringen. Den skötte han fint förutom ett extra varv innan han lämnade mottagaren, hon kunde ju kanske ha ytterligare någon korvbit gömd någonstans?
För en stund sedan kunde jag återigen konstatera att Iza är ruskigt tolerant ibland. Så här såg det ut i hallen när Iza skulle sköta Karlssons morgonhygien, hon fick inte ens ”plats” i biabädden eftersom den lille låg utspridd mitt i och vräkte sig, men det bekymrade henne inte alls, hon la sig utanför istället. Dessutom har han en extrem motvilja mot att ligga på plana underlag, därav den något stökiga bäddningen.
vallterrier.com 