Kategori: Uncategorized

Ikväll har Karlsson varit social demo-hund. Studiefrämjandet hade bett att få komma på besök med ett antal barn. Uppskattningsvis var det ca tio barn mellan åtta och tolv år. Vad vi skulle göra, annat än att låta Karlsson få utlopp för sin sociala kompetens, var något oklart. Dock blev det som så att vi fick börja med ett godis-letande. Alla ungar fick varsin korvbit som de fick gå ut i ett skogsparti och ”gömma”. Och som han letade! Det är inte för inte han är terrier. 😉 Han kämpade som det lilla barktroll han är och jag tror han hittade alla korvbitarna. Det mest fascinerande var att han höll koncentrationen trots ett gäng tjattrande barn, några vuxna och ytterligare en hund som befann sig i höjd med ”baslinjen”. Barnen var tidvis inne och sprang i rutan för att kolla om han hittat just deras korvbit men det rörde inte K i ryggen, han bara letade på. Jag får erkänna att jag blev imponerad för riktigt den fokuseringsförmågan hade jag nog inte väntat mig. När vi gjort sån’t här tidigare har det ju bara varit han och jag liksom… 🙂

Därefter körde vi stereolydnad. Jag och Karlsson i någon form av kadrilj (militärer och hästmänniskor vet vad det är) tillsammans med en storpudeltik med matte. Det gick faktiskt också alldeles lysande och över förväntan trots att det var helt orepeterat. Vi avslutade med ett hopp-sitt-hopp och en budföring.

K charmade naturligtvis de flesta barnen och några fick låna kopplet och gå med honom en stund vilket uppskattades. Jag var självklart i närheten hela tiden, och Karlsson fanns sig väl tillrätta. Det kändes som om Karlsson var ett lämpligare objekt för barnen att prya på än den också närvarande new foundlands-hanen…

Nu sover han gott och jag är också ganska nöjd efter att ha gjort en god gärning, eller vad man nu ska kalla det. 🙂

Det var så oerhört skönt att bara vara ledig igår! Sådär helt oförberett utan en massa planerade måsten… Visst gjorde jag en del nytta men det gläder säkert nå’n att jag inte städade en enda garderob. 😉

Iza verkar helt OK igen. All mat hon fått har stannat kvar och hon är pigg och galen som vanligt. Och jag är tillbaks i grottekvarnen (=jobbet). Idag har husse äran att vara hemma och passa hundar. 🙂

Jo, jag vet var jag bor. Jag hittar hem, jag kan adressen. Även kommun och län har jag helt klart för mig.

Men klimatmässigt? Hur kunde jag välja att bosätta mig på den enda alptoppen i Borås? Här har vi alltså ca 1 dm charmerande blötsnö. När jag nu åkte in mot stan räckte det i princip med att förflytta sig nedför backen så var det nästan snöfritt och 2-3 km (fågelvägen) var det helt bart och såg inte ens ut som om det hade regnat!!!?

Nu ska Iza strax serveras sin första fasta föda på över ett dygn. Några förskrämda foderkulor ligger och gosar till sig i en skvätt majsvälling och hon dreglar som den värsta mastiff? 🙂

Nu verkar Iza må bra igen. Jag har serverat några portioner blaskig majsvälling och allt har hon slurpat i sig med god aptit, och fått behålla. Vi var dessutom nyss ute på en micropromenad vilket hon uppskattade. Hon verkade precis lika pigg som vanligt. Ska snart åka in till Blå Stjärnan och investera i en säck Hills I/D så får hon gå på det några dagar, för säkerhets skull.

Det grämer mig bara att vi missar framåtsändandeträningen ikväll, igen. Känns inte som läge att utsätta henne för det utan det är bättre att hon får ta det lugnt. Eventuellt åker jag dit med K istället, vi han ju alltid träna framförgående genom gruppen, men det beror på om husse trasslat sig loss ur snöplogen och kan vara hemma och övervaka ”sjuklingen”.

Och nu skiner solen! 🙂

Ska det va’ på detta viset? Jag vill sverka vädret!

När jag plockade fram dammsugaren ville Iza gärna vara med och hjälpa till. Hon gjorde t o m lekinviter till dammsugaren! Det får väl ses som ett friskhetstecken?

Den oroliga biten
Iza spydde ytterligare några gånger igår. Sista gången var vid  00.30-tiden inatt, lagom när jag äntligen somnat. Hon hade dock den goda smaken (?!) att hålla sig medan jag var hos naprapaten. Hade hon inte lyckats med den bravaden hade jag nog haft mer än hyndspyor att ta hand om när jag kom hem med tanke på hur kräsmagad husse är. Hon var ruskigt avslagen och matt hela kvällen och när K fick kvällsmat såg hon bara uttråkad och äcklad ut. Inte alls likt henne.

Idag är hon dock betydligt piggare. En helt annan glimt i ögonen och när K fick frukost såg hon lite sugen ut. Det blir dock fasta hela dagen. Det vatten hon druckit hittills har hon fått behålla. Jag har just bestämt mig för att ta en dags spontansemester för att kunna hålla järnkoll på henne. Tänkte först åka till jobbet och hämta datorn och sätta mig hemma och jobba, men va f…n, jag har semesterdagar och inga direkta kriser på jobbet att ta hand om så en dags semester kan jag unna mig. Skönt också att slippa ge sig ut på vägarna i stormvindar och snöyra…

Den roliga biten
För två veckor sedan utlovade jag  en förklaring till mitt, för dagen, dåliga humör. Här kommer den, och det var INTE klimakteriet. 😉 Det dåliga humöret berodde förmodligen på akut kolhydratabstinens.  Lade nämligen om kosten radikalt och sen dess har inte en kolhydrat passerat in i min mun. Eller åtminstone inget bröd, ingen pasta, inget ris, ingen potatis, inget godis eller andra sötsaker. Idag visade det sig att detta haft en mycket positiv inverkan. 🙂 Trodde jag skulle vara sugen på både det ena och det andra men –nä’! Inget sug efter något, mätt och nöjd hela tiden. Husse kan glufsa i sig sitt lördagsgodis utan att det rör mig i ryggen.  Det  enda jag möjligtvis saknar är knastret av knäckebröd mellan tänderna. 😉

Naprapatbiten
Är nu vederbörligen akupunkterad, masserad, sträckt, vriden, knäckt och allmänt tillknycklad. Det är alltid med samma skräckblandade förtjusning jag utsätter mig för detta. När han kommer åt punkter som man inte visste att man hade ont i? Eller när han trycker på en punkt och talar om att ”där gör det ont” – och han har rätt. Mycket fascinerande! Axlarna har sjunkit ner åtminstone fem centimeter och… ja, det känns bra. Nu blir det två veckor till nästa besök så jag får försöka att inte knyta ihop mig alltför mycket. Vi konstaterade också att det var fem år (!) sedan jag var där senast. Mitt journalkort låg allra längst ned i högen…

Och till dom som undrar över hur många garderober jag har… Tre. (Plus hundklädesgarderoben i pannrummet.) Men en utav dom är en lång otillgänglig historia under snedtaket. Jag har nu tagit 2/3 av den… De två vanliga, mycket välfyllda, återstår… Kanske ett projekt för den här spontansemesterdagen?

Nu är det något galet med Iza igen! Hon har spytt två gånger på ett par timmar och all blodpudding hon fick i spåret har kommit upp. Hon verkar ganska hängig, vilket kanske inte är så konstigt. Man brukar ju inte bli världens piggaste av att kräkas. Försökte ta tempen på henne nyss vilket inte brukar vara speciellt svårt men idag ville hon inte vara med. Hon tog till brösttoner som är väldigt ovanliga för denna jycke. Hon ville inte vara med när jag försökte vika undan svansen på henne och det lät inte alls kul i framänden där husse befann sig. För husses bästa la vi ner projektet… Förmodligen har hon en analsäcksinflammation – också. Då brukar hon bli väldigt avig när man rör hennes svans. Nu blir det fasta så får vi se vad som händer. Hon dricker iaf vatten och det är ju bra. Igår spydde hon också men då trodde jag det berodde på att magen sparkade bakut på några paprikabitar hon råkat få i sig. Kvällsmaten och frukosten har hon ju fått behålla så jag vet inte om det har något samband?

Det blir väl till att ringa veterinären imorgon för koll av analsäckarna om inte annat.

Själv ska jag till naprapaten ikväll. Har fått tid kl 21, på en söndagkväll! Så blir det när naprapaten även är läkare med ett heltidsarbete i den branschen. Känner mig måttligt sugen just nu, men det är hög tid för genomgång av nacken så vad gör man. Ingen idé att dra på det längre…

Det hade ju förvarnats om oväder, nederbörd och starka vindar, idag. Därför började jag redan igår planera för ett avancerat åkerspår åt Iza om det inte var alltför otjänligt väder. Det regnade på morgonen men fram på förmiddagen höll det upp och då bar det iväg. Började på ”vår” åker för att sedan gå över grusvägen och fortsätta över två andra åkrar, göra en vända in i skogen, ut på åkern igen och så slut. Här pratar vi alltså rejäla terrängskiften vid flera tillfällen. Svenska terrängskiften, inte norska. (Norska = grön mossa till vitmossa, typ.) De som varit med på min blogg sedan i somras vet vad jag menar. 😉 Här var det alltså åker, starrgräs, grusväg, oländig eländig skog, bäckar, fin skog, barrmatta osv. Spåret tog ca 25 minuter att lägga ut så det var väl i klass med ett högrespår ungefär.

När vi skulle gå spåret efter en dryg timme sken solen. I 150 meter. Sedan hamnade vi i en rejäl hagelstorm!!! Innan det hade dock Iza gjort ett riktigt fint upptag där hon för en gångs skull analyserade spåret och inte bara flängde iväg åt första bästa håll. Hon kämpade på bra även om hon tyckte vädret var lite onödigt… Hon fick jobba rejält….

*************************************************

Puh, här fick jag slita ut alla sladdar till datorn eftersom åskan började gå…

*************************************************

…och hade väl något rejält tappt men fick tag på spåret igen. Vi ett tillfälle fick jag hjälpa henne lite på traven men vi tog oss till slutet med alla pinnarna i mattes magväska. 🙂

Jag är dock tacksam att vi hann hem innan åskvädret kom för det var förknippat med en ännu värre hagel- och snöstorm. Så nu är allt vitt igen! Och så skiner solen… Snacka om ”ostadigt väderläge” som meteorologerna brukar kalla det!
Med andra ord blir det inget Karlsson-spår i eftermiddag. Han har fått en promenad med husse och eventuellt kanske det blir lite lydnad när matte har städat klart i garderoben?

Varför tar batterier i brandvarnare alltid slut på natten? I natt vid 03.30-tiden vaknade jag av ett ilsket ”PIP”. Fattade först ingenting men efter en stund kom det ytterligare ett lika ilsket ”PIP”. Trasslade mig loss ur terriern för att försöka utröna vilken brandvarnare det var som lessnat på tillvaron. Närmast tillhands låg ju den direkt utanför sovrumsdörren. Ställer mig under den och blänger trött en stund och den säger inte ett ljud…? Ingen av de andra heller för den delen. Nåväl jag skruvar ner den och tar ut batteriet och sen blev det tyst.

När jag ändå var ”alive n’ kicking” tyckte jag det var lika bra att försöka omdisponera terriern lite så att jag åter skulle få fri tillgång till mitt täcke.

Det tyckte inte han!

Jag flyttade honom från täcket till madrassen säkert fem gånger. Varje gång krälade han tillbaks likt en målsökande robot. Till mina ben, ovanpå täcket! Och jag tror inte han öppnade ögonen en enda gång. Sjätte gången öppnade han ögonen och de sa ”det var hel….e vad du var enveten matte” och så fann han sig i sitt öde och kurade ihop sig i mina knäveck istället. 🙂

Stackars terrier. Det är bara en tidsfråga innan han skickar in en anmälan till DRIS*.

* DRIS = Djurens rätt i sängen

Nästa gång jag befinner mig på en MH-bana så är det med barktrollet Karlsson i snöret.

Man kan undra hur det går?!

Då har man gjort det igen. Gått upp 05.45 för att ägna sig åt ANDRAS hundar en hel dag. Det var dags för MH på en klubbkompis schäferkull så det var bara att ställa upp. Men ärligt talat gjorde det mig inget eftersom jag redan på förhand ”visste” att det skulle vara bra hundar och då är det roligt. Kullen är halvsyskonbarn till Iza, dvs Iza och kullens mamma har samma pappa så jag kunde ganska väl förutse vad det var för skrot och korn. Det är inte roligt att vara testledare en hel dag när det kommer diverse hundar som är rädda för det mesta och inte kommer över sina rädslor. De där stackars hundarna där hela publiken inklusive beskrivare och testledare sitter draperade runt skramlet för att visa för den stackars hunden, som står och skakar 20 meter bort i nå’t buskage, att det faktiskt inte ÄR farligt… OK, det är inte ofta, men det händer.

Iza var klart störd imorse. Karlsson med för den delen. När jag klädde på mig hundkläderna gick dom naturligtvis igång och trodde att vi skulle göra något roligt. När sen övriga signaler inte stämde så varvade dom, med viss tvekan, ner igen. Men dom var åtminstone så igång att dom lyckades lura upp husse vid 7-tiden. Alltid något. 🙂 När jag tog mitt pick och pack, inklusive ”handväskan”, stod det TILT i Izas ögon. Hon fattade ingenting! Mer än att hon uppenbarligen skulle vara hemma…
Det bar iväg till Herrljunga BK och väl framme sprack molntäcket upp och sedan var det solsken i stort sett hela dagen. Det trodde man inte när det snöblandade regnet vräkte ner hemma på morgonen. Dock har det blåst rejält hela dagen så man är lite extra trött och mer urblåst än vanligt. Hur som helst så avverkade vi sex hundar under dagen och det var en jämn och trevlig kull med i stort sett väldigt bra reaktioner (och avreaktioner), sociala och med mycket lek- och kamplust.

Blev självklart utsatt för en rejäl visitation av två nyfikna hundnosar när jag kom hem. Dom konstaterade raskt att jag ”vänstrat” under dagen. 😉

Nej, nu ska jag gå ner och kreera någon form av gourmetmiddag. Det ska visst vara någon lax inblandad?!

Och förresten, det gläder mig oerhört att herr Brandeby fick lämna Let’s Dance igår. Det var inte en minut för tidigt!

I en kommentar till förra inlägget döpte Agnetha om Karlsson från träsktroll till barktroll. En ganska passande benämning faktiskt. Barkborrar är ju inte bra har jag läst i tidningen. Men barktroll?

Kanske borde kontakta skogsvårdsstyrelsen…?

Som utlovat blev det ett spår till Karlsson idag igen. Ca 400 meter, 6 apporter och samma princip som sist, han fick kämpa för att nå apporterna. Ett par stycken fick han dock ta ”som vanligt” och jag kan ju inte påstå att han klippte dom i 180 men han stannade åtminstone och tog upp dom. Min teori om att han blev mer fokuserad verkar dock ha fallit för tillfället. Idag var det åter vissa avbrott för barkätande och någon kisspaus. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det? Iza kan man ju skälla på rejält i spåret när hon gör något olämpligt som t ex käkar älgskit eller nå’t. Hon vet ju så väl att hon gör något fel, avbryter och fortsätter glatt att spåra. Här vågar jag ännu inte ta i så. Karlsson är ju betydligt mer förarvek och jag vill ju inte sabba själva spåret. Han tappar dock inte tråden utan kliver av spåret, tar sig en tugga bark och fortsätter sedan spåra. Lite mysko är det?! Nu är det ju inte bara när vi spårar han käkar bark, det är en passion även på vanliga promenader men det vore hemskt skönt att bli av med det just i spårarbetet. Man kan dock inte säga annat än att han är spårnoga och håller sig väldigt fint i kärnan (förutom barkpauserna då). Skulle han gå av så är det bara frågan om någon meter sen söker han sig tillbaks igen. Vi jobbar vidare på det här sättet ett tag så får vi se vad som händer. Nu ska vi ladda för kvällen simpass med Iza. Frågan är hur lyckat det blir med min risiga högeraxel men jag har åtminstone fått löfte om hjälp med att ”baxa” i henne i bassängen. 🙂

Har en känsla av att jag använt ovanstående rubrik tidigare men den är så passande så jag kör en repris.  🙂

Kolla noga hur K flätat in sina ben i Izas!