Kategori: Uncategorized

När det var dags för hund nummer 2 så var ju intentionen att det skulle vara en ”soffpotatis” som inte var allt för krävande eftersom jag ansåg mig ha tassarna fulla med Iza. Nu blev det ju inte riktigt så men påfallande ofta gör han sitt bästa för att leva upp till epitetet. Det är dock inte alltid soffpotatisperioderna sammanfaller med mattes önskemål om dylika aktiviteter. Eller snarare … anti-aktiviteter… 😉

Bilden ovan är tagen för en kvart sedan och just nu sammanfaller våra önskemål eftersom jag jobbar.

Eftersom jag ”abonnerat” på Iza i några dagar nu så tyckte jag det var dags för husse att umgås med henne idag. I synnerhet som det ösregnade. 😉 Detta skulle även innebära att jag fick lite tid på tu man hand med unge herr Karlsson (som instruktören på lägret kallade honom 🙂 ). Bonuseffekten av detta var också att mina lårmuskler skulle få lite välförtjänt vila. De är inte direkt vana vid rivstarter, språngmarscher, baklängespiruetter och tvärnitar … och det känns! På goda grunder tror jag att debuten i agility(tävlings)världen hade fungerat liiite bättre, och inte varit fullt så smärtsam, om man varit … typ 20 år yngre?

Jag och Karlsson började med inomhusapportering i köket och se; nu tror jag att vi hittat rätt melodi. Förut har jag ju slängt en boll när han kommit in och satt sig med apporten men nu har jag gått över till att slänga godis på golvet/marken framför honom. Och vilken skillnad det blev! Han har blivit alldeles för uppspelt av bollen och efter varje gång har han kört race med bollen allt vad han orkat. Med godiset blev fokuseringen betydligt bättre. I början fick han bara plocka upp apporten från där han ”lagt” den senast (avlämnandena lämnar vi därhän så länge) men sedan utökade jag avståndet och till sist så … gick vi ut! Jag kunde konstatera att poletten definitivt ramlat ner!

Jag la apporten 10-15 meter bort och skickade honom sedan. Full fart ut, ganska fina gripanden, full fart in och minimalt med tugg på tillbakavägen. Precis som jag trott så minskade tugget när farten ökade. 🙂 Just i ingången blir det lite tugg och slarv men det är ändå otroliga framsteg sedan förra gången. Om man bortser från att jag inte har en aning om vad som händer om jag kastar ut apporten (tjuvstart, startgläfs?) så är momentet helt klart tävlingsmässigt nu. En 10:a skulle vi inte få, men kanske en 8:a? Det finns mycket kvar att slipa på men det var såååå himla kul och se hans fokusering, och att göra något annat med apporten än komma in till mig med den fanns inte på kartan. Det känns så roligt att jag hittat rätt knappar att trycka på. Nu ska det även investeras i en ny apportbock i bt-format så att det blir lite behagligare att ha i munnen än den här vältuggade modellen.

Nästa steg är nu ”torrkastning”. Dvs att jag kastar åt alla möjliga håll och kanter och han får sitta kvar när jag hämtar apportbocken själv. Allt för att stävja tjuvstarterna som jag tror kan komma ganska lätt annars.

Nu kan jag utan problem tillbringa resten av kvällen med ett leende på läpparna medan jag röjer upp i huset som ser ut som om det deltagit i 30-åriga kriget eller nå’t… 😀

Har vid två tillfällen senaste veckan försökt boka hotell i Danmark, via nätet. Det har gått ”sådär”. Eller, rättare sagt, inte alls…

Varför ska det vara så sabla svårt att göra användarvänliga hotellbokningssidor? När jag till sist hittade en (Ticket) där jag först fick ange datum och därefter fick förslag på hotell med lediga rum så var den så seg så jag höll på att få magkatarr på kuppen. Ibland tog det över fem minuter för servern att prestera ett sökresultat. För varje steg i bokningen kunde jag (även om jag inte gjorde det) gå ut och röka en cigarett innan den funderat färdigt. När jag väl bokat och kom till bekräftelse-sidan upptäckte jag ett fel men då … då gick det inte att backa och korrigera. Då försvann hela bokningen. Fem minuter senare får jag ändå en bekräftelse på en bokning. En bokning som jag alltså inte genomfört!!!

Övriga sidor gjorde mig nästan lika tokig. Där fick man först välja hotell för att sedan önska datum. När hotellet sedan var fullt fick man börja om från startsidan, varje gång!

Vid ett tillfälle klickade jag på ”visa karta” för att se var hotellet var beläget. Och fick upp en karta över … USA?!

På Tickets sida så var dessutom hotellpresentationerna på omväxlande danska, svenska och engelska. Gärna blandat på samma sida?! Inte för att jag har några problem med något av språken (danska i skrift går bra, talad är det lite värre) men ändå?

Något hotell blev inte bokat (förutom det på Ticket då men den bokningen är snart annullerad eftersom vi inte betalat) eftersom jag blev så stressad så jag fick ont i magen och var på väg att börja slänga saker omkring mig.

Kanske ska tillägga att jag delvis jobbar med en sälj-site på internet. Att göra det användarvänligt är inte alltid helt enkelt eftersom det finns tjuriga affärssystem och annat som ställer vissa krav och i vissa lägen är lite ”enkelspåriga”. Men att inte kunna ”backa” och korrigera en bokning?! Och att en bokning genomförs utan att jag klickat på ”bekräfta”?! Nej DET är under all kritik!!!

Och det förra inlägget var inte ens menat som gnäll utan var snarare ett konstaterande. Men det hjälpte för … hej hopp vad det kommenterades helt plötsligt! 😉 Fortsätt i samma stil, det är bara roligt!

Idag har jag och Iza…

.

.

.

.

.

.

… tränat agility! Någon som blev överraskad?

Det var min tur att ha hand om den gemensamma lydnadsträningen på klubben idag men eftersom jag flängde hem från jobbet i samma takt som ett skållat troll så hann vi med ett litet agilitypass innan. Fortsatte träningen ungefär där vi slutade igår och det gick riktigt bra. Körde en del ”framför-byten”. Där är det helt klart frågan om mycket träning för mig. I att göra baklängespiruetter!! Om jag dessutom kan lära mig att hålla käft respektive tjoa i rätt tiondels sekunder så blir det ännu bättre. 😉

Den gemensamma träningen var en stillsam tillställning. Det brukar vara så, första gången på terminen. Att det dessutom regnat större delen av dagen och fortfarande regnade gjorde väl också sitt till. Efter diverse letande, och svärande över trilskande hänglås, lyckades jag även lokalisera allt (tror jag?) som behövs till MH:n på lördag när jag ska vara testledare.

Ibland är det rätt glest mellan kommentarerna, och man tappar ”sugen” lite. Så skriver man ett inlägg om en stol, och då slamrar det minsann till i kommentarslådan?! 🙂

Igår kväll packade jag in båda fyrbeningarna i bilen och åkte till klubben för att köra lydnad med borderterriern och agility med schäfern. Snacka om upp- och nedvända världen?

Huvudsyftet med resan var att få en privatlektion i agility. Av en medlem i agilitylandslaget! Det gäller att ligga på topp. 😉 Njae, skämt åsido så är det en medlem i klubben som (självklart) är himla duktig så det var inte landslags-statusen som gjorde att jag bad just henne om hjälp. Det hade jag nog gjort ändå.

När man är lite halvfumlig med sina fötter, som jag är, så funderar man ju lite extra över skovalet när man ska köra agility. Skaderisken är ju inte helt obefintlig… Så jag funderade lite extra och åkte iväg.

Började med ett lydnadspass med Karlsson. Och vad händer?! Jo, under ett vanligt simpelt framförgående, i normal promenadtakt, så trampar jag ner i en grop, ramlar och vrickar foten!!! Ingen stor skada, men ändå?! Det är sååå typiskt mig liksom.

Nåväl; jag fick igång foten hyfsat så att vi kunde genomföra agilitypasset också. Utan vrickningar eller andra skador. Jag fick en hel del matnyttiga tips om handlingen och fick bekräftat att det inte är Iza som är problemet… Om jag bara får ordning på motoriken, lyckas springa ungefär dubbelt så fort (!!) och vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt så ska det nog gå vägen. 🙂 Men, skit samma, vi har kul tillsammans och det är huvudsaken. Nu har jag fått lite träningsidéer och vet hur jag ska jobba vidare. Förhoppningsvis kan vi också hinna med en privatlektion till innan det är tävlingsdax.

Dock känns det i kroppen idag att man gjorde något ”udda” igår. Och på ”höger bak” kan man skönja en lätt hälta…

Jag har köpt mig en ny stol. Närmare bestämt en ny rökstol till altanen. Den gamla, en udda rea-stol från IKEA, har tjänat mig i ca 14 år nu. Den har stått ute året runt i ur och skur. Förvisso har den stått under tak men den börjar se lite … sliten ut.

Idag besökte jag fotostudion jag brukar anlita i jobbet. Det är en studio i upplösning. De håller på och lägger ner och rensar och slänger hej vilt bland rekvisitan och inredningen. Vissa valda delar har de dock ”gjort” till en loppmarknad och där botaniserade jag. Loppmarknader är inte riktigt min grej men mer eller mindre av artighet tog jag ett varv när de frågade. Och där stod den. Den perfekta rökstolen!

Vad är då så upphetsande med en ny stol (för 150:-) så att man måste skriva om den i bloggen? Jo, det är nämligen en stol med en aktningsvärd historia, fick jag veta.

Vid en fotoresa på Mallorca behövde man helt plötsligt en teakstol som rekvisita. Det åktes följdaktligen iväg och inhandlades ett stycke teakstol på det lokala IKEA-varuhuset. (Jo, det finns tydligen IKEA även på Mallorca!) Den fick sedan åka med hem till Sverige, i isärskruvat skick. Därefter har den fått resa halva jorden runt i samband med olika fotoresor. Bl a har den varit i Kapstaden, och på Sardinien! Och nu får den alltså avsluta sin karriär på min altan. En något stillsammare tillvaro möjligen, men vädermässigt kan det bli nog så spännande!

En berest stol, som nu pensionerats på landet utanför Borås.

Ja jag vet att det inte heter ”uddaste” men det är MIN blogg och vill jag skriva ”uddaste” så skriver jag ”uddaste”. För det var den – födelsedagen.

När jag fyller år så tenderar jag att ”gå i barndom”. Helst vill jag fira och ha kalas och få presenter och tårta och… Jättefånigt, jag vet. Jag har ju kommit upp i den åldern när man egentligen gärna skulle slippa fylla år, men när det nu ändå inte går att undvika så… Numera blir det ju inte mycket till kalas men det har hänt att jag i vuxen ålder tagit ut en semesterdag, som present till mig själv, och gjort något roligt. Den här gången klarades dock kalaset av förra helgen, mitt emellan husses och min födelsedag.

Nu utspelade sig födelsedagen på en vanlig måndag när det inte var läge att ta semester. Alls. Dock hade jag åtminstone ett paket att öppna på morgonen. Det är tur att jag har gamla kompisen L. 🙂 Vi ger varandra födelsedagspresenter och julklappar varje år och det har vi gjort länge. Hon fyller förresten år idag! Även om jag inte tror att hon läser här så kan jag ju skriva GRATTIS!

Husses present bestod av att han skulle bjuda mig på en resa till Danmark. Aalborg var det tänkt men när vi igår äntligen fått klart med hundvakt till den tänkta helgen (den enda möjliga inom rimlig tid) så var alla hotell fullbokade! Nu lutar det åt  Köpenhamn istället men det är inte bokat ännu.

Hur som helst; gårdagens sysslor bestod alltså av jobb. Till största delen möte med representant för företagets nya ägare. Halvkul… 😦

Sedan var det dags för ett välbehövligt besök hos frisören. Det var sex veckor sedan sist och det var ingen bra idé att vänta så länge men eftersom även frisörer tydligen behöver semester så…

Därefter flängde jag hem och vittjade brevlådan. Kort och presenter från mamma och från pappa med fru.

Full fart vidare till klubben där jag fick till lite agilityträning med Iza. Hon skötte sig jättefint och det var riktigt, riktigt roligt. Hur jag ska orka en hel bana i Iza-tempo är dock en gåta. Hon är snabb! Jättesnabb!

Kl 19.00 var det instruktörsträff. En tillställning som blev riktigt spännande med många heta diskussioner. Stundtals påminde det om ett väckelsemöte med en ivrig predikant och en församling som inte var mogen för frälsning. Jag vet inte hur det slutade. Insåg att jag faktiskt kunde tillbringa slutet av födelsedagen under trevligare omständigheter…

Men det mest udda med födelsedagen var dock att jag inte varit i närheten av en tårta. Inte ens i samband med kalaset förra helgen åt jag tårta. Och igår bjöd jag på fika på jobbet (inte tårta, men ändå) utan att själv smaka. Mycket udda!

Till sist: ett stort GRATTIS till Tytti som fyller år idag! Och imorgon flyttar hon in i huset dom köpt! Lycka!

Då har man blivit utmanad igen. Den här gången från tre (3!) olika håll och detta är något som nästan får mig att rodna. Det handlar nämligen om att lista sina fyra favoritbloggar. Och motivera varför. Det är inte utan att jag blir lite rörd, stolt och hedrad när jag läser motiveringarna hos Agnetha, Ingrid och Mysla (cybermamma! 😀 ). Dessa tre tillhör naturligtvis även mina favoritbloggar men för att få lite bättre spridning, och för att detta inte ska bli klubben för inbördes beundran, väljer jag att lista (och därmed utmana) åtminstone tre andra bloggare. Självklart hade den här listan kunnat bli jättelång, jag har många bloggar jag läser ofta, men nu var det fyra det handlade om så då får det bli så!

Så här går det till:

“Man väljer ut och skriver om fyra bloggare eller personer med hemsidor som inspirerar. Dessa fyra blir i sin tur utmanade att välja ut fyra sådana bloggare/personer att skriva om”

1. Mårr
Läkarstuderande tjej som skriver självutlämnande och med ett språk jag bara älskar. En hälsosam självdistans genomsyrar också allt hon skriver. Har myntat ett flertal nya favorituttryck. Vad sägs om ”oplockade i-landshöns” och ”envisa kärringar och Blå Bands pulversåser reder sig själva” (på ett ungefär). Och jag älskar rubrikerna!

2. Sanna
En hundblogg med ett otroligt målande språk och även här en god portion humor och självdistans. Har fått mig många goda skratt genom åren när jag läst om Sanna med sambo, barn och hundar. De senaste inläggen är av dystrare art och mest tårframkallande men oftast skrattar jag högt när jag läser här.

3. Bibbi
En välskriven blogg av en själsfrände inom hunderiet. Vi ”fann” varandra på ett hundforum och har konstaterat att vi har en mycket likartad bakgrund i hundvärlden. Vi har väldigt likartade tankar och värderingar och skriver någon av oss ett inlägg i ovannämnda forum så kan oftast den andra bara skriva ”håller med”.

Och så kan jag ändå inte låta bli att ta med en av dem som utmanat mig:

4. Mysla
En jättego’ tjej som har en oerhörd förmåga att sätta sina tankar och känslor på pränt på ett sätt jag beundrar (och avundas). Ett vackert språk och oerhört välskrivet.

Som sagt; det finns många som kunnat vara med på listan men fyra skulle det vara och fyra blev det!

*****************************

Så över till helgens bravader. Trots att vädret ”fullständigt brakade samman” i fredags eftermiddag så chansade vi ändå på en husvagnshelg. Det bar iväg mot Skrea i Falkenberg där husse förväntade sig att bli nostalgisk och minnas ungdomens vilda midsommarfiranden som tydligen ofta utspelade sig just där!?

Campingen var helt OK och så även vädret när vi kom fram. Vi hann få vagnen på plats (utan förtält den här gången) innan regnet gjorde entré. Kvällens hundpromenad utspelade sig alltså i dryga 20° värme och – regnställ! Mysigt? Näe, inte det minsta… Svettigt var bara förnamnet. Lagom när hundpromenaden var över slutade det också regna. Resten av kvällen kunde vi sitta ute och mysa. Mindre mysigt var det dock med blöta kläder och hundar i vagnen. Luftfuktigheten var … hög!

Igår förmiddag kom det ett rejält åskväder. Den här gången hann vi dock precis komma hem från promenaden innan det brakade loss. Efter detta kom solen och det blev i det närmaste olidligt varmt och kvavt. Vi gav oss dock iväg på en smärre shoppingtur (ett par nya ”hundbyxor” inhandlades på en jaktbutik) som inkluderade även en titt på Falkenberg city. En riktigt fin liten stad var det faktiskt.

På eftermiddagen skulle vi gå och bada med hundarna men precis när vi gick iväg började åskan mullra igen så badandet blev istället en kortare promenad. Åskvädret drog dock förbi så lite senare blev det trots allt bad för de fyrbenta. Karlsson kom ju inte riktigt på det där med badandets charm förra sommaren och det där med att simma var ju inte hans stil. Nu tog jag dock med en favorit-pip och då blev det en helt annan sak! Jag tror inte ens han var medveten om vad han gjorde men han simmade och dök (!) som den utter han ska likna enligt rasstandarden. Han var fullständigt obekymrad om vågor och annat så länge pipen fanns i vattnet. Om den försvann så ändrade han dock taktik och övergick snabbt till elvisp-stilen alternativt stod med bakbenen på botten (det var långgrunt) och vevade hysteriskt med framtassarna.

Eftersom det var så långgrunt så blev det inget simmat för Iza men blöt blev hon ändå. Och hon var gräsligt sugen på pipen hon också.

Tyvärr blev inte detta förevigat eftersom det inte kändes som någon lysande idé att släpa med kameran ut i vattnet när man samtidigt hade en (eller två) vilda hundar att hålla ordning på. Det hade nog hur som helst inte blivit några bilder till eftervärlden pga vattenskador på kameran. 🙂

Dock togs några bilder efteråt:

Karlsson beundrar (och försöker nå) ”simläraren”.

”Simläraren” i närbild.

En blöt schäfer.

Framåt kvällen började det regna igen så middagen fick intas inne i husvagnen där vi försökte samsas med två fortfarande ganska blöta hundar. Iza tyckte det var en god idé att samsas med matte i husvagnssoffan som normalt rymmer antingen en matte eller en schäfer men det brydde hon sig liksom inte om. För egen del tycker jag att det varit mysigare om hon varit torr…

Rävunge eller schäfer? Till höger en blöt hundhandduk…

Middagen bestod för övrigt av en laxtallrik från Laxbutiken som ligger strax söder om Falkenberg utmed E6. Mycket gott och ett besök kan varmt rekommenderas om man har vägarna förbi. De har både butik och restaurang. Om man nu bestämde sig för att tillbringa en längre tid i dessa trakter är jag rädd att det kunde bli en (dyr) vana med färdiga laxdelikatesser därifrån… Precis när vi skulle betala våra inköp så fick jag syn på ”Italiensk lyxchoklad” som stod på disken. Rev åt mig en liten förpackning med 72% kakaohalt. Sen tittade jag på prislappen. 62:-!!! För 70 gram choklad…?! Alltså, nästan 1:- grammet. Då var chokladen dock redan inslagen i kassan så det var lite sent att ångra sig. OK, den var god, men inte sååå god…

Hur som helst var det skönt att komma iväg över helgen även om vädret lämnade en del att önska. Var detta kanske årets sista husvagnsutflykt?

Veterinärbesöket avlöpte väl. Vet. trodde INTE att det var en tumör. ”Det” var mjukt och flexibelt vilket tydligen inte är typiskt för en tumör. I journalen skrev han ”juverinflammation” i brist på annat. Den muntliga diagnosen var att hon kanske fått en skada (pinne eller nå’t?) som orsakat en blödning just där och att det sedan samlats vätska. Jag har nu fått order på att kolla en gång i veckan och om ”det” blir större så ska ”det” tas bort och analyseras. Att jag inte ska kolla oftare än en gång i veckan är för att om man pillar varje dag så märker man inte ev. förändringar lika bra. Det är åtminstone inget som gör ont för hon är inte irriterad och ömmar inte när man känner där.

Även om hon inte är helt friskförklarad så känns det bra mycket lättare idag. Veterinären som undersökte henne är chefsveterinär på djursjukhuset och har typ 40 års erfarenhet så han borde väl känna igen en juvertumör? Jag hoppas och tror iaf det.

Den här positiva diagnosen ska vi fira! Med att skita i brukslydnaden ett tag och köra agility istället?! Går (kanske) ut stenhårt med att debutera på DM i agility. Varför börja med någon fjollig inofficiell klass I-tävling? 😉 Nej, så kaxig är jag faktiskt inte … men DM går på hemmaplan vilket känns ganska bra för mina nerver eftersom Iza är mer samlad i hemmiljö. Nerverna lär säkert vara tillräckligt darriga ändå. Har nu anmält oss till både öppen klass hopp och agility. Nu blir det till att träna och läsa regler i några veckor för att se hur långt vi kommer innan jag skickar Iza på fel hinder, eller hon ”väljer själv”, eller jag stupar av utmattning? Men vi har förhoppningsvis kul ihop iaf och det är huvudsaken just nu. Har en känsla av att det kan vara positivt även för brukslydnaden om vi slipper de konflikterna ett tag.

Det finns dock en reservation. Vi hade planerat en tredagars utflykt till Danmark den helgen men i brist på hundvakt åt Iza verkar det inte som om det blir något. MEN, skulle det uppenbara sig en villig hundvakt så får det nog bli en Danmarksresa för att inte husse ska bli alltför besviken. Den resan skulle dessutom vara min födelsedagspresent men det vete sjutton om jag inte hellre tar debuten i agility som present? 😉

Kvällen igår gick åt till att packa husvagn. Jag var fullständigt inkapabel att uträtta något vettigt innan veterinärbesöket så det blev desto mer efter. Om inte vädret fullständigt brakar samman (vilket iofs prognoserna tyder på) så bär det av till kusten i eftermiddag. Skönt att komma iväg en stund, även om det ”nyss” var semester.

Förutom alla tankar om jobbet som surrar i huvudet så har jag ytterligare ett, och betydligt allvarligare, problem som jag hittills inte skrivit något om.

Ikväll ska jag till veterinären med Iza för kontroll av något som jag tror är en juvertumör. Jag vet, och försöker intala mig, att långt ifrån alla juvertumörer är elakartade men det är svårt att låta bli att måla f*n på väggen. Normalt sett försöker jag leva efter devisen ”att inte ta ut  katastroferna i förskott utan ta smällen när den kommer” men just nu sitter jag här med tårarna i ögonen … och klumpen i magen.

Till stor del kan nog detta bero på att min förra hund diagnosticerades med juvertumörer i början av september för sju år sedan. Det började som en hälta i mitten av augusti. Efter ett par veckors vila utan förbättring tog jag kontakt med veterinär som ställde diagnosen. Det hade hunnit sprida sig till lymfarna i höger ”armhåla” (därav hältan) och tre veckor senare tog vi bort henne. Hon var 7,5 år när detta hände.  Nu är Iza 7,5  år…

Dessutom har en hundbekant nyligen tagit bort sin schäfertik, lika gammal som Iza. Hon opererades för juvertumörer förra sommaren men nu hade det spridit sig till flera vitala organ och det fanns inget att göra.

Kanske inte undra på att man känner sig som man gör?

Tydligen har några uppfattat föregående inlägg som att jag ska ha en av valparna.

Det ska jag INTE!

Så! Nu kan ni slappna av… 😉

Jag har alldeles nog att göra med de två pussgurkor jag redan har. Dessutom är jag tämligen säker på att nästa hund INTE blir en schäfer.

Igår kväll åkte jag till klubben för att träna båda hundarna. Iza fick sig (som vanligt) ett, eller snare två, pass med inkallning med ställande. Det känns tyvärr inte som om vi gör några större framsteg. Åtminstone inga synbara. Börjar i ärlighetens namn tröttna rejält på detta. Det går väl an att träna och traggla när man känner att det händer nå’t, även om det går långsamt, men det här?!

Istället livade vi upp oss med lite agility. En del av hindren stod uppställda i något som kunde liknas vid en bana så vi körde på. Jag improviserade efterhand och Iza hängde med riktigt fint i en massa konstiga svängar. Svängar som man garanterat INTE kommer hitta på en klass I-bana. 🙂 De missar som blir är definitivt inte hennes fel utan beror uteslutande på klantig handler. 😉 Men jag blir mer och mer sugen på att testa detta ”på riktigt”.

Tämligen varm och tröttkörd, det var tryckande åskvärme, gick jag ner för att byta hund men innan jag gick upp på plan igen skulle jag mellanlanda på altanen för att andas lite och återställa vätskebalansen. Och där blev vi kvar, jag och Karlsson. Precis när vi skulle gå upp och träna började det nämligen regna. Regnjackan fanns i bilen men dit var det långt och jag hade varit plaskblöt innan jag hunnit halvvägs. Vi ägnade oss alltså åt ”social träning”. Nåja, det slutade regna ungefär när jag bestämt mig för att åka hem så vi körde några lydnadsmoment på den lilla planen nedanför stugan innan vi gick till bilen. Vad gör man inte för att döva samvetet?

Igår eftermiddag bar det alltså iväg på det planerade valpbesöket tillsammans med Ted. Tidigare när vi hälsat på valpkullarna på den här kenneln har det varit på höst och vår, mörka kvällar, men den här gången sken solen så det blev naturligtvis utomhusvistelse. Konstaterade snabbt att mina nerver inte riktigt är anpassade för åtta stycken sexveckors MYCKET pigga, glada och nyfikna schäfervalpar på en oinhägnad tomt. Det var ungefär sju för många… När kennelmamma gick in för att sätta på kaffe utbröt viss hysteri. Valparna bestämde sig plötsligt för att springa åt typ åtta olika håll… Jag hörde mig själv med nervös stämma ropa över trädgården ”Ted, hur många har du där?”, ”jasså, tre stycken, jag har fyra här, var sjutton är den åttonde” och liknande hysteriska fraser. Hur som helst var de fortfarande åtta, noga inräknade, när vi lämnade stället.

Självklart var de alldeles, alldeles underbara även om de hade så mycket annat att pyssla med när de kom ut att de prioriterade bort att pussa på människor. Men några valppussar lyckades vi dock sno åt oss. 🙂

Orutinerat. Byxor med snördetaljer…! Resten av bilderna behöver nog inte kommenteras… 😉

Just idag, när jag skulle ladda batterierna i solen, bestämde sig bonden naturligtvis för att ta hand om sitt hö. Ingen lugn och ro i solen alltså, mest dammigt och slamrigt. I och för sig borde jag ju ha kunnat räkna ut det med vänstra lilltån, med tanke på vädret, men ändå… Just nu är det tre (ja 3!) traktorer som puttrar omkring och förvandlar gräset från hö till ensilage. Behöver jag nämna att jag gav upp mina solningsförsök?

Nedanstående bild är tagen från sovrumsfönstret strax innan de började bala. Här får man en uppfattning om hur nära det faktiskt är och då hänvisar jag även till söndagens klagomål på utebliven sovmorgon.

Av övriga planerade projekt har jag klarat av följande:

Karlsson är trimmad. Den här gången i ”sportfrissa” utan tanke på utställning. Dock gillar han inte när man håller på med ben och tassar så jag får nog ha husses hjälp där för att K inte ska ramla baklänges av trimbordet.

Något spår har det inte blivit. Än. För varmt.

En promenad ska det strax bli, men den blir nog inte så ”rejäl”. För varmt.

Sen har jag tvättat och fixat lite samt envisats med att sola i någon timme trots böndernas vedermödor. Har man bosatt sig på landet är det ju liksom sådana smällar man får ta. 😉

I maj skrev jag om oroande besked på jobbet men jag kunde då inte berätta vad det handlade om. Kommentarerna bestod av att ”…har man sagt A får man säga B… ”. Nu kan jag säga B.
Den som inte minns kan läsa här.

Jag har blivit såld! Eller rättare sagt; företaget jag jobbar på har blivit sålt. Vi har nu norska ägare och vad som händer i framtiden är det ingen som vet. Självklart säger de nya ägarna att alla ska få ha jobbet kvar och blablabla… Men så låter det ju alltid när ett företag köper ett annat. Vad mina framtida arbetsuppgifter blir är, minst sagt, lite luddigt. De hävdar bestämt att jag ska vara kvar men från att, på många sätt, varit min egen chef, dvs jag har kunnat lägga upp jobbet efter mitt huvud och haft full kontroll (som det kontrollfreak jag är) kommer nog arbetssituationen att förändras rejält. Och just nu känns det inte positivt… Visst, jag ska vara (och är) jätteglad att jag har ett jobb. Men på många sätt känns det jättetrist. Hur  det verkligen blir får framtiden utvisa…

*************************

Igår kväll stod det träning med framåtsändande-gänget på schemat. När jag kom hem från jobbet visade det sig dock att Izas mage totalrasat. Ingen träning för hennes del alltså. Efter ett intensivt, och helt oplanerat, städpass fick jag försöka få tag på Karlsson istället, som varit med husse på jobbet på dagen. Vi träffades nere på gamla riksvägen och K fick byta bil.

Karlsson har ju aldrig testat framåtsändande och inte ens framförgående genom grupp men jag får säga att han skötte sig (sky)högt över förväntningarna. Min misstanke om att han glatt skulle försöka kasta sig om halsen på samtliga i gruppen, helst samtidigt, kom på skam. Vi körde vanligt framförgående genom gruppen några gånger och förutom det traditionella ”pendlandet” gick det jättebra. Sen var jag naturligtvis (nyfiken som jag är) tvungen att testa vad som hände om han var okopplad…? Och det gick lika bra. Det finns naturligtvis hur mycket som helst att slipa på, tro inget annat, men att han inte brydde sig om gruppen kändes riktigt bra!

Därefter körde jag lite ”vanlig” träning. Bl a linförighet med kommendering. Hon som kommenderade misstänkte att jag haft schäfer. 🙂 Det syntes framför allt i vändningarna. Det gäller att jag på träning gör snabba vändningar så att Karlsson lär sig att hänga med, men på tävling får jag dra ner tempot rejält i svängar och vändningar. Om jag bara får ordning på min motorik så ska det nog bli bra. 😉

Fick sedan lite tips om hur man börjar träna in rutan. Testade lite på detta och det är fantastiskt så fort den lilla terrierhjärnan fattar. Som jag tidigare nämnde är jag ju ganska nyfiken vilket ofta leder till att jag måste ”testa” saker innan det egentligen är dags. Som avslutning skickade jag alltså K mot rutan från förhållandevis långt avstånd. Han sprang framåt men vek sedan av på utsidan av konerna. Jag lyckades vara tyst för att få honom att tänka själv och då! Då stannar han till, tittar sig omkring och – heureka – kom själv på att de där små ”filurerna” (=konerna) hade något att göra med det hela, och sökte sig självmant inåt. Han är bara sååå underbar.  😀 Nu ska jag köpa en egen uppsättning koner så att vi kan träna på detta hemma också.

Idag har jag lyxat till mig och tagit semester! Har ganska gott om sparade dagar så jag tyckte jag kunde unna mig det. Hösten lär bli tuff och jag behöver lite sol och värme, och det är ju utlovat idag. Följdaktligen ska jag:

1. Tillbringa ett par timmar med att bara sitta och njuta i solskenet.

2. Spåra med Karlsson.

3. Trimma Karlsson (som mer och mer ser ut som ett vanvårdat virvelmarsvin).

4. Ta en rejäl promenad med hundarna.

5. Åka och pussa på sexveckors schäfervalpar tillsammans med T den yngre…

…och sen har nog den semesterdagen gått!