Kategori: Uncategorized

Det är gott att åtminstone ha ett brukselitmoment och ett lydnadselitmoment klart! Eller klart, och klart…? Jag syftar iaf på sådana moment som inte också förekommer i de lägre klasserna. Dvs ”slät” metallapportering och hopp-metallapportering. Men det kanske är att ta i att kalla hopp-apport klart? 50% av gångerna sprang han bredvid åt ena eller andra hållet, men ibland blev det hopp antingen fram eller tillbaks, så det finns potential.

För övrigt har hundarna fått var sitt spår. Det var ju ett tag sedan, vilket jag skyller på värmeböljan som var. Karlsson löste sitt ganska bra, men Izas vill jag helst glömma. Den här gången har det uppenbarligen INTE fungerat att vila sig i form. Varvad och virrig till tusen var hon. Upptaget var full panik åt alla möjliga håll, och när hon väl kom fram till spåret var det klockrent bakspår. Sen rusade hon förbi två pinnar och två snusdosor med godsaker och dem brukar hon aaaldrig missa?! Nu ska det erkännas att spåret innehöll en hel del svårigheter, men att det skulle vara så knepigt för henne trodde jag inte?

Jag och Karlsson har även hunnit med lite annan lydnad, förutom metallapportering, och lätt förvirrad var han mellan varven. Trött efter spåret kanske?

Bredbandet är fortfarande högst instabilt. Ibland blinkar den lilla gröna lampan på modemet så hemtrevligt så, i ungerfär 30 sekunder, och sen blinkar den inte alls i ett par minuter? Extremt irriterande, i synnerhet som jag tänkt sitta hemma och jobba väldigt mycket fram till semestern, men funkar inte bredbandet så går ju inte det… *suck* Vi får väl se om jag lyckas publicera det här inlägget som avslutas med lite annan ”apportering”. 🙂

Nu tar jag dig!

Se så’n stil han har!

Passa dig!

Ja ja, jag kommer!

Full fart!

Är det detta som kallas ”flying”?

Framme!

Och må Sverige vinna kvällens fotboll, även om dom får fixa det huvudsakligen utan mitt bistånd!

… och mina vilda blåklint överlevde tydligen, och grävskopan är puts väck borta! Faran över för den här gången. Diket utanför vår stenmur lyser också med sin frånvaro, tack och lov!

…att detta är det sista som hörs härifrån på ett par dagar. Grävskopan har nämligen börjat gräva det fullständigt onödiga diket. Då kan vad som helst hända med telekablarna, och det breda bandet…

Yesss! Telia har tydligen gjort någon nytta för det breda bandet funkar igen, och här kommer de utlovade apporteringsbilderna.

Apportering är skitkul. Vilket material det är i apporten har mindre betydelse.

Och är man brukshund så ska man ju ha en rejäl apport!

Tungapporten kräver lite mer arbete…

…och är lite svår att balansera, men full galopp är det ändå! 🙂

Man får ta i rejält ibland, för att hålla tempot uppe.

Avlämnandena var lite si och så när matte satt på knä och fotade. Slänga på marken framför var populärt.

Vi avslutade med lite framåtsändande ut på åkern. Inte helt olik ett rådjur när han studsade fram i det höga gräset.

Och när han studsade tillbaks.

Så högt var det, och det förklarar studsandet.

Avslutningsvis ställde han upp sig så här tjusigt, alldeles av egen kraft! Liiiite överdrivet bakställ kanske, men ändå?! Vad gör man inte för att slippa sluta träna? 🙂

Så, det var de utlovade bilderna. Och det breda bandet verkar inte vara helt i sin ordning. Det har sackat avsevärt under tiden så detta har tagit en bra stund!

(Är fanclubs-ordförande nöjd nu? 😉

Dagsverke har väl de flesta hört talas om? Igår utförde jag, förutom ett betalt dagsverke, ett obetalt kvällsverke. Det är sällan jag är jätteeffektiv på kvällarna men igår borde jag nästan fått medalj, i motsats till husse som sunkade ihop framför någon jäkla fotbollsmatch på TV.

När arbetsdagen var slut började jag med att ta en hel del apporteringsbilder på Karlsson (enligt önskemål från fancluben), både med metallen och tungen. Tyvärr kunde jag inte lägga ut dem här eftersom Telia klippte av mitt bredband (eller nå’t) igår vid lunchtid. Enligt den pestiga ”talsvararen” skulle det vara lagat kl 18.00 igår men pyttsan! Det funkade inte i morse heller. Men bilderna kommer så fort jag är on-line hemifrån igen.

Därefter körde vi ett pass med stadgeträning men det blev rätt kort eftersom knotten retades oss båda till vansinne.

Det fick bli inomhusaktiviteter en stund. Jag jobbade mig ner till botten i strykhögen, och sen – tvättade jag alla fönster på nedervåningen! Ivrigt påhejad av ca 0,7 miljarder utsvultna och extremt sällskapliga knott!!! De har tydligen vaknat till liv nu, när det blev lite svalare och fuktigare. Jag brukar inte vara så besvärad av dem, men den mängden som var igår höll på att göra mig galen. Eftersom fönstren är utåtgående måste jag tvätta utsidan från utsidan, om ni förstår, och DET gick fort!

Sen satte jag mig med gott samvete i fåtöljen och såg näst sista avsnittet av den danska serien Brottet. Del 19 av 20. Nu börjar det bli lite tjatigt faktiskt…

***************

Gårdagens långpromenad bjöd på ett oväntat inslag. Redan på morgonrastningen ”spanade” Iza in en kattskit som låg mitt på vägen, strax utanför tomten. Jag lyckades dock manövrera henne förbi. Samma sak på lunchpromenaden, vi tog oss förbi. När vi kom tillbaks från promenaden hade jag glömt denna delikatess. Det hade inte hon! Hon slängde sig fram, mycket målmedvetet – och nådde. Det gjorde även Karlsson. Resursförsvar är inte särskilt högprioriterat hos Iza men den här gången tänkte hon INTE dela med sig! Vilket hon mycket tydligt talade om för lillebror. Som, förmodligen av pur förvåning, svarade upp?! Tänk Kalle Anka på crack så får ni en ganska bra uppfattning om hur han lät. Jag röt i ordentligt (tänk farmor Anka på crack) och jag tror alla blev lika chockade. Det hela var över lika fort som det började och sen traskade vi hem de sista 30 metrarna…

****************

Som sagt; om Telia behagar laga det breda bandet kommer det apporteringsbilder ikväll eller under helgen. Och om inte … så hörs jag av tidigast på måndag.

Det är ett tag sedan jag gick in på statistiksidan och kollade detta, men när man gör det kan man hitta ett och annat lustigt.

Jag undrar vad det är för stackare som tänkt lasera sin husvagn på undersidan? Nu har jag inte skärskådat undersidan på en husvagn, men att det är ett område som lämpar sig för lasyr betvivlar jag?

I månader har jag irriterat mig min hundträningsklädersgarderob. Jo, jag har en sådan!

När vi installerade bergvärmen och gjorde om det gamla pannrummet fick jag ju plats med en alldeles egen garderob för dessa livsnödvändiga kläder. Problemet är bara att jag skulle ha behövt två. Garderober alltså. Men den andra tyckte husse av någon outgrundlig anledning att han behövde till sina jobbarkläder (och i viss mån hundkläder). Som sagt; länge har jag irriterat mig på röran i denna. Jag har inte hittat saker som jag VET finns där. Jag har gruvat mig ganska ordentligt för projektet att städa och sortera i röran.

Så, för en halvtimme sedan tog jag tag i projektet. Och nu är det klart! Snacka om att gruva sig i onödan?

I övrigt har jag och Karlsson ägnat kvällen åt en date med vår PT. Idag stod fortsatta platsliggningsövningar på schemat samt en hel del stadgeövningar. Rejäl hemläxa har vi till nästa lektion. 🙂 Jag blir så glad av dessa träningspass. Instruktören har verkligen förmågan att lyfta fram det som är bra, lyfta mattes självförtroende OCH samtidigt påpeka det som inte är bra, på ett mycket pedagogiskt sätt. Passar mig (och Karlsson) bra.

Missen var bara att vi var så inne i träningen att jag glömde vattna det stackars träsktrollet. Även om temperaturen gått ner rejält senaste dagarna så kräver han vatten. När vi kom hem gjorde han ett magplask i vattenskålen… *skäms* Men förhoppningsvis lär jag mig av mina misstag.

Hur som helst avslutade vi träningen med metallapportering, med Izas fullstora apport. Det var inga som helst problem. Första gången tittade han till en gång extra innan han grep den. Andra försöket blev det ett startskall men i övrigt var det 10-mässigt enligt PT:n. Hon är förvisso inte domare men har tävlat på SM-nivå (och är nog snart där igen med sin nya hund) och bör veta på ett ungefär vad hon pratar om. 🙂 Alla försäljare av 429-kronors metallapporter (och även billigare) kan härmed ta sig i r****n, jag behöver ingen sådan! 🙂

Dagens hiss
Jag vill börja med att hissa Agnetha, som gjort en prisundersökning på nätet för min skull, för att hitta en metallapport till rimligt pris. Själv gjorde hon ett ”kap” på i samband med en utställning i helgen.

Dagens diss(ningar)
Hur i hela friden kan denna förbaskade lilla ihåliga metallpryl betinga sådana ohemula priser?

Det billigaste, som min alldeles egen pricerunner-Agnetha hittade, var 210:-.

Sen finns flera varianter på prissättning, samtliga går uppåt.

På vägen hem från jobbet var jag inne och handlade hundmat och tänkte att jag kunde passa på att kolla där också. De hade inga hemma, men kunde gärna beställa hem, till det fascila priset av – håll i er nu – 429:-!!! Jag höll på att skratta ihjäl mig men lyckades ändå frusta fram att: -Nej tack, de behövde INTE beställa någon sådan, åtminstone inte åt mig.

Nu har jag helt enkelt bestämt mig för att Karlsson är fullärd på det momentet. 😉 Eller åtminstone så pass lärd att det räcker att träna det på klubben där det finns en i lagom storlek. Och om jag drabbas av en fullständigt oemotståndlig lust att träna detta moment hemma så får han utnyttja Izas, som hon inte direkt slitit ut… Han fixar ju fullstor träapport så då ska det väl funka med metall också?

Men HUR kan de vara så dyra? OK, jag förstår att det är en ganska ”smal” produkt, inte någon masstillverkningsartikel som beställs containervis från Kina, men ändå…?

När jag ändå är i farten och dissar apporter så fortsätter jag med tungapporten för små hundar. Jag har ondgjort mig över detta förut, men här kommer en repris:

Hur kommer det sig att såväl trä- som metallapport har mindre dimensioner för små hundar. Dvs smalare och tunnare. Men tungapporten har bara lägre vikt, men samma dimensioner som för stora hundar, t ex schäfer. Hur svårt blir det inte för den lilla hunden med mycket smalare ”bett” att balansera den bredden, kombinerat med tyngden? K har inga som helst problem med liten, kompakt hantel på 1 kg. Men … 1 kg regelmässig tungapport har han jättesvårt att få balans på. Hur tänkte dom där? Kanske dags att skriva en motion till SBK?

I lördags efter badet fick Karlsson en pip-boll att lattja med på altanen. Alltså inte en latex-pip, sådana får han aldrig ha på egen tass (eller tand). Lattjandet övergick ganska snart i att han låg stilla och ”gnagde” men jag tänkte inte mycket mer på det. Dessutom låg han precis vid husses fötter så då borde väl husse ha ansvaret?

Efter en stund upptäckte jag att bollen begåvats med ett hål på ca 2×2 cm. Jag hittade inte den saknade biten men K brukar inte käka upp det han dödar. Han sliter loss och spottar ut, så jag tog för givet att den biten ramlat ner mellan golvbrädorna.

På söndagen spydde han upp lite galla vid ett par tillfällen, men mat och godis fick han behålla.

Idag kom förklaringen. Väl inlindad i gräs.

Han spydde upp en rejäl gräsboll, och mitt i alltihop låg det 2×2 cm orange plast, misstänkt likt bollen från i lördags. Vem behöver sparris (som man ska ge hunden när den fått i sig något vasst) när det finns gräs? För övrigt bedömde jag inte plasten som ”vass” utan trodde den skulle komma ut i andra änden, OM han nu svalt den. Men det är ändå fascinerande hur kroppen kan ordna det?!

Med en utomhustemperatur på ca 13° och stormvindar har kvällen ägnats åt att bringa viss ordning inomhus. Det var ett tag sedan… Dessutom har jag planterat om/fyllt på jord åt de pelargoner som ägnat dagen åt att göra frivolter från altanräcket. De var alltså placerade på räcket på den gamla ”altanen” (måste hitta ett annat ord för den konstruktionen för nu känns det inte som en ”altan” längre) på läsidan av huset så jag trodde att de stod rätt säkert i vinden, men icke. Vi får se om de återhämtar sig från sin äventyrliga utflykt.

Nu ska jag dyka ner i strykhögen. Hur det går i fotbollen lär jag bli varse ändå.

…vad det blåser! Idag löper man definitivt större risk att dö av ett träd i huvudet än av värmeslag. Blomkrukor och blomlådor flyger omkring eller … nåja, ramlar ner i alla fall.

Vi överlevde dock lunchpromenaden även om vi höll på att blåsa av vägen.

Morgonens regn blev det inte så mycket av. Det hann dunsta (eller blåsa bort?) innan det landade på marken.

Hoppas att grannen inte går någon skogspromenad med sin hund idag, eller – om han gör det – lämnar cigaretterna hemma!

…var det att vakna till en jämngrå himmel. Och regnstänk på rutan!

Men (och detta vågar man väl knappt skriva): ganska skönt. Och gudarna ska veta att regnet behövs. Om man, som vi, bor med skogen in på husknuten, eller åtminstone ca 10 meter ifrån densamma, blir man minst sagt irriterad när man hittar en nyligen ihjältrampad cigarettfimp på den knastertorra barrmattan i skogen. Detta hände här om dagen och jag tror mig veta vem den skyldige är. Vi har nämligen en kedjerökande och hundägande granne som någon enstaka gång tar en liten promenad med sin lilla hund. Och troligen kan han inte ens släppa taget om cigaretten då… Snacka om omdömeslöst i den torka som varit!

Även om det är skönt med lite regn och moln som omväxling håller jag tummarna för att detta inte är slutet för ”sommaren”, utan att värmen och solen återkommer. Om inte annat till midsommar, och sedan till semestern.

Igår kväll fick pensionärs-schäfern så att hon teg. 😉 Först ett lydnadspass, mest på skoj, på klubben. Sedan några rundor på agilitybanan och slutligen ett pass i simbassängen. Hon verkade rätt nöjd med samtliga delar i kvällsprogrammet. Och som omväxling kastade hon sig frivilligt i vattnet?! Det kan möjligen ha berott på att hon fick se katten som varit före oss i simmet och hoppades på att hitta ytterligare en katt i bassängen?

Innan simningen hann jag med ett rejält lydnadspass med bruksterriern också. Och nu är jag inte längre orolig för hans hälsotillstånd för jösses vad taggad han var! 20°, skugga och svala vindar var vad som behövdes för att få honom ”frisk” igen. Han skötte sig fint, frånsett att han var lite överladdad och t ex skallade på fjärren?! Det lugnade dock ner sig när vi kört en stund. Jag har nog ett intressant projekt i att hitta balansen på den hunden, så att jag kan få honom i rätt ”mode” inför tävlingar. Skulle behöva en formel baserad på utomhustemperaturen, tiden på dagen och eventuellt ytterligare någon parameter. Alla matematiker får gärna anmäla sig! I andra ändan av formeln bör det komma ut uppgifter om hur många minuter, och på vilket sätt, jag ska värma upp honom inför tävling för att hamna på ett ”lagom” varvtal. Detta är en något annorlunda situation för mig som är van vid en Iza som jag ALDRIG har kunnat värma upp för mycket…

Gårdagens roligaste, vad det gäller K, var dock metall-apporteringen. Vi har kört det en, säger EN, gång tidigare. Vill minnas att det var någon gång i höstas. Det var inga som helst problem då, och inte nu heller. Högsta fart ut, fint gripande, och högsta fart in. Utan att vara domare så tror jag att han, åtminstone igår, legat på 9-9,5. Det enda jag kunde se, som skulle renderat poängavdrag, var att han rullade runt den ett halvt varv i munnen precis när han satte sig. Men som sagt; det var ingen tävlingssituation och att ALLT kan hända då, det har jag ju lärt mig.

Nej då, jag har inte börjat röka något olagligt. Däremot tog jag en tur med kameran i dikeskanten igår morse. Tyvärr kör jag fortfarande med fuskmakro, och det blev inte direkt enklare av att när kameran väl lyckats fokusera på det stackars grässtrået så blåste det iväg ur bild. Men några bilder blev det, även om skärpan är ”sådär”.

Att gräs kan vara så vackert?!

Och ja; ett makroobjektiv står fortfarande högt upp på önskelistan.

Redan i fredags föreslog jag att vi på söndag, dvs idag, skulle åka in till stan och käka på någon trevlig uteservering.

Efter väl förrättat värv med pensel i handen hela helgen bar det iväg in mot stan, för att för en stund bete oss som alldeles vanliga människor. Alltså sådana som varken har hund(ar) eller underhållskrävande gamla trähus att ta hand om.

Det fanns lediga bord på första stället vi siktade på. Att det var fotbolls-EM på storbilds-TV kunde jag tänka mig att leva med/bortse ifrån. Maten brukar vara god och miljön trevlig. När vi väl slagit oss ned insåg jag dock att storbilds-TV:n inte bara hade bild. Den hade ljud också. Högt. Men det var lugnet före stormen…

Efter ca fem minuter ockuperades restaurangen av 40-talet finsk-talande män. De bara kom, på en lång rad, från ingenstans? De var välvårdade och civiliserade men ölen flödade och deras ljudnivå steg i samma takt som ölen sjönk i glasen. Förmodligen var de Volvo-försäljare på mutresa, som just checkat in på Grand Hotel i kvarteret bredvid och imorgon ska till Volvo bussar här i stan på studiebesök. (Vissa ledtrådar gick att finna i deras klädsel. 😉 ) Enda tänkbara förklaringen till den sammansättningen av människor. Alla försök att prata vid bordet var lönlösa. Vi åt vår mat, betalade och gick. Inte för att vi tänkt oss någon längre sittning, men kanske en något lugnare.

Nu har temperaturen sjunkit avsevärt och det blåser kulingvindar. Beslutade mig alldeles nyss för att ta ett träningspass med den lille livräddaren. DET var uppskattat. Han var så lycklig, och tacksam, och lycklig, och… 🙂 Jag tror vi börjar komma över ”tröskeln” i fjärren också, dvs låsningen i andra läggandet. Vi får väl se om jag tror rätt?

Det kom en bild också, från förra helgens utställningsspektakel. Jag kan inte för mitt liv begripa att inte domarna ser samma sak som jag; dvs världens vackraste Karlsson? 😉

I morgon är det måndag och jobb. Tur är väl det för efter den här helgens ”arbetsläger” behöver jag vila upp mig lite. 😉

Rubriken kan tolkas lite  som man vill, för igår var Karlsson både livräddare (än de flesta) och livräddare (som grabbarna i Baywatch).

När gårdagens alla arbetsuppgifter (med pensel i handen) var avklarade åkte vi iväg för att bada med hundarna. Tyvärr var fotoförhållandena tämligen bedrövliga, med djup skugga vid badplatsen och skarp sol lite längre ut, men det blev som det blev.

Att få i Iza i vattnet är ju inga större problem, och igår tyckte hon t o m det var kul att apportera dummien som hon varit tämligen ointresserad  av tidigare.

När Iza simmat färdigt var det dags för Karlsson. Simning har ju aldrig varit någon favoritsysselsättning, och ärligt talat (tänker tillbaks på förra sommaren) har vi väl inte gjort sådär jättemycket för att uppmuntra denna sysselsättning, men igår skulle det åtgärdas. Och än en gång kunde vi konstatera att kvinnans list övergår mannens förstånd. 😉

Husse körde en lite annorlunda taktik; dels att lyfta ut honom en liten bit så att han skulle simma in, och dels att hålla honom under magen. Ingen av metoderna var någon succé. Lille K fick total panik och var livräddare än de flesta.

Men, så trädde matte in i rollen som simlärare. Åtföljd av en latexpip  (utan pip = död) och då blev det ordning på verksamheten. Latexpipar kan INTE lämnas åt drunkningsdöden (ens om de redan är tekniskt sett döda) och oj vad han simmade! Då inträdde han i rollen som livräddare à la Baywatch.  Och räddade, och räddade, och räddade…

Han simmade jättefint, även om han nog hellre hade lattjat med pipen på land. 🙂

När vi kom hem njöt vi på altanen till kl 23.00 (i shorts och T-shirt) och det är inte ofta man kan göra det uppe på vårt ”fjäll” där luften oftast kyls av ganska snabbt. Det var hur skönt som helst. K somnade i en BadenBaden-stol och hade nog legat där än om jag inte burit in honom när det var läggdags. 🙂

I morse när jag klev ur sängen kändes mina vader som två vedträn, och nu, efter ytterligare en stunds målande av trädgårdsmöbler håller ryggen på att gå i två bitar och fötterna är på väg att trilla av. Det är helt klart att man inte är van vid kroppsarbete, och i synnerhet inte stående på stege (vaderna).

Kl 09.11 idag klev jag in genom dörren till färgbutiken för att komplettera färgförrådet lite. Det var inte bara jag som kommit på den goda idén… Över en halvtimme tog det innan det var min tur och jag fick lasyren bruten i rätt nyans. Men nu är det inte så mycket kvar av altantaket, och husse svär fortfarande. 😉 Själv har jag bara bordsskivan kvar på trädgårdsmöblerna. Och sen är det bara resten kvar…