Kategori: Uncategorized

Puh… Den här veckan har det inte blivit mycket till hundträning. Igår kväll var det 7-8° varmt och uppehåll men då var det minsann kallat till födelsedagskalas så så fick det bli. Mycket ”jobba på jobbet” har det också varit, men å andra sidan har husse varit hemma på dagarna så det har löst sig hyfsat bra med hundarna ändå.

Just nu är jag hemma och vänder. Dagen har ägnats åt branschspektakel med föredrag och leverantörsmässa. Årets ”give away” är tydligen en – isskrapa! Om en dryg timme bär det iväg till fortsättningen på samma spektakel, middag med underhållning. Helst skulle jag bara sjunka ihop framför TV:n men eftersom det tydligen inte kändes som en god idé för någon månad sedan, när jag anmälde mig, får jag väl vackert ge mig iväg. Och det brukar faktiskt bli rätt trevligt bara man är där, men det är som vanligt med mig när jag ska ge mig iväg någonstans – vill inte!

Innan kalaset igår hann jag åtminstone med ett litet kampa-i-kopplet-pass med Karlsson. Med storasysters blå retrieverkoppel gick det bättre. Det var ju ingen som talat om för honom att det faktist var ett koppel. 🙂

Det här var ju roligt ju…

S*tan i gatan vad matte är stark. Jag får ta spjärn bakom fotpallen.

Att ta stöd på en toffel som i sin tur befann sig på en flygande matta var inte dagens mest begåvade manöver. 🙂

Idag kom det en ny omgång ”personliga” rabattcheckar från ICA, och jag måste ifrågasätta var gränsen för ”brukar” går eftersom det står att man får rabatt på sådant man ”brukar” köpa. Den här gången var det ett par mycket relevanta rabatter; t ex Mini-Frolic (och hårfärg 😉 ). Men – dessutom skulle vi få rabatt på senap och saffran?! Senap köper vi en gång om året – när det är dags att griljera julskinkan – och saffran… ja max en gång om året det också. Nåja, rent säsongsmässigt är det ju rätt nu, men ”brukar”?

För övrigt log jag för mig själv förra gången rabattcheckarna ramlade ner och en del personer uttalade sig negativt i media eftersom de tyckte att ICA gjort intrång på deras personliga integritet. Men hallå – det kan väl inte komma som någon större överraskning att – om man har ett ICA-kort – alla ens inköp finns registrerade? Det är väl inte direkt så att någon på ICA:s huvudkontor har suttit och kollat att Kajsa X-son faktiskt köpt sju chokladkakor på en månad… Hur naiva är människor egentligen? Och har man ett problem med det så är det bara att låta bli att dra sitt ICA-kort.

***

Av olika skäl har jag inte varit iväg och tränat hund på ett par veckor nu, utan det har blivit hemmaträning. Den här veckan lär det inte heller bli något eftersom svågern fyller år i morgon och skall uppvaktas. Kvällens hemmaträning för Karlsson blev av det något udda slaget; att lära sig kampa i kopplet! Senaste gången vi träffade vår pt så insåg jag vilken perfekt belöning det faktiskt skulle kunna vara. Även om resten av vår tävlingskarriär kommer genomföras utan koppel på appellplan så har man ju alltid kopplet med sig, och kan ta fram det när man är färdig… 😉 Att bita i kopplet är något han aldrig gjort ”frivilligt”, inte ens som valp, och jag har alltså aldrig behövt förbjuda det. Men att han skulle vara så negativ till denna nymodighet var lite förvånande. Han kampar ju gladeligen i allt annat han erbjuds men kopplet – nä. Efter mycket övertalning tog han ett litet tag och drog lite halvhjärtat, och så småningom fick jag honom att hämta det kastade koppel, men särskilt imponerad var han inte. Kanske ska skaffa ett annat, bitvänligare, koppel? Det här smala läderkopplet föll uppenbarligen inte herr K i smaken. Kan man ta med honom in i hundbutiken och provkampa kanske? 🙂

***

En födelsedagspresent till Agnetha!

Idag fyller Agnetha år, och i födelsedagspresent önskar hon sig att jag (och fyra andra) besvarar hennes egenhändigt ihopknåpade utmaning, och det kan man ju inte neka. Grattis på födelsedagen Agnetha, och det retar mig faktiskt att du är drygt tre månader yngre än jag. 😉

Länka till den som utmanat dig. Fyll sedan i dina svar och utmana 5 andra bloggare och meddela dem att de är utmanade. Lätt som en plätt!

OM DU ….

…. hade varit en hund, vad hade du varit för ras?

Troligen någon form av terrier, men en betydligt mer terrierartad terrier än min egen terrier. Kanske en rivig Jack Russel eller nå’t? Kan tända till oerhört fort och intensivt om jag blir provocerad. Är också tämligen självständig och jobbar helst på egen tass, där jag har kontroll.

… fritt fick välja ett annat yrke än det du har i dag, vad skulle det då vara?

Författare. Skulle så gärna vilja skriva en bok (eller flera) men jag har ju ingen fantasi!!! Att sy ihop något ur ”tomma luften” finns inte på kartan, jag måste ha verklighetsunderlag. Får väl skriva mina memoarer när jag blir pensionär…

… ensam fick fatta beslut om tre saker som ska gälla i hela världen, vad skulle det vara?

Åh jösses vilken ”stor” fråga men får väl försöka besluta om tre viktiga (och präktiga) saker.
1. Pedofiler skulle inte få finnas. Jag menar alltså inte att man ska avrätta dem, utan att folk helt enkelt inte ska kunna ha den vidriga böjelsen.

2. Krig ska avskaffas.

3. Alla människor ska ha tillgång till mat och rent vatten i den utsträckning de behöver.

… vann tio miljoner, hur skulle du använda pengarna?

Investera en stor del av pengarna klokt så att de ger bra avkastning och jag kan sluta jobba, eller åtminstone minska rejält i arbetstid.

Göra mig (och andra i min närhet) skuldfria.

Köpa ett nytt, större hus med en massa egen mark med fina lugna promenadvägar. All skog som måste avverkas skall transporteras ut med shetlandsponny (eller möjligen större häst vid behov) för att minimera skadorna på marken. Jag skulle dessutom skapa en gigantisk, viltfri rastgård åt hundarna.

Ett par islandshästar vore inte fel. 🙂

Anställa en kombinerad hustomte-trädgårdsmästare-hundvakt. Men han får väl vara deltids-/behovsanställd om inte pengarna ska ta slut för fort.

Resa. Eftersom jag anställt en duktig hundvakt så skulle ju inte det vara något problem. 😉

Tja, och där någonstans var väl pengarna slut?

… endast fick äta en enda sak resten av ditt liv, vad skulle det vara?

Ost? Eller, njae… vet faktiskt inte.

… också bara fick dricka en enda sak, förutom vatten, vad blev det då? Räknas smaksatt mineralvatten som ”vatten”? Annars får det bli det.

… bara fick äga en enda hushållsmaskin, vad skulle det vara? Tvättmaskin.

… bara fick använda en enda annan teknisk pryl, vad skulle det vara? Datorn. Eller bilen? Räknas den som ”teknisk pryl”?

… vidarebefordrar den här utmaningen, hur många tror du nappar? Känns som om jag skickat runt lite för många utmaningar den sista tiden så jag avstår den här gången. De som är sugna får ”sno” den.

***

Nu ska jag veckla in mig i garderoben och försöka hitta några trasor till torsdag. Behöver en trasa till dagen och en till kvällen. Puh… Wish me luck!

Nedanstående inlägg är lösenordsskyddat. Om du är en av dem som jag tycker kan få läsa så har du min mailadress och du får skicka mig ett mail för att få lösenordet. Har du inte min mailadress – sorry…

En gång är ingen gång, två gånger är en gong-gong! (Blev det rätt nu Agnetha?)

Idag har husse, efter viss övertalning, spårat med Iza – igen. Jag tror han tycker det är roligare än vad han vill erkänna. 😉 Idag fick han lägga spåret själv, och jag höll mig inomhus, ivrigt spionerande genom fönstren. I början var hon lite fundersam och tittade sig ”över axeln” några gånger för att kolla var jag var, men när hon inte såg mig fokuserade hon på spåret istället. Här kommer bildbevisen.

Stundtals såg det riktigt proffsigt ut. 🙂

Jag stod på övervåningen vid det öppna sovrumsfönstret och fotade i nästan rakt motljus, så det blev … som det blev.

Som synes på bilderna så blev det så småningom solsken även här, även om det har blåst rejält hela dagen. Nu börjar det ”skura” igen, men det gör inte så mycket.

Karlsson har också fått ett spår. Ett långt spår. Jag skulle tippa på uppåt 1000 meter. Knixigt och trixigt, med förledningsspår (folk som gick på en stig som jag gick över precis samtidigt) och spår på grusväg en bit. Han löste alltihop jättefint, och plockade även alla pinnar. Han var riktigt, riktigt duktig idag det lilla träsktrollet. 🙂

Något uppletande blev det inte, men däremot framåtsändande. Det blev väl inga större framsteg jämfört med igår, men trots allt OK med tanke på det låga antalet träningstillfällen.

Och har man inget annat för sig kan man ju alltid ta en ”ful” bild på sötnosarna. 🙂

Så här mysigt hade Karlsson det igår kväll. (Jag tror husse hade hjälpt till lite med bäddningen. 😉 )

Vi har även hunnit med ett varv till stan. Tänkte jag skulle försöka hitta någon ”trasa” att sätta på mig på ett branschspektakel i veckan och på julfesten om några veckor, men nä… Precis som vanligt kom jag hem med lite vanliga vardagskläder. Hittade en tunika som var jätteläcker där den hängde på galgen. Helt svart iofs, men med rätt mycket roliga detaljer. Problemet var bara att när jag fick på mig den så levde den sitt eget liv och stod åt alla håll. Jag såg ut ungerfär som om jag skulle föda triss i elefantbebisar vilken timme som helst, så den åkte extremt raskt tillbaks där den kom ifrån. ”Trasan” får alltså bli något ur den befintliga garderoben, hur nu det ska gå till? Nä, tacka vet jag att handla skogsmullekläder, det är mycket roligare!

Mycket sån’t här har det också varit i helgen. Det är väl en av de få fördelarna med den här årstiden – alla levande ljus!

Hur kunde jag vara så dum att jag gick på väderleksprognoserna som utlovade (nästan) strålande solsken idag? Just nu fullkomligt vräääker det ner snöblandat regn. På tvären! Riktigt ”aprilväder”…

Och inte blev jag gladare av att upptäcka att Skatteverket skickat mig sidan ett och tre av en blankett som består av fyra sidor. Och jovisst, jag kan hämta den på nätet, vilket jag också gjort, men när skrivaren inte fungerar hjälper det liksom inte.

Idag har Iza spårat. Med husse!!!

Trodde aldrig detta skulle ske, men jag sådde ett litet frö för några veckor sedan. Det vore ju kul om hon kunde se honom som något annat än en ganska tråkig promenadfarbror, och så slipper jag ha lika dåligt samvete. Idag blev det alltså av.

Jag la ett ganska enkelt spår på vår åker, med tre apporter + slut + 2 gotteburkar. Första gotteburken hittade hon, men sen kom hon på att ”ve och fasa, matte är inte med!”. Hon blev ganska splittrad ett tag men kom sen igång och spårade åtminstone hyfsat. Dock travade hon över alla tre pinnarna, hon funderade förmodligen fortfarande på vad som hänt, och vem som höll i linan, men när hon kom till slutapporten tog hon åtminstone den. Nästa gång ska jag antingen gå med i spåret eller hålla mig inomhus. Husse såg inte alltför avskräckt ut heller så…?

Karlsson har fått ett uppletande. Två korridorer (i skogen den här gången) med ca 20-30 meter mellan, och tre föremål i varje. Han fick in alla föremålen på åtta skick, och när han kom tillbaks utan letade han fint på vägen in också. Det känns som om vi börjar ta oss tillbaks på ”banan” efter det oförklarliga strulet. På näst sista skicket var han för go’. Två meter framför mig blev det tydligen ”error” i terrierhjärnan. Han tvärnitade och hade helt plötsligt ingen aning om vad han höll på med. När jag peppade honom med ett ”ut och leta” stirrade han till på mig, skällde en gång, och sen var det full fart ut.

Sen blev det lite lydnadsträning med fokus på framåtsändande. Jag tycker att min lilla grupp är ruskigt behändig, fyra röda platshinkar à 12:- som alltid ställer upp utan att klaga! Idag kändes det som om poletten började arbeta sig ner i terrierhjärnan vad det gäller tempot efter gruppen. Flera gånger fick jag honom att trava (ja det är lagom med trav när man har korta ben 🙂 ) rakt fram, en ganska lång sträcka. Och han köper även att jag berömmer honom under tiden och fortsätter bara framåt. Det är självklart massor kvar innan momentet är färdigt, men idag kändes det bra.

Rensning i en massa pappershögar har jag också hunnit med, och jag kan konstatera att om de bara får ligga tillräckligt länge så kan man slänga det mesta och slipper fundera på var man ska sortera in eländet.

Planerna för morgondagen är spår, ev. ett uppletande till och mer framåtsändande. Det gäller att passa på när man kan träna i dagsljus, och innan snön kommer…

Kommer ni ihåg när man skrev brev?

För hand.

Riktiga brev, som berättade något om ens liv.

Som man sedan stoppade i ett kuvert.

Och lät posten distribuera.

Minns ni det?

(Orsaken till denna reflektion är morgonens microstädning i en ”pappershög”. Där hittade jag flera sådana brev, som uppenbarligen överlevt några tidigare städningar i samma pappershög med tanke på när de var daterade. De överlevde även denna…)

Det kom en utmaning från Ingrid på kennel Enduro, så jag får väl ta tag i den. Inte helt lätt att hitta ”fakta” som inte ventilerats tidigare på bloggen, men jag gör ett försök så får vi se hur långt jag kommer.

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

1. Under en period i mitt liv (80-talet) var jag en smått fanatisk skidåkare (slalom). Minst en vecka i alperna (där jag även träffade husse) varje vinter och ofta en eller två veckor i svenska fjällen. Nu har jag inte stått på skidor sedan … 1996!

2. När jag var liten var jag ”alltid” sjuk, halsfluss i tid och otid. När jag var ca 12 år opererades halsmandlarna bort och sedan dess är jag sjuk väldigt sällan jämfört med ”snittet”! Har inte varit sjukskriven en enda dag sedan 1996. (Och nu åker jag förmodligen på influensa inom 24 timmar bara för att jag skrev det där…)

3. Har ett pinsamt bra språköra. Tar efter dialekter och uttryck alldeles för fort (och helt omedvetet) för att det ska vara nyttigt. Detta språköra ledde även till betyg 5 i franska på högstadiet, för mitt fina uttal! Att jag inte begrep vad jag sa lyckades läraren tydligen inte genomskåda?

4. Älskar att skriva och fotografera och hamnade väl till sist ganska rätt i yrkeslivet, även om jag gärna skulle ägna mig åt andra former av texter. Att jag älskar att skriva framgår kanske också av den odrägligt ofta uppdaterade bloggen.

5. Har ett i det närmaste perverst intresse för kartor. Kan sitta och läsa kartor bara för att…

6. Tycker inte om siffror, matematik och bokföring och har en inre spärr som effektivt hindrar mig från att förstå den enklaste ekvation (eller vad man ska den till). Ett yrke som ekonom vore en verklig mardröm…

7. Bästa veckan på året är hundlägerveckan (i Kind). Att kunna träna hund, prata hund, leva med hund dygnet runt utan att någon tittar konstigt på en eller suckar djupt är underbart.

Jag utmanar följande sju personer:

Marie

Pernilla

Agnetha

Lena

Ingrid

Anna-Karin

Bibbi

1978-80 jobbade jag extra på ett discotek i metropolen Mora där jag för tillfället bodde. Mitt musikintresse var stort och när det var lugnt, dvs innan gästerna anlände, brukade jag prya lite som diskjockey. Idag låter det oerhört komiskt, men när jag var 18-19 år var det verkligen drömyrket. 😀 Vid det laget hade jag övergett drömmen om att bli ridlärare…

Här kommer några av låtarna från den perioden. Den första kunde jag t.o.m. texten till vilket kan anses som rätt märkligt (!) och jag har en, tror jag, hyfsat unik version på maxi-singel. (Kommer någon ihåg dom? Stora som LP-skivor, men med bara en låt på varje sida?) Och ja, jag skriver ”har” för den finns fortfarande i samlingen, som faktiskt inte är undanstoppad utan står startberedd, inte alltför långt från den gamla hederliga skivspelaren. Mina skivor kommer jag aldrig att kunna skiljas ifrån! Och alla dessa finns i samlingen, även om de inte har spelats på de sista 25 åren eller nå’t. 🙂

***

***

***

***

***

Puh, många blev det, men jag kunde inte välja. För varje låt jag sökte på youtube kom det fram förslag på fler gamla godingar. 🙂

Det kom en hälsning från Gino:

Här skickar husse en bild från mitt födelsedagsfirande. På bilden ser man min kompis Pippifågel, som är en glad prick, och så förstås älgen Runo, som är min bästis och som alltid ställer upp. Hallon och grädde smakar mums. Undrar nu bara hur länge man ska vänta på nästa födelsedag??? Börjar redan fundera…

Puss till mamma Manda och mina syskon, morbror Karlsson och, så förstås, tant Iza.

(Blogginnehaverskans kommentar: Jag har inga som helst minnen av att polishundarna vi hade hemma någonsin åt hallonbakelse på köksbordet? Tänk vad saker ändras när man blir borderterrierägare. 🙂 )

Då har husse stigit i graderna och är numera utsedd till assisterande hundtränare. Den oerhört betungande uppgiften bestod i att, på BK Vardagsrummet, stå placerade framför den påslagna TV:n och vid lämpliga tidpunkter portionera ut små korvbitar i matskålen jag placerat vid hans fötter. Jag får säga att han skötte den komplicerade uppgiften med bravur. 🙂 När Karlssons första förvåning lagt sig fick vi till några riktigt hyfsade växlingar ligg-stå. Det är risk att vår assisterande tränare får ställa upp fler gånger, men då ska jag utrusta honom med någon form av korvförvaring som inte prasslar så förb….at. Dessutom måste jag utröna vilka handtecken som funkar bäst. Just nu kör jag stå-tecken med högerhanden och ligg med vänster… Känns onödigt komplicerat men å andra sidan blir det ju tydligare för K inbillar jag mig?

***

Min bil är uthämtad från tillpiffningsfirman och är nu så blank och vacker att det tar emot att köra med den. Helst skulle den stå på sin p-plats och bara glänsa i någon vecka eller två. Tyvärr funkar inte livet riktigt så och den har redan varit inne i stan och vänt. Och den är sååå blank att jag gick förbi den när jag kom ut från ICA. DEN fina bilen kunde ju inte var min liksom… 🙂

***

Dagens nostalgi är faktiskt inte sååå nostalgisk, men den bevisar att jag faktiskt inte endast lever i det förflutna vad det gäller musik. 😉 Den är från det här decenniet även om den har några år på nacken. En riktig läcker låt med ett härligt ”flow”. Så härligt att jag gick och köpte CD:n, men det kunde ha kvittat visade det sig. Inte ”my kind of music” egentligen, men undantaget som bekräftar regeln kanske? Videon, som jag aldrig sett tidigare, var riktigt läckert gjord så titta gärna klart även om ni inte gillar musiken.

(Och den är NORSK!)

Idag grattar vi Gino som fyller år! 1 år! Hipp, hipp, hurra!

Jag, Iza och Karlsson har även gratulerat via telefon. Hundarnas gratulationer var väl inte lika välartikulerade som mopsens uttalande i förra inlägget, men de kom i alla fall från hjärtat. 🙂

Underbart! Det är nästan så att man blir sugen på att byta ras, men bara nästan. 😀

***

Igår blev det ett pass på BK Vardagsrummet igen. Har införskaffat en matta att träna på. (Det är ju lite svårt att kräva ”fastfrusna” tassar i t ex positionsväxlingarna om hundstackar’n ska slinta runt på parketten.) Det är en tämligen anskrämlig ”gångmatta” som rullas ihop och stoppas undan när vi inte tränar. Vi använde den första gången i måndags och igår (onsdag) rullade den taggade lille terriern ut den nästan på egen tass. Snacka om tasstarget! 🙂

Gårdagens pass bestod som sagt av positionsväxlingar, den här gången med bakombelöning. I början blev han helt blockerad av korvbiten som låg vid svanstippen men ganska snart köpte han konceptet och jag tror han förstod vad som lönade sig. Ska använda mig av husse så småningom, för att lägga ut belöningen. Det borde ju även skapa en förväntan på tävlingsledaren i tävlingssituationen, och därmed minska lusten att flytta framåt, eller tänker jag fel nu? (För ickehundnördar; tävlingsledaren står verkligen bakom hunden på tävling.)

Vi gjorde även några krypstarter och nu var det klockrent även i första försöket. Slump eller duktig hund? Vet ej.

Till husses stora förtvivlan körde vi även skallet. 🙂 Men i ärlighetens namn övade vi mest på ”tyst-delen”.

Synd att vi inte har ett större (längre) hus, för det är liiite svårt att träna framåtsändandet… 😉

Eftersom min bil tillbringat natten hos ”tillpiffaren” plockade jag ur träningsryggsäcken och ställde den i pannrummet. K har varit mycket förbryllad över detta och tillbringat en hel del tid med att stå och titta längansfullt på pannrumsdörren, och när den öppnats har han omedelbart gått till ryggsäcken och gjort inbrytningsförsök. Det verkar som han förstått värdet i den. 🙂