Hipp, hipp hurra för min lilla Pyssling som fyller 3 år idag. Vad hände liksom? Tre år sedan jag såg honom på bild för första gången, även om den här bilden är från 1 mars 2023 när samtliga inblandade hunnit vila ut efter ett dramatiskt dygn.
Mycket har hänt sedan dess och vi har förhoppningsvis mycket tid kvar. Han är liten (vägde in på 15,2 kg i förrgår), mjuk och go, oerhört söt och underbart snäll och han är min (eller vår, om vi ska vara noga). ❤
Tävlingskarriären har väl inte riktigt kommit igång än (milt uttryckt). Vi har en officiell start i bagaget, appellklass spår i höstas. Han är ju en fantastisk spårhund och det betalade sig fint med högsta betyg men lydnaden lämnade en hel del övrigt att önska. Där var det för mycket som störde ut honom.
Vad han ska bli när han blir stor vet vi inte än. Vi håller dörrarna öppna som det brukar heta. Eftersom han tyvärr är kraftigt skottberörd lär vi inte komma särskilt långt i brukset men vi har inte gett upp om de lägre klasserna. Det är ju lite paradoxalt att den mest naturbegåvade spårhund jag någonsin haft även är min första skottberörda hund. 😢
Rally tycker han är roligt. Där händer det ju nya saker hela tiden och han hinner helt enkelt inte göra så mycket annat. Vi har även förberett oss för lydnadsklass och om bara omständigheterna och omgivning är rätt (vilket man tyvärr aldrig kan styra), så är han klar för debut i alla tre grenarna. Det som talar emot oss är främst hans mycket nyfikna näsa, hans vidvinkelseende och bristen på impulskontroll. Vi jobbar på det och hans fokus blir bättre och bättre men det krävs inte mycket för att omgivningen ska störa ut honom. Nåja, vi jobbar på så får vi se vart vi hamnar. 😅
Födelsedagen har firats med shopping där han fick välja present. Det slutade med en påse tugg, lite gott och blandat. Leksaker har vi ju redan i överflöd så det blev inget idag. Dessutom hittade han ett halsband som han prompt ville ha. 😂
Därefter blev det en timmes bra träning med vår rallycoach och vi körde till och med bana med högerhandling vilket han löste över förväntan! När Riina körde bana fick han ligga plats med mig på andra sidan banan och det skötte han utmärkt. 😍 Det hela avrundades med pannkakstårta till hundarna och fika till mattarna. Nu sover han sött och vilar upp sig för kvällen och provsmakning av innehållet i påsen med gott och blandat. 😋
… och då avser jag inte hallon och blåbär utan mer blåbär och … gurka. Jodå, gurka är tydligen ett bär enligt info lite längre ned.
Jag ber om ursäkt för resultaten av min absolut första kontakt med Chat GPT men när jag försökte få till det lite bättre blev det bara … värre. 😂
Det är ju lätt hänt att man tror att man ska få två hundar som är ganska lika i sitt sätt när man har två av samma ras men … icke! Mina två första schäfrar var ett väldigt tydligt exempel på att det inte är så. Tack och lov får jag väl säga, eftersom den första var ett riktigt måndagsexemplar, på alla sätt.
Så skaffar man en kelpie och sedan en till kelpie. Har de likheter? Inte många faktiskt. Här kommer några exempel på olikheterna som har med deras egenskaper att göra, alltså inte sådant jag eller husse har lärt dem.
EXTERIÖR Maro har pluggat på rasstandarden och hållit sig till den. Hans korrekta päls känns sträv jämfört med Pyssels.
Pyssel struntar rätt mycket i rasstandarden (förutom färgen) men är såklart alldeles underbar ändå. Lång, silkesmjuk päls, guldlockar vid öronen och en svans värdig en ekorre.
Man tror ju att kelpie nr 2 ska kunna ärva en del av kelpie nr 1:s utrustning eftersom båda är hanar men nej då! Maro är ca fem kilo tyngre, fem cm högre, 5 cm längre och har 5 cm större halsmått. Inte mycket som kan ärvas där. Det är i stort sett bara koppel de kan dela på.
TEMPO Maro gör allt i 180. Hellre fort och fel än inte alls. Han saknar självbevarelsedrift och att han inte gör sig illa oftare än han gör är en gåta. Ska han hoppa ner från något beter han sig som om han vore Stålmannen, även om det finns ”rimliga” vägar ner.
Pyssel är en tänkare och blir lite avvaktande när han inte är säker på att han förstår. Han kan springa jättefort (zoomies och budföring t ex) men ska han tänka också så går tempot ner. Ska han hoppa upp eller ner på något gör han det mjukt och nästan kattlikt.
IMPULSKONTROLL Maro; mycket bra. Ser han något avvikande när han är lös stannar han och inväntar vidare instruktioner eller att jag kopplar honom.
Pyssel; mycket dålig. Ser han något avvikande börjar benen jobba och då går det minsann fort.
LJUD Maro skäller och ylar. När man kampar med honom morrar han vilt.
Pyssel skäller och ylar men morrar nästan aldrig i kamp. Han har däremot ett stort register av läten som täcker in allt från förbannad fiskmås till … katt. Jag väntar bara på att han ska börja spinna också.
SOCIALT När det ska kelas och gosas är Maro som en pansargris på speed. Brutal! Det är bökigt, stökigt och buffligt. Det är klor och tänder. Han kan inte vara still i mer än max 10-15 sekunder sen ska han byta ställning. Han skulle aldrig somna bredvid en och rör man honom när han sover blir han livrädd och svarar reflexmässigt med tänderna innan han hinner analysera vem eller vad det är.
Han tycker att barn är konstiga människor så dem får han slippa. Han har heller inget behov av att hälsa på vuxna människor han inte känner.
Pyssel är mjuk. Umgås på ett mjukt sätt både med oss och med främmande, gärna med tungkyssar. Han kan ligga i knät och sova, helt trygg med att vi ser till att han inte ramlar ner. Lägger sig gärna på rygg för att få kli på magen. Kommer man åt honom när han sover händer … ingenting. Han ligger gärna vid fotänden i sängen på nätterna och råkar jag putta till honom med foten händer ingenting, mer än att han möjligen kryper närmare i hopp om lite magkli.
Barn är guds gåva till kelpiesarna tycker han och alla tvåfotingar borde vilja hälsa på, och hångla med, honom. Vill de inte ser han mycket förvånad ut.
MORGNAR Maro praktiserade kraftfull HLR samtidigt som han ropade MAT! när han sov i sovrummet. 😆 Nu har han själv valt att sova nere vilket i ärlighetens namn leder till behagligare uppvaknanden.
Pyssel kollar noga att jag är vaken och kommer då smygande och lägger sig bredvid (eller på) mig för att jag ska klia magen och baksidan av frambenen. Hittills har han aldrig propsat på att vi ska gå upp, det beslutet får jag ta, så jag vet inte hur länge han skulle kunna ligga kvar men det är sååå mysigt. 😍
LEK Maro struntar högaktningsfullt i själva leksaken och siktar bara på ”snöret” (och i förlängningen, bokstavligen, mina händer). När man vill avsluta gäller det att ha godis till hands om han ska släppa. Om jag släpper taget så drar han iväg med leksaken. Ropar man så kommer han tillbaka – utan leksak.
Pyssel greppar bara i själv leksakerna. Skulle det bli fel någon gång, så att han får tag på snöret, rättar han omedelbart till sitt grepp. När det är dags att avsluta så räcker det i regel med ett enkelt ”tack” så spottar han ut. Släpper jag taget stannar han, lägger ner leksaken och vet inte riktigt hur han ska hantera situationen. Slänger jag iväg något kommer han tillbaka med det direkt, utan omvägar.
TEMPERATUR Maro älskar sol och värme och har aldrig dragit ner på tempot oavsett hur varmt det är. Han förhåller sig, i alla fall numera, neutral till snö och kyla.
Pyssel är som en liten kamin på fyra ben. Han avskyr sol och värme. Kan han smita in i skuggan när man tränar så gör han gärna det. Minusgrader och snö att rulla runt i är favoritvädret. 😆
MAT Maro äter allt, utan att fundera på vad det är och helst utan att tugga. Allt från fästingtabletter och mediciner till grönsaker.
Pyssel är mer skeptisk. Sin mat äter han utan att tveka men han tuggar noga, åtminstone när det serveras torrfoder. Får han godis som han inte ätit förr, eller får godis av någon annan, tar han emot, lägger det på golvet/marken och inspekterar noga innan han tuggar i sig. Grönsaker och fästingtabletter är verkligen inte hans grej. 😝
FÖREMÅL Maro har massor av ”mjukisdjur” som han älskar och de ligger spridda över hela huset. När man tränar duger det med vad som helst, bara det finns ett snöre.
Pyssel bryr sig inte om Maros mjukisdjur. Någon enstaka gång kan han plocka upp något och slänga iväg det men tappar intresset lika snabbt. När man tränar är han ganska kräsen. Helst ska det vara långa, yviga, luddiga saker som … rör sig.
DÖRRAR Maro tvekar inte om en dörr står på glänt. Går den utåt puttar han upp den med nosen. Går den inåt öppnar han med tassen.
Pyssel skulle aldrig få för sig att försöka öppna en dörr som inte är helt stängd, ens om den är såpass öppen att han nästan kommer igenom. Han väntar artigt tills man öppnar tillräckligt mycket så att han kommer ut/in utan att dörr eller karm vidrör hans luddiga kropp.
SERVICE Maro plockar upp och levererar allt man tappar. Handskar, strumpor, bestick, batterier what ever.
Pyssel skulle aldrig komma på tanken att plocka upp något spontant. Tränar vi funkar det men är matte slarvig när han är ledig kan matte faktiskt böja på ryggen. 🤣
SAMMANFATTNING Båda har sina för- och nackdelar både i träning och i ”privatlivet” och jag älskar dem båda. 🥰 Självklart finns det likheter också men det känns ändå som om de är färre och skulle kunna stämma med vilken hundras som helt. För att sammanfatta det hela så är Pyssel en ganska försiktig hund och Maro är … oförsiktig. Pyssel kan ta det lugnt, Maro har alltid bråttom. Pyssel är mjuk på både utsidan och insidan, Maro är hård på utsidan men mjuk på insidan.
Jag avrundar med ytterligare några plågsamma Chat GPT-försök. 😆🤣 Två feta kelpies blev det först och den chokladbruna fick någon sorts tan-tecken jag inte bett om. 🙈 Och sen blev det ännu konstigare. 😆 Nåja, jag kanske lär mig, eller också återgår jag till default-läget Våga Vägra AI. 😅
Då försöker vi igen – med månadssammanfattning istället för en tungrodd årskrönika. Vi får se hur länge det håller. 🤔😅
I årskrönikan benämnde jag den förra vintern som ”snäll”. Det omdömet kommer inte den här vintern få! Strax efter midnatt, när kalendern bytt från 2025 till 2026, började det snöa och sedan höll det på i ett par veckor. Då och då ramlade temperaturen ner till tvåsiffrigt. 🥶Snödjupsmässigt klarade vi oss ändå hyfsat jämfört med vissa andra delar av landet. Det kom väl ”bara” 25-30 cm. I mitten av månaden, precis när stigarna i skogen var upptrampade och ok, kom det ett par dagar där temperaturen pendlade runt noll och sedan frös det till rejält. Skogen och tomten förvandlades till isig puckelpist blandat med bristande skare och exakt så är det fortfarande. Vidrigt! Det ska dessutom hålla i sig minst 10 dagar till enligt prognoserna. Jag har nog aldrig varit så trött på ett ”stabilt” högtryck. 🤮
Pyssel har fått börja med balansbollsträning för att ha något vettigt att göra inomhus. Kul tycker han men det tog en stund innan han förstod att han hade fyra tassar. 😂
I ren desperation har vi åkt in till stan ett par gånger bara för att kunna promenera på vettigt underlag, utan Icebugs på fötterna. Spännande tyckte Pyssel. Maro tog det med ro men föredrar nog att kunna springa lös i hemmaskogen men inte ens det har ju fungerat som vanligt pga halkrisken. Vi har tränat mycket saktagående, som i framåtsändandet, vad vi nu ska ha det till … 🥺
Det har nästan genomgående varit en paniktråkig månad. Några avbrott i tråket har det dock blivit. De traditionella turerna till My Dog och Ullared har genomförts. Vi har tränat en del inomhus – både här hemma i Karlsson Arena och i hyrd hall – men jag längtar sjukt mycket efter att kunna träna utomhus i någorlunda dräglig temperatur.
En norrskensspaning blev det också. Det var extremt starkt norrsken men såklart var det mulet/disigt här. Trots det trängde det igenom men det hade varit sjukt mycket häftigare om det varit klart väder.
Förra vinterns nya pusselhobby har återupptagits. Inte enkelt men roligt. ☺️
Nu är årets värsta månad i alla fall slut och även om det vädermässigt fortfarande kan bli värre så känns livet, så som man vill leva det, lite närmare. 😀
vallterrier.com 