Månad: januari 2026

Det går utför med bloggandet men om jag nu, första dagarna på 2026, gör ett inlägg (kalla det gärna konstgjord andning) där jag rekapitulerar 2025 så har det i alla fall blivit ett inlägg i år. 🤣 Det är ganska exakt 20 år sedan jag började blogga. Jag tror det var 1 januari 2006 men det var definitivt innan Karlsson flyttade in i slutet på månaden. Ett drygt år senare bytte jag från den bloggportalen till WordPress och sedan lades den ner, utan information, så Karlssons första år är tyvärr ”försvunnet”. 😢

Men, för mitt eget minnes skull; nu kör vi 2025. Om någon annan orkar bry sig så … varsågod. ☺️

Januari
Året inleddes med lite snö men vintern var generellt ganska snäll mot oss och vi kunde både spåra och träna lydnad utomhus ovanligt mycket för årstiden. Jag fortsatte med min nya hobby – pussel, och den höll i sig fram tills det började kännas som vår. Stickningen som jag började med i samma veva som pusslen har också hållit i sig.

Det blev trevliga utflykter till både My Dog och till Ullared.

Jag gjorde ett linsbyte i vänster öga pga grå starr. Förväntningarna var höga men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag ser mycket bättre med det ögat men … avståndsbedömningen, på nära håll, har tokhavererat. Ögonen samarbetar inte och nu har det snart gått ett år utan att hjärnan har vant sig. Jättejobbigt, framför allt i skogen, så tyvärr har det blivit ganska bökigt att t ex spåra men vi försöker ändå. Jag välter ändå inte så ofta. 😢

Februari
Verkar ha varit en lugn månad att döma av bilderna i mobilen (hur skulle man annars ”minnas” något?) men fortfarande mestadels barmark och alltså en hel del hundträning.

Mars

Lite snö igen som försvann rätt fort. Vi hann med en tur till Hornborgasjön för att titta på tranorna och det blev även en lunch på Falbygdens ost. 🤣 En dags träning i Hulukvarn hann vi med samt ett besök på Göteborgsoperan för att se Charlie och chokladfabriken.

April
I mitten på månaden skadade sig Maro i skogen. Helt plötsligt stod han på tre ben! 😢 Av en lycklig slump hade vi en bokad tid hos hans fysioterapeut två timmar senare. Inte dagar utan timmar! Det kan nog ha varit räddningen, att han kom under behandling så snabbt. Det blev täta besök där och även några vändor hos kiropraktorn. Han blev snabbt bättre men helt bra blir han nog aldrig tyvärr. Han markerar fortfarande lite men han får leva sitt liv som han vill. Han är pigg och glad och begränsar sig (tyvärr) inte. Dock uppmuntrar jag inga ”rusningar” utan dem får han göra på eget initiativ. Vi levde i alla fall i ”karantän” i arbetsrummet i ett par månader, för att undvika explosioner inomhus för det är nog mest där han riskerar att skada sig – egentligen.

Pyssel var i alla fall pigg och glad. ☺️

Maj
Maro fick börja röra sig lite mer fritt, dock under mycket kontrollerade former.

Jag och Pyssel var på den traditionsenliga tvådagarskursen hos Jenny Wibäck, dock var det tidigare i år än normalt.

Badsäsongen inleddes till Pyssels förtjusning.

Juni
Säsonsgpremiären med husvagnen blev ovanligt sen pga Maros skada. När vi väl kom iväg blev första stoppet Trosa Camping där vi tillbringade tre nätter. Maro fyllde 11 år precis innan vi åkte och födelsedagspresenten, en ny alpacka eftersom den gamla dött, fick självklart följa med.

Sedan åkte vi vidare till en av mina gamla kompisar, på landet söder om Stockholm. Där hade vi några riktigt trevliga dagar hos frallan Sara med familj. ”Mysko liten pryl” sa Pyssel men hon var rätt kul ändå. Vi hann även med ett besök i Nynäshamn hos min ”gudgrävling” Kim (aka border collie) och hans matte som vi inte träffat sedan de lämnade Göteborg för några år sedan. Även det var mycket trevligt. ☺️

Detta var även månaden när vi satte fart på uppletandet som jag legat lågt med tills jag byggt upp intresset för föremål. Det går långsamt framåt men framåt är i alla fall bättre än bakåt.

Midsommar tillbringades med vänner på hemmaplan och månaden avslutades med ett besök på lydnads-SM i Kungsbacka.

Juli
Pyssel lärde sig göra high five med liv och lust. Han blev med kylväst vilket inte var lika lustigt enligt honom. 😂

Förutom ordinarie hundträning så var det, som vanligt, Kindslägret vecka 30. Eftersom jag ingick i lägerkommittén var det lite mer att fundera på än när man bara är deltagare. I synnerhet som 33% av kommittén bröt benet i sökrutan andra träningsdagen. 😱 Men det redde ut sig det med (och benet läkte ihop under hösten). Vi körde brukslydnad och uppletande, med varierande resultat. Det var i alla fall en trevlig vecka. Mestadels väldigt varmt men vi blev blöta också ett par gånger.

Det här var även sommaren när jag blev med alldeles för många sommardahlior och odlade rosenskära från frö. Det gör jag nog om (rosenskäran alltså, inte för många sammadahlior) men hoppas på lite bättre överensstämmelse med bilden på påsen nästa gång.

Augusti
Vi drog till Danmark, till vårt favoritställe Klim Strand. Vi hade inte varit där sen pre pandemin så det var härligt att komma dit igen. Det blev en dryg vecka med strandpromenader, solnedgångar, glass, god mat etc. Pyssel tyckte att det var väldigt roligt att akta sig för vågorna. Jag kan väl inte påstå att han badade men roligt hade han och blöt blev han. Vi tog även en dagstur till Skagen men det kunde ha kvittat. Dåligt väder, för mycket folk och … njae.

I slutet på månaden blev det en dagstur till bruks-SM i Laholm.

September
I början av månaden bestämdes att vi skulle göra en mycket efterlängtad renovering av kök, hall, toalett och trappa. Dessutom skulle vi riva den gamla vedboden, med tillhörande annex, som vi tog över – osedd – när vi köpte huset för många år sedan. 🙈 Där skulle det byggas vinterförvaring till husvagnen. Det revs, det bars, det kördes till ÅVC, det gjordes färgval, tapetval, val av köksluckor mm mm. En hel del hundträning hann jag med också, mellan varven. 😅

Oktober
Renoveringen tog fart på allvar. Det var snickare och målare i en salig röra men mest målare. Han funderade nog på att adressändra men det blev aldrig av. 😂
Det tränades också en hel del inför Pyssels officiella tävlingsdebut och jag blev därför en stjärna på att backa (och köra framåt) mellan hantverkarbilar och partytält som skyddade verktyg i regnet.

En söndag tog vi en välbehövlig paus från röran och flydde till Isaberg/Hestra för promenad och lunch.

I slutet av månaden var det dags för tävlingsdebut för Pyssel. Appellklass spår på hemmaklubben. Det började bra med ett kanonfint spårarbete som betalade sig med 10-10 i betyg men sen gick det stadigt utför. Lydnaden var väl i det närmaste en katastrof med mycket nosande och en bortkopplad liten kelpiehjärna. Inte ens budföringen, som är hans paradmoment, fungerade. En dag som började i dur men slutade i moll. Så ledsamt när man vet vad/att han kan men inget fungerar … 😢

Efter tävlingen var jag bara hemma och vände och sedan bar det iväg till Göteborg för höstens kulturevenemang – show med Ola Salo och Peter Jöback. En riktigt bra kväll och skön distraktion efter dagens händelser.

November
Renoveringen började bli klar, allt utom trappan. Där hade vi ambitionen att skrapa bort allt lim och gamla mattrester för att sedan måla men vi gav upp. 🙈 Det fick bli ny ”beläggning” som beställdes sent i processen och den blev inte klar förrän strax innan jul. I övrigt så har all befintlig, vitbetsad pärlspont i tak och på väggar i kök och hall målats och resterande väggyta tapetserats. Kökets slitna ekluckor hade bytts ut mot något fräschare. Trappan och toaletten har fått pärlspont på hela väggarna och toaletten fick även nytt golv, ny kommod och ny toalettstol. Jag fuskade som målare och fräschade upp div ”småmöbler” så att de skulle matcha den nya färgskalan. Pyssel var lite skeptisk till allt det nya men han har tinat upp och tycker nu att det är ok. Det är tveksamt om Maro ens noterade förändringarna. Han bara ångade på som vanligt. 🤣

Jag och Pyssel tävlade tre KM på en helg; lydnad, rally och bruks – helt utan bildbevis. De två förstnämnda gick åt pipsvängen men när det var dags för brukset glänste han, åtminstone jämfört med den officiella tävlingen två veckor tidigare. Tänk om han hade gjort så mycket fint då, då hade det kanske gått vägen? Nåja, nu vet jag att han kan, om förutsättningarna är de rätta.

December
Fortsatt fixande efter renoveringen. Lite piffande och mycket ångest för att spika i nya väggar. Än är det inte färdigspikat och -skruvat men kanske snart?

Dagen innan lucia rasade Pyssels mage! 😢 Det var första gången det hände så jag antar att man ändå ska vara tacksam. Det blev fyra vaknätter innan det började lugna ner sig. Det var tur att vi var (är) två pensionärer i huset som kunde turas om. Det jobbigaste var dock att det var extremt svårt att få i honom mat (dietfoder) och vätskeersättning men på femte dagen vände det, äntligen. När detta skrivs, tre veckor senare, är han fortfarande inte helt tillbaka på ”normalfoder”, mest för att jag vill ta det väldigt försiktigt. Han är dock pigg och glad, magen sköter sig men han känns fortfarande lite som ett spjälstaket så vi får försöka göda upp honom, i långsam takt.

Två dagar före jul blev trappan äntligen klar och renoveringen var i mål!

Jul och nyår bestod såklart av diverse sociala evenemang men det överskuggades av att en kompis, som varit sjuk under hösten, somnade in på annandag jul. En speciell hundvän som kommer vara mycket saknad. 😢

Summeringen av hundåret kommer efter decemberbilderna. ⬇️

Summering av hundåret
Maro tuffar på mot 12-årsdagen i sommar. Som jag skrev så markerar han där han skadade sig i våras men han är pigg och glad och ser inte alls ut som om han har ont. Han får ta det i sin takt, som oftast är hög. Jag ”provocerar” dock inte fram några ruscher i form av långa inkallningar, hopp över hinder eller uppletande. Han måste dock få leva. Vi kör lite specialsök när andan faller på, lite lydnad och trix ibland och så får han sitt dagliga nosarbete i form av lunchen utspridd i skogen. Det går så länge det går och med regelbundna besök hos hans fysioterapeut borde det kunna gå rätt länge till men man vet aldrig vad som händer. Dock märker jag ju att efter att han har legat stilla och sovit en längre stund är han lite stel men … vem är inte det?

Pyssel är fortfarande en mjukis, både på in- och utsidan. 😍 Han är en duktig spårhund och riktigt duktig på lydnaden, när vi slipper störningar. Det krävs dock inte mycket för att han ska tappa koncentrationen. Folk omkring oss säger att det har blivit bättre men jag har lite svårt att se det själv. Dock har han fått lite bättre kontroll på benen och kan ibland nöja sig med att titta på saker men fokustappen blir långa. Jag får väl hoppas på något mirakel på treårsdagen i februari. 😆

Jag avstår från att skriva ner någon klyschig målsättning för 2026 mer än möjligen … att blogga en gång i månaden. Hur svårt kan det va’? Känns som om jag skrivit det förr men plötsligt händer det (kanske). 😂