Det blir ett tillfälligt avbrott i sommar- och höstsammanfattningarna. Jag måste skriva ner detta innan jag glömmer vad som hände. 😉
Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan början på 2000-talet har jag deltagit i klubbmästerskap – i en eller flera grenar. KM är kul och trevligt, och ganska opretentiöst. Dessutom ett bra sätt för en ung hund att starta upp tävlandet eftersom jag som förare inte tar så allvarligt på det.
Förra året hade jag ju ingen användbar hund eftersom Pyssel var för liten och Maro är tävlingspensionär, även från KM. Har man lovat så har man! Men … då fick jag låna Ki och köra både bruks och rally så det löste sig. 😍
Så drog det alltså ihop sig till årets KM. Som del av tävlingskommittén var jag mer eller mindre tvungen att vara på plats båda dagarna och att då inte kunna delta i någon gren kändes lite … snopet. Men så började Pyssel skärpa till sig, framför allt i fotgåendet,så jag kanske ändå skulle kunna starta i brukset? 🤔
Alla kör appellspår och sen övrigt enligt regelboken, beroende på vilken klass man är i. Appellen är ju bara fem moment (förutom platsliggningen som är långt ifrån klar) och han kan dem alla hyfsat bra, åtminstone på träning, så jag bestämde mig för att vara med.
Vi började med spår och de poäng vi tappade där tar jag på mig nästan helt. I andra vinkeln lurade geografin och min inre kompass skjortan av mig. Det kändes nästan som en spetsvinkel och jag upplevde att vi var på väg mot samma punkt där spåret startat. Jag stannade och höll emot i linan och väntade på att han skulle välja något som kändes mer rätt. Till sist vände han sig om, stirrade på mig och det var väldigt tydligt vad han tänkte – ”idiot, du fattar ingenting!”. Då gav jag med mig och visst hade han rätt. 🙈🤣 Vi fick i alla fall med oss de tre apporterna (och en mental dumstrut till matte) .
Sen kom vi då till lydnaden. Det var intressant att se hur han tog in miljön under linförigheten, en sak i taget. Det var liksom ”där står det en tant och pratar” (tävlingsledaren), ”där står det en gubbe med en pärm” och ”där står det en till gubbe med en pärm” osv. 😂 Jag kan inte påstå annat än att han var ganska splittrad, tittig, och nosig. Det blev mycket muntlig pepp och en del extrakommandon men några poäng blev det kvar. 😅
Framförgåendet, som är hans paradnummer, gick väl sådär. En del nos även där, och ovanligt ”stretigt”.
Så var det då dags att koppla loss inför läggandet. Det borde jag aldrig ha gjort. 🤣
Vips, så brann säkringarna i den lilla kelpiehjärnan och kolsyran i benen tog över. Zoomies de luxe, i överljudsfart. Efter några varv kom han på att det fanns en massa människor på altanen som han faktiskt inte hade tittat närmare på. Då var det, som tur var, en klubbkompis som var vaken och ”motade Olle i grind”. Sen gav han upp det projektet. Vi genomförde i alla fall momentet till sist.
Inkallningen gick väl ok men slarv vid ingången. Sen var det sista momentet – hoppet. Där tyckte han det var onödigt att ta omvägen över hindret för att komma till mig. 🤣 Sen hoppade han jättefint, när han fick en extra chans, men självklart utan betyg.
Platsliggningen avstod vi förstås så det var bara budföringen kvar. Återigen drog han som en avlöning när jag kopplade loss, dock raka vägen till mottagaren – utan zoomies. Helt ärligt har jag varit jätteslarvig där och bara varit glad att han vill springa till mottagaren med tanke på vilka enorma problem det var att få Maro att utföra det momentet. På vägen tillbaka kom han på att han faktiskt inte fått godis, bromsade och var på väg att vända när jag drog till med en busvissling – då kom han till mig. Några poäng blev det självklart inte.
Totalt blev det inte många poäng kvar alls men – som man brukar säga – nu vet jag vad vi ska träna på. 🤣😅
Jag är trots allt ganska nöjd med att vi var med, och vi kom inte sist – bara nästan. 😁Han hade roligt, jag hade också roligt och blev inte ens irriterad. Underhållningsvärdet för publiken var också stort. 😂 Med tanke på hur många hundar, även löptikar, som varit på plan både lördag och söndag (och vi gick in som sista ekipage) är jag ändå överraskad att han inte nosade mer än han gjorde.
Nu har jag en plan. I den ingår bl a att träna under tävlingsliknande former då och då men det blir nog inte lätt att få till så jag hoppas att han får lite bättre impulskontroll i takt med att han mognar och att behovet av zoomies avtar i samma takt. 😅
vallterrier.com 