1937 utkom en kortroman som hette Möss och människor av nobelpristagaren John Steinbeck. Jag har inte läst den och jag är ganska säker på att Pyssel inte heller har gjort det. Han är nämligen mer intresserad av mygg och människor. Det fick vi se prov på i lördags när det var dags för mentalbeskrivning på Kumla BK. 😂
Men vi tar det från början. I fredags åkte vi till Heléne Lindström på High 5 för en privatlektion. Den bokade jag redan i februari (?) när datum för MH var bestämt och nu var det äntligen dags. Det blev en riktigt bra timme med många bra tips och fin input på vad vi gjort och hur vi ska gå vidare. Vi fokuserade på fria följet (som kan bli väldigt fritt ibland 🤣). Vi hann även klura lite på hur jag ska få honom att ta i på väg ut från mig och på fjärren. Synd att hon finns lite för långt bort för att det ska bli regelbundna träningar. En gång i månaden hade varit perfekt!
På vår vidare resa mellanlandade vi i Vadstena för ett besök på legendariska Morrhåret Hundsport. Inköpen blev dock väldigt diskreta. Det fanns hur många snygga halsband som helst men jag känner mig inte alls säker på att han växt klart. Maro grovnade rejält runt hals och huvud fram till tvåårsåldern. Ett par små leksaker blev det, och lite godis.
Därefter drog vi direkt till Kumla och det B&B där jag bott ett par gånger tidigare. Orkar inte dra hela historien men det blev en ganska stökig natt med alldeles för lite sömn.
Kl 08.15 vad det dags för oss att äntra MH-banan. Där fanns det både mygg och människor. 🙈
Vissa moment gick ungefär som jag förväntade mig, andra förvånade mig lite mer.
Han följde med testledaren ”bättre” än jag väntat mig och lät sig hanteras. När det var dags för lek med den tråkiga bitstocken (leksaker ska vara mjuka och/eller fluffiga) ägnade han sig åt att fånga myggor och hälsa på människor. Det fanns gott om båda delarna. 🤣
Även på lilla jakten hade han fullt upp med myggorna och jag tror inte ens han observerade ”trasan” som for iväg, trots att den var både mjuk och fluffig.
På aktivitetsnivån placerades vi mitt i solen så där fanns inga myggor. Han tassade runt lite men höll sig ändå lugnare än jag hade väntat mig. 😅
Därefter var det dags för avståndsleken och där blev det inte som jag väntat mig. Jag trodde att han skulle dra som en avlöning när figuranten kom fram ur gömslet och viftade med trasan men nä – han var inte intresserad alls. Nåja, det är ju på sätt och vis bra att han inte helt hämningslöst springer fram till allt på två (eller fyra) ben men jag blev förvånad.
Dumpe – där gjorde han ”undanmanöver utan att vända bort blicken” och gav sen overallen en utskällning. När jag satt på knä framme vid overallen gick han fram och nosade och sen var det klart. Lite nyfiken vid passagerna men ingen kvarstående rädsla.
Skramlet – ungefär som på dumpe minus utskällningen.
Sen kom vi till dagens mest förvånande – spökena! Vid det laget var den lilla värmekänsliga hunden rätt trött men det förklarar inte allt. Vi placerades mitt i solen vilket Pyssel tyckte var en usel idé så han drog sig till en skuggig fläck en koppellängd från mig – och mitt i ena spökets färdväg! 😅
Där låg han lugnt kvar och höll koll på båda spökena utan att ens resa sig. När jag kopplade loss honom var det full fart framåt för att hälsa på spöket! 😍 Man skulle nästan kunna tro att vi har ”tränat” på detta men det har vi garanterat inte gjort. Jag tror mer på att han dels är en trygg hund men även att han konstaterade att spökena hade både fötter och skor och det har inte spöken så vitt han vet – åtminstone inte spöket Laban. 😂
Filmen är kraftigt förkortad eftersom det inte hände särskilt mycket förrän i slutfasen och kontakten med spöke nr 2 var ungefär likadan.
https://www.youtube.com/watch?v=thh4z3FYumM
Den här raden på protokollen tror jag inte förekommer särskilt ofta. Som före detta testledare har jag ju sett en hel del hundar i den här situationen och någon som lagt sig ner så och ändå haft full koll på spökena kan jag inte minnas. 😂 Visst förekommer det att hundar lägger sig och sen tuggar på en pinne för att slippa ta tag i ”problemet” men det här var lite … udda. Hans båda systrar tog i betydligt mer från klospetsarna för att att skrämma spökena på flykten.
Iza var också väldigt cool när det begav sig men la sig aldrig ner – hon stod bredvid mig i kopplets längd – ända tills en geting flög in i hennes öra. 😅 Som tur var såg testledaren det så beskrivaren tog ingen hänsyn till det ”flyktförsöket”. Hennes rad blev 1-4-1-5-4.
Avslutningsvis var det lek och bitstocken var lika ointressant som i början. När det var slut och matte trollade fram en av hans favoritleksaker ur ryggfickan var det samma fart som vanligt. 😍
Skotten avstod vi eftersom han reagerat negativt en gång under våren. Efter det har han hört skott några gånger, både förberett och oförberett, utan att reagera så det var förhoppningsvis en engångsgrej men jag ville inte riskera något.
Slutsats; han älskar människor (och myggor). Han litar på matte när något är lite läskigt, har inga kvarstående rädslor men är nyfiken och leksaker ska vara mjuka och fluffiga.
När det var över var det i princip bara att styra hemåt igen. Nu har vi klarat av våra ”måsten”, dvs röntgen och MH. Röntgen, som vi gjorde i april, gav väl inte riktigt det resultat man önskar sig. B/C på höfterna och 0 på armbågarna. Dock beror nog C på något grunda ”skålar” enligt de som är bättre på det här än vad jag är och eftersom han är en liten och lätt hund kommer han troligen inte få några som helst problem med det men det är ju tråkigt för uppfödaren.
För övrigt tränar vi på med lydnad och spår. Lydnaden går lite ”olika” beroende på hur mycket störningar det är i omgivningen. Vi skulle behöva shoppa lite impulskontroll men jag vet inte var jag hittar det. Wish? Temu? Amazon? 🤣
Spårar gör han bättre och bättre men tempot är fortfarande onödigt högt. Det är iaf inget fel på motivationen. Han har också lärt sig att det lönar sig att stanna vid apporterna och det är ett fall framåt. 😍
Vi har även tillbringat en helg i Halland där han lärde sig att vatten är jättekul, åtminstone så länge det inte är mer än tasshögt – det skvätter bra ändå. Eventuellt kom han även till insikt om att det är en smula kontraproduktivt att skaka sig samtidigt som man springer men där är jag inte helt säker. 😂
Han kunde även spinga utan att skaka sig, och stå still, och ligga…
Maro tassar på mot 10-årsdagen som inträffar om ett par veckor. Han går långa promenader med husse och lite kortare med mig. Vi spårar ibland och tränar lite trix som han tycker är roligt och även lite ”riktiga” moment vilket han uppskattar. Han besöker regelbundet sin ”terraputt”. Alltid är det något lite skit som behöver åtgärdas men så blir det när man tar i från tårna även vid en enkel förflyttning mellan t ex kök och vardagsrum. 🙈 Han är pigg i både kropp och knopp och det är svårt att tro på hans ålder. Han var också med i Halland, så klart, men håller sig helst torr om tassarna om han får välja så det blev inte så många bilder. 😍
vallterrier.com 