Det är tur man är flexibel…

Oftast blir det (lydnads)träning med sällskap på söndagarna nu för tiden men som tur är så finns det väderleksprognoser. När jag konstaterade att det utlovades snö till söndag försökte jag styra om det hela till lördag, och spårträning. Jag lyckades! 🙂

Maro fick sig två fältspår, med olika spårläggare! Wow! Det första gick på stubbåker (med en del vildsvinsspillning, enligt googles bildsök). Han skötte sig ganska bra tycker jag, även om han fortsätter att noppa åt sig ”pluttar” som Harry Hare och Bambi lämnat efter sig. Vildsvinsbajset kollade han upp en gång och sen var det klart.

Spår nr två gick på annan plats och på mycket välgödslad åker. Gödslad i höstas iofs så det var nog ganska ”urlakat” men ändå lite nytt för chokladtomten. Första sträckan var han lite lätt förvirrad men det roliga var att när vi kom till första vinkeln tände han till och sen gick det mycket bättre, och man blir ju lätt lite luddig i kanten när man käkar baconost efter att ha hittat slutapporten på spår nr 2. 🙂


Karlsson var med som coach och sällskap men fick ta sig an stubbåkerspåret när Maro var klar. När jag selade på tyckte jag att selen var lite fluffig och började fundera på om Karlsson hade krympt. Det visade sig att det var Maros sele. 😛 Det finns kanske vissa nackdelar med att ha allt i samma färg, dvs turkos? Men … det var inte långt till bilen så det var bara att byta till en i rätt storlek. 🙂

Vid det laget fanns det fyra spår att välja på. Spårläggaren x2, mitt spår och Maros spår. Karlsson hade nog lite problem att bestämma sig, men runt kom vi och pinnarna  (som jag för en gångs skull kommit ihåg att lämna) hittade han också.

170304a

Medan spår nr 2 låg till sig fick jag hjälp med ett par budföringar och en platsliggning. Budföringarna strulade lite men det drar jag inga stora växlar på. Den riktiga höjdpunkten var dock platsen, tillsammans med Like. Han avgudar ju Like (det är inte helt ömsesidigt) men när jag sa ”plats” damp han ner med hakan i backen utan att tveka. Sen lyfte han huvudet ett par gånger men jag ”snackade” ner honom. Några tendenser att resa sig kunde jag inte se utan det var nog mest något ljud han försökte lokalisera när han lyfte huvudet, den lilla ornitologen. 😛

När jag kom tillbaka och hade fått på kopplet ville han gärna fram till Like igen, vilket han självklart inte fick, men det var jätteskönt att han låg så lugnt och jo, det var både tid och avstånd den här gången. 🙂

Mycket riktigt så har det snöat ganska mycket under natten, iaf här på ”fjället”, och nu vräker snön ner igen så jag är jätteglad att det blev träning igår. Tyvärr ser det ut som om lappmöglet ska ligga kvar hela veckan. Hoppas det skärper till sig till nästa helg.

Dagens pyssel inomhus innebar att jag återfann ett par, uppenbarligen, saknade leksaker som hundarna fick låna en stund. Maro bestämde sig dock för att pulvrisera den rosa apporten, som är från valptiden, och Karlsson försökte döda snörena på ”bläckfisken” så lyckan blev inte så långvarig innan de togs i beslag igen. 😛

170305b

Idag har det inte blivit någon träning (än) utan mest inomhuspyssel och hundarna har haft vilodag, dvs koppelpromenad med husse. 😉 När jag tog fram trimbordet, som vi använder när vi klipper klor, var han snabbt på det Maro, men ville gärna ha lite hjälp att komma upp.

170305a

Nöta mossa…

När man slutar jobba och det fortfarande är ljust, det är uppehåll och nästan vindstilla då slänger man sig ut på gräs-/mossmattan för att träna. Ljust liksom?! Och bara drygt tre veckor till sommartid. 🙂

Nu påbörjar vi ett nytt försök att skapa en mossfri gång på gräsmattan medelst framförgåendeträning. Det går hyfsat. Nu är fokus på raka halter och att faktiskt stå stilla, rakriktad, tills jag kommer fram. Han börjar köpa konceptet. Men … jag upptäckte att han inte gick ut förrän på mitt andra kommando?! Hur hände det? När hände det? På första kommandot nöp han till i min tröja och på andra gick han ut. Nåja, nu är han påkommen och jag tror vi löste det problemet också. OK, säkert inte löst för tid och evighet men jag hittade ett koncept som verkade funka. Själva gåendet är en smula vingligt men inga spontana stopp. Att han stretar lite köper jag faktiskt, än så länge.

Filma och gå samtidigt är väl, som vanligt, inte ett särskilt lyckat koncept men så här blev det, när jag lyckades pricka hunden med kameran (telefonen). Första biten var mest … mark. 😛

Lite hemläxa, fjärrens sitt-ligg, hann vi också med – med mycket blandat resultat.

Linförighet och stegförflyttningar blev det också. Han har blivit riktigt duktig på backande vid sidan och jag har börjat testa även lite längre sträckor och vändningar. Jag tror det finns hopp, om vi någonsin skulle behöva den kunskapen för något annat än stegförflyttningar. 😛

Avslutningsvis fick det bli en platsliggning, med längre tid och längre avstånd. Insåg att jag är på väg att gå i samma fälla som med Karlsson; alltså träna med jättemycket störningar och när det helt plötsligt inte hände något så glömde han vad han höll på med.
Maro lyfte huvudet några gånger men jag ”snackade” ner honom, utan att gå tillbaka och det köpte han.

170302a

När jag ändå hade ångan uppe, och det fortfarande var hyfsat ljust, fick sig Karlsson ett litet rallypass. Inte särskilt seriöst upplagt men han hade roligt och då har jag roligt. 🙂 Som vanligt hade vi inte riktigt samma uppfattning om när det var slut och dags att gå in… Undrar hur länge han skulle köra på om han fick bestämma? Vi pratar nog några timmar iaf. ❤

170302c

Dagens lunchpromenad blev lite otippat äventyrlig eftersom jag gav mig ut på hygget på vägen hem. Det finns en stig där, bestående av spåren efter skogsmaskinen, men … med tanke på vädret som har varit, och årstiden, bestod den av två vattenfyllda diken. Vi fick alltså gå off off road, typ. Jag överlevde dock utan att ens stuka en fot. Det lär dock dröja tills vi ger oss ut där igen för roligt var det inte. Maro tyckte dock det var roligt att titta på bilarna på motorvägen… 😛

170302d

Nöjd kelpie när vi kom hem i alla fall, och varför ligga i hörnet när man kan ligga i vägen?

170302b

Veckans tulpaner är av en för mig ny sort, och rätt vackra. Mobilkameran ger inte riktigt rättvisa åt färgen, men de är väldigt dovt rosa i verkligheten. med lite gröna detaljer.

Nya verktyg i lådan!

Idag var det dags för en timmes privatlektion med Pia Albinsson igen och som vanligt fick jag med mig ett antal nya verktyg hem. I like! 🙂

Vi började med fjärren och den busiga tassen. Nu blir det hårdkörning med lätt tryck på bogen och godis mellan tassarna. Två femminuterspass om dagen är vi ordinerade. 😛 Känner mig inte helt säker på att vi får till det men ett pass om dagen får det bli i alla fall. Får vi till två räknas det som bonus. 😉

Apportering med fokus på gripandena var min nästa punkt på listan. Efter ett antal försök så kom vi fram till att han har helt ok gripanden och vi struntar i att bråka om att han ska gripa på vägen ut, även om det ser flashigt ut. Det är troligen inte värt jobbet för det står  faktiskt ingenstans att det ger högre poäng. Istället visade det sig, något jag väl egentligen förstått men i samma andetag förträngt, att han sätter sig för långt bak så då fokuserade vi på det istället.

Sen blev det rundamomentet med laddning i form av ett litet ljud som ska komma att betyda”fokusframåtförbövelen”. Det kändes riktigt bra efter bara några få försök och den vägen fortsätter vi på. När han inte tittade på mig blev det betydligt mindre konflikt i starten. Godisbelöning får det bli också, åtminstone ett tag till, för att undvika att han blir för het. Farten är redan ganska bra men kommer nog ännu mer när han känner sig säker i momentet.

Avslutningsvis pratade vi vittring, och jag hoppas Maro lyssnade. Det är ju något av ett hatmoment (jag provade nog sju-åtta olika metoder med Karlsson innan det lossnade) och eftersom jag inte har kunnat bestämma mig för hur jag ska börja så har jag använt mig av den föga utvecklande metoden ”vi-gör-ingenting-så-har-vi-åtminstone-inte-gjort-fel”. Nåja, nu känner jag mig lite stärkt och peppad att köra igång, så det kanske vi gör, vilken månad som helst. 😛

Maro kopplade i alla fall av duktigt när vi pratade om vittringen men jag hoppas ändå att han registrerade några viktiga detaljer. 😉

170301a

Om allt klaffar så blir det uppföljning med Pia om cirka en månad så nu gäller det att jobba på. Det här med privatlektion är verkligen min grej. Passar mig mycket bättre än kurs. Kort och intensivt, och underbart är kort, eller hur var det?

På lunchpromenaden var han pigg igen, och vi fick se konsekvensen av att springa, skälla och dregla – samtidigt… Jodå, trots sin y-kromosom kan han göra flera saker samtidigt. 😛

170301b

För övrigt har det ”sluddat” mest hela dagen. Lite uppehåll och upptorkning i markerna och på vägarna skulle faktiskt inte göra någonting, alls.