Rubriken är helt klart en repris, men eftersom det är exakt 37 månader sedan så kommer ni säkert inte ihåg det. 😛
Dagens aktiviteter har dock varit ett bevis på att frasen stämmer. Det hela började för min del obehagligt tidigt… När jag legat vaken någon timme och väntat på att det skulle börja ljusna lite upptäckte jag att klockan var 03! Då hade jag som sagt varit vaken ett bra tag redan, och somnade väl vid 23-tiden. Nog för att det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu, men problem löses troligen enklare på dagtid när/om man är utsövd. Missinassen är man inte överdrivet klartänkt…
Nåväl… det blev ju ingen spårtävling idag men det hindrade ju inte att vi kunde spåra ändå. Eftersom snön nu är nästan puts väck i de delar av markerna här hemma där jag tänkt spåra så fick det bli ett spår modell längre. Hur långt tvistar de lärde om; dvs jag och Runkeeper. Även den här gången har Runkeeper fuskat lite i hörnen och rationaliserat bort vissa sträckor som gått för nära varandra. Ritade upp spåret på jogg.se när jag kom hem, och jag tror faktiskt att jag och jogg.se har mer rätt vad det gäller längden än vad Runkeeper har.
Här ser man skillnaderna:
Egenhändigt uppritat på jogg.se, 2 kilometer.
Runkeeper, 1,8 km. Det som här ser ut som en spetsvinkel, i ovankant var alls ingen sådan i verkligheten, och det är det jag menar med att den fuskar lite i hörnen. Så länge man vinklar med långa mellanrum och inte går tillbaks parallellt med föregående sträcka funkar det, men för spår…? Njae…
Nåja, 2,0 eller 1,8 spelar ju ingen större roll. Betydligt längre spår än vi gått på lång tid var det i alla fall.
När jag gått klart spåret blev jag upplockad av husse och så åkte vi och hämtade husvagnen från vinterförvaringen medan spåret gottade till sig.
När jag släppte på hade det legat i 2,5 timme, och det blåste kraftigt. Tricky? Nej, inte särskilt faktiskt. Åtminstone inte så länge vi höll oss i skogen där han jobbade på fint och i bra tempo. Men, när vi kom ut på åkermarken, där det knastertorra fjolårsgräset låg som slickat utmed marken blev det betydligt jobbigare. Vi kan väl uttrycka det som så att … det var tur att jag var med. 😉
När vi mot slutet kom in i skogen igen gick det betydligt lättare och säkrare och att lotsa mig till slutet hade han inga som helst problem med. När han avlämnade slutapporten ramlade det ut jackpot ur midjeväskan, och eftersom påsken nalkas körde vi naturligtvis med gula pipisar idag. 😉
(iPhonen var tyvärr den enda tillgängliga kameran…)
Min förkylning är långt ifrån bra och efter spårläggningen var jag helt färdig. Det kändes dock bättre när vi gick spåret och på eftermiddagen har det varit riktigt OK. Karlsson överlevde också vårens elddop vad det gäller spårarbete. Med andra ord; allt som inte dödar härdar. 🙂
vallterrier.com 
Inte dåligt med tvåkilometersspår! 🙂 Blir han trött efteråt eller lika sugen på att jobba vidare?
Han hade nog kunnat spåra ett tag till, i skog… Benen var inte det minsta trötta utan rejsade järnet hela vägen hem, men han har sovit rätt gott i eftermiddag. 🙂
Impad av din teknikalitet 😉 Själv har jag varken AjFån, Runkeeper el lokalsinne 🙄
Ser ut att vara en promenad inne i skogen? Kan anledningen vara så enkel att telefonen tappar kontakt med sin GPS och därför inte ser var du går förrän den åter igen får kontakt? Om du funderar på att använda den regelbundet så får du gärna hoppa på vår tävling 🙂