Fredagen den 13:e…

I fredags var enda gången i år som veckodagen fredag sammanföll med datumet 13. Och vad gjorde jag då? Jo, jag hade en trevlig dag på Österlen, samtidigt som jag passade på att passera halvsekelstrecket på ålderstrappan. Ganska traumatiskt och ångestskapande i förväg, men inte så farligt när det väl inträffade. Husse började tjata redan i vintras och föreslå resor till än det ena, än det andra stället. Samtliga ställen med det gemensamt att de inte låg i Sverige och med andra ord inte var särskilt hundvänliga, åtminstone inte för mina hundar. Jag var hela tiden fullständigt anti. Antiallt! Till sist lyckades jag klämma ur mig att jag ville åka till Österlen, och Österlen fick det bli, med husvagnen.

Vi gav oss av i onsdags kväll och mellanlandade hos Martin & Stine i den absoluta utkanten av metropolen Ljungbyhed. Efter en nattlig rundvandring på deras nya boställe, samt en öl och lite prat, somnade vi gott.

Morgonen efter drog vi vidare. Första stoppet var TEBA i Höör. Jag har länge hört talas om detta ställe, och förväntningarna var höga. De infriades med råge. Vilket ställe! Där fanns nog ALLT man behöver (och en hel del man inte behöver men bara vill ha) till sin hund. Tyvärr är webb-shopen ganska oattraktiv, men butiken är desto roligare. Fördelen med jämna födelsedagar (även om detta var dagen innan) är att man får göra lite som man vill, utan att  husse gnäller, och han satt snällt och väntade i bilen utan att gnälla det minsta medan jag klappade på saker och, naturligtvis, shoppade en hel del. Till sist fick jag koppla på tunnelseendet och gå till kassan för annars vet jag inte hur det slutat.

När jag dör tror jag inte jag vill komma till himlen (om det nu är en option?). Jag vill komma till TEBA, och jag tror Karlsson vill följa med. 🙂

Efter detta drog vi vidare till Simrishamn där vi checkade in på Tobisviks camping och monterade upp förtältet. På kvällen åkte vi till Kivik där vi käkade. Och var, om inte i Kivik, riskerar man att krocka med ett äpple som är ute och rullar alldeles på egen tass mitt på huvudvägen? 🙂

När vi kom tillbaks till campingen tog vi med oss hundarna och varsin öl och knallade ner på stranden där vi satt och njöt en stund i det sköna vädret.

Dagen efter, alltså Dagen D, väcktes jag av en vilt tvångspussande Karlsson som tog i lite extra dagen till ära. 🙂 Framåt middagstid kom Karlssons uppfödare (Karin och Tommie) farande, för att tillbringa dagen med oss. Mycket trevligt! Det utlovades också en present som inte var färdigtillverkad ännu. En oljemålning på Karlsson som kommer levereras från Tyskland! Himla roligt, och jag blev sååå glad. De har likadana på sina hundar och jag har verkligen tänkt att jag skulle beställa en sån, eller önska mig i present, men sedan glömt bort det. 🙂

Efter att vi skålat i lite bubbel gav vi oss iväg på utflykt. Vi började med Stenshuvud nationalpark som säkert gjort sig bättre i solsken, men visst var det vackert. En lunch på Café Annorlunda blev det också. Därefter åkte vi vidare till Kivik och en heminredningsoutlet som jag spanat in. Där blev det ganska sparsamma inköp, men kul ändå. Färden gick vidare via Brösarps backar som blev lite av ett antiklimax. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men den här årstiden såg det inte mycket ut för världen. Ganska sönderbränt och … slitet på nå’t sätt. Men på våren är det säkert oerhört vackert.

Sen bar det vidare till Österlenchoklad där det inhandlades lite praliner och chilichoklad och sedan mellanlandade vi på Glimmingehus som hade hunnit stänga så det blev bara en utvändig titt.

Dagens rundtur avslutades med fika i Brantevik och sedan skiljdes vi från Karin & Tommie som åkte hem till Malmö igen. Det blev iaf en jättetrevlig dag, avslappnad och skön.

Under hela dagen ”haglade” det  in gratulationer via telefon, mail, sms och facebook. Tackar så mycket för det! 🙂 I början kändes det som att ”vaddå grattis, till vaddå…” men sen bestämde jag mig för att se det som gratulationer till att jag faktiskt lyckats överleva till min 50-årsdag, och då kändes det bättre. 😛

På kvällen åt vi middag utomhus på en fin restaurang precis vid hamnen. God mat, god dryck och underbart väder (om än mulet), och därefter en uppfriskande promenad tillbaks till campingen, och därmed hade jag inte bara överlevt till min 50-årsdag. Jag hade även överlevt själva dagen. 🙂

På lördagen gav vi oss iväg söderut. Första anhalt Ystad där vi precis  missade ösregnet. Mysig stad  där vi strövade runt en stund och käkade lunch på ett supermysigt och hundvänligt café. Färden gick vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Det kryllade av folk och att få ett kort (eller två) på fenomenet utan en massa människor inblandade var inte lätt.

På bilden nedan balanserar Iza och husse på kanten vid branten ned mot havet. Bakgrunden på bilden är faktiskt bara hav. Det var med andra ord en riktigt grå dag…

När vi kom ner från stenarna började det regna lite smått. Vi åkte ner till Sandhammaren men regnet förtog lite av charmen så vi begav oss hem till campingen igen.

På söndagen packade vi ihop det blöta förtältet och åkte hemåt. Då har jag äntligen varit på Österlen och mysigt var det, men nästa gång får det bli på våren, och förhoppningsvis bjuds det då på lite mer solsken.

Det ständigt dåliga samvetet…

Idag på lunchpromenaden blev jag varse  att hallonen är mogna. Åtminstone tillräckligt mogna för att falla schäfertanten och terriertrollet i smaken. Visst har det en fördel att vara lite mer högbent och ha lite mer räckvidd. Och man dessutom ställer sig med frambenen  på en stubbe så… Hallonbuskarna delas liksom automatiskt upp i Hallon 1.0 och Hallon 2.0. Vem som tar vilken version får ni gissa. 😉 Och när vi ska gå vidare får jag dra dem därifrån…

Igår kväll fick faktiskt Iza följa med till klubben. Jag hade bråttom och K var hos dagmatte (svärmor) så han fick vara kvar där tills husse kom hem från jobbet. Iza iakttog lite halvlojt hur jag bytte om till hundkläder och gjorde i ordning hundgodis. Sen konstaterade hon att ”matte plockar ner mitt koppel”. Sen konstarerade hon att  ”MATTE PLOCKAR NER MITT KOPPEL!”.

Det tog några sekunder innan hon kopplade (!) att hon skulle med. Hon är ju min ständiga källa till dåligt samvete även om det inte går någon större nöd på henne. Egentligen. I regel är ju husse hemma och går promenad med henne när jag och Karlsson åker och tränar.  Men igår fick hon alltså åka med och mingla på altanen när jag delade ut  de sista klubbkläderna. Ett litet träningspass (på skoj) hann vi också med, men som vanligt gick hon med nosen i backen mest hela tiden. Det är då jag inser varför det faktiskt inte är särskilt  roligt att träna med henne…  Tyvärr.

Liten man gör så gott han kan…

…men det räcker inte alltid när matte klantar till det.

Idag har vi varit i Jönköping och debuterat i lydnadsklass III. Med oss hem har vi ett tredjepris (dvs inte särskilt bra totalpoäng) och en tredjeplacering (vi var bara fyra i klassen). Den lille terriern skötte sig på det stora hela bra och trots den blygsamma slutpoängen kan jag inte vara missnöjd.

För det första kan man konstatera att det är rätt bekvämt att tävla lydnad. Samling 09.30, och vid 13.30 var jag hemma igen, trots en resväg på ca åtta mil. Dagen har varit hyfsat regnig men under vår stund i verkligheten var det ganska lugnt på regnfronten.

Protokollet ser ut som nedan, med mina kommentarer kursiverade.

Sitt i grupp: 10
Insåg i morse att vi inte tränat det på ett par månader. Och i ärlighetens namn har vi väl inte intensivtränat momentet över huvud taget. Endast några gånger med andra hundar inblandade.  Han satt dock helt still, om än med några huvudvridningar.

Platsliggning: 10

Fritt följ: 7 Dålig språng marsch, luftig, dålig sakta marsch, dk
Vi har inte hittat riktigt rätt tempo för sakta marschen. Dessutom gjorde han en dålig stegförflyttning till höger. Den kan han betydligt bättre!

Sättande under gång: 9,5 Sakta sättande (lite)

Inkallande med ställande och läggande: 8 Sakta  läggande vid  start, lång stannasträcka

Rutan: 6 Dk vid start, dk vid inkallning
Han startade inte på ”rutan” så jag klämde i med ett framåt. Han stannade i färdriktningen istf att vända upp mot mig, och la sig fint, men fortfarande i färdriktningen. Sedan blev han djupt engagerade i lydnadsklass 1-hundarna som höll hus endast 8-10 meter från rutan. När jag kallade in missade han det och jag fick ryta i ytterligare en gång.

Apportering och hopp över hinder: 7 Dk, tuggar
Startade inte på mitt första hoppkommando.

Vittringsprov med apportering: 0 Fel pinne
Tja, så kan det gå. Träna mera alltså. Men förutom att det blev fel pinne gjorde han det snyggt. Bra fart ut (utan startskall) och hyfsat fokuserat luktande. Lite mer koncentration på uppgiften bara så…

Fjärrdirigering: 0 Lämnar
Dagens stora tavla av matte! Första skiftet var från ligg till sitt och jag RYTER i med kommandot som jag senaste veckan börjat använda vid stå-sitt. Tilt i terrierhjärnan, fullt förståeligt, och han startade för en inkallning?! Efter en meter eller två fick jag stopp på honom och resten av skiftena gjorde han klockrent, men då var det ju redan kört…

Nåja, man lär så länge man lever och trots den mediokra slutsumman känner jag mig nöjd  och vi vet vad vi ska träna mer på. Bara att bryta ihop och komma igen alltså. 😉 Och som vanligt kan jag ju inte låta bli att spekulera i hur det kunde ha blivit, om inte om, osv… och med åttor på de båda nollade momentet, vilket inte alls är orealistiskt, hade vi faktiskt varit i hamn med ett förstapris.

Det var i alla fall en trevlig tävling. Lite synd bara att man valt att placera rutan där man gjorde, så nära lydnadsklass I-hundarna, när det fanns gott om plats. En störning inte bara för oss utan troligen även för dem.

Två klubbkompisar tävlade i klass II och den ena, Camilla med Wilma, fick ihop till sitt första 1:a pris. Maddes Kalle var på en annan planet idag och gjorde väl inte riktigt som förväntat hela vägen, tyvärr.

Samtidigt som vi körde pågick det internationell elit-tävling på en annan plan, med stora delar av sverige-eliten på plats. Tyvärr hann jag inte se så mycket av dem som jag ville.

***

Igår laddade vi upp för lydnadstävlingen genom att åka upp till Lilla Edet (nästan) och träna spår och uppletande med lite annat folk. En trevlig och varm dag blev det. Uppletandet kändes bra, även om det var långt ifrån perfekt. Jämfört med ”raset” på lägret var det dock ett rejält lyft.

Spåret var jättejobbigt för den lilla hunden eftersom det gick till 95% i ris, lårhög ljung och lårhögt blåbärsris, högt gräs och träsk. Han jobbade på bra även om vi fick en del strul pga förledningsspår. (Hundar som rastats där strax innan spåret lades ut, men jag valde frivilligt det området.) Strax innan slutet (pipen) tappade han tyvärr bort spåret och så var det med det. 😦 Nåja, det var jättejobbigt för honom i värmen och jag drar inga stora växlar på ”misslyckandet”. Håller bara tummarna för att vi inte får sådan terräng på tävling för då lär vi inte komma runt på tid, det är ett som är säkert.

***

Här kommer några bilder från dagens mulna och regniga arrangemang. Avståndet för fotografen var för långt även för nya, fina objektivet så kvalitén är därefter. Bilderna på Karlsson är tagna av Madde.

Karlsson i rutan, djupt engagerad i lydnadsklass I.
Till höger, utanför bilden befinner sig hans matte…

Snygg inbromsning vid metallen.

På väg in i full fart. Synd att han tydligen satte sig långsamt,
men det uppfattade aldrig jag.

Wilma.

Kalle.

50/50 och 70/30

Då var det väl dags då. Efter lite konstgjord andning ska jag försöka sammanfatta lägerveckan. Det känns ju onekligen som om det blir svårare att komma igång med bloggandet ju längre man väntar, so here we go!

För nionde året i rad var jag alltså anmäld till Kindslägret. Detta är på många sätt årets höjdpunkt. Man kan prata hund dygnet runt (om  man vill) utan att någon tittar frågande och/eller uttråkat på en. Frukost, lunch och middag serveras och man behöver inte tänka på disk, tvätt och städning (utom en morgon). Hela dagarna (och vissa frivilliga kvällar) ägnas åt hundträning i en eller annan form. I år var jag och Karlsson anmälda till brukslydnad/spår för Anna Lindelöf. Jag trodde att fördelningen skulle vara ca 50% spår (och uppletande), 50% brukslydnad. Det var väl ungefär så lägerkommittén också tänkt sig det hela så vitt jag förstod, men fördelningen blev snarare 70/30 till lydnadens fördel. Visst behöver vi även lydnadsträning men vårt  behov av spår- och uppletandeträning är onekligen ännu större.

50/50 var det däremot vad det gällde vädret. Tre regndagar och tre soldagar, om man räknar bort ankomst- och avfärdsdag. De regniga dagarna tillbringade vi till ganska stor del i klubbstugan med att pilla i detaljer så som stegförflyttningar och positioner. Samt koncentration. Nyttig träning naturligtvis, och lyxigt att kunna vara inomhus. Men det gav onekligen lite konstig lägerkänsla?

På hela veckan blev det bara två eftermiddagar med uppletande och två med spår. Uppletandet pajade totalt och det hann vi inte riktigt rätta till. När jag körde på hemmaplan igår gick han dock lika fint som han brukar göra, på hemmaplan… Problemen kommer ju på nya platser…

Spåren vi hann med (tre korta med mycket synretning för att försöka öka motivation/tempo) var väl inte heller några direkta succéer.

Vi var i alla fall en rolig grupp med en bra blandning på hundar (se nedan). Allt från Dunder som är uppflyttad till lägre till Skott som ska tävla SM i spår. Det är ju det som är en av de stora fördelarna med läger; man kan inte bara lära sig av instruktören utan även suga åt sig av de andra deltagarnas tankar och kunskaper.

För övrigt var det ett ovanligt litet och lugnt läger i år. Litenheten berodde på att skyddsgruppen ställdes in pga instruktörsbrist. Det var också betydligt mindre party på kvällarna än brukligt och det var bara de två sista kvällarna jag var uppe längre än till 23. Man börjar kanske bli gammal?  Eller  nå’t… 😉

Nu är vi åter i vardagen och jag inne på tredje jobbardagen. Ytterligare en veckas semester, gärna på hemmaplan, hade suttit fint, men man kan visst inte få allt? Två träningspass har jag och Karlsson hunnit med efter hemkomsten. I måndags fick vi en tävlingsmässig genomkörning av lydnadsklass III och det kändes rätt OK. Igår kväll blev det uppletande och lydnad på hemmaplan. Har fått lite nya teorier angående såväl rutan som fjärrdirigeringen och vittringsapporteringen och gårdagens experiment utföll väl.

Så där… då var bloggandet tydligen igång igen.

Och den som vill se fler bilder från lägret kan klicka här!

Dunder

Cocos

Asta

Skott

Idde

Jullan

Bloggen som dog?

Just nu känns det verkligen som om bloggen har självdött. Lugnt och stilla insomnat liksom. Vi får väl se när/om inspirationen (och tiden) dyker upp för att återuppliva den via HLR* och åtminstone göra en sammanfattning av lägret? Och läget…

*Hjärt- och LungRäddning, typ…