Månad: juni 2008

Idag har jag varit på det stora möbelvaruhuset som börjar på I och slutar på EA. Det är egentligen helt emot mina principer att åka dit en söndag. En gråregnig söndag. En gråregnig söndag när det är lönehelg! Sådant utsätter man sig bara inte för. Basta!

Det var födelsedagspresenter till mamma (hon har inte dator så det är riskfritt att skriva ut det här) som stod på inköpslistan, och de måste alltså inhandlas innan avresan på fredag. Den ursprungliga tanken var att åka dit en eftermiddag (några timmars kompledigt) i veckan men när jag började lägga veckopusslet för de sista dagarna innan semestern fattades det några bitar (=timmar) så jag fick handla rakt mot mot min självbevarelsedrift. Det blev tidig (nåja) avfärd så att jag skulle kunna hänga på låset när de öppnade. Kl 09.57 slog jag av motorn på parkeringen utanför sagda varuhus och kl 10.57 var varorna inhandlade, betalda och inpackade i bilen. Och då hade jag ändå tagit det väldigt lugnt för att vänta ut att klockan skulle slå 11.00 och grannen Huveröds skulle slå upp sina portar. Det hela gick alltså fantastiskt smärtfritt och trängseln var icke existerande. Må hända det faktum att det finns ytterligare ett likadant varuhus i Göteborg spelar in?

Besöket på Huveröds stillade lite av shoppingbehovet som inte tillfredställdes igår. Två latexpipar, en massiv mindre boll och lite annat smått och gott fanns med i påsen hem till lillebrors stora förtjusning. Ytterligare ett par inköp passade jag på att klara av i detta köpcenter också, när jag ändå var där och det var folktomt och gott om parkeringar, så sparade jag in en utflykt här i stan som förmodligen varit betydligt mer påfrestande rent psykiskt.

************

På eftermiddagen har Karlsson fått ett rejält spår och jag kan glatt konstatera att han gör fina framsteg. Det som är roligast är att motivationen ökar så markant från gång till gång. Idag tjöt han rakt ut när jag satte på mig midjeväskan och DET är ett gott tecken. 🙂 När vi klarat av vår godis- och vattenritual vid apporterna så drar han oftast iväg helt självmant numera. Det är inte så länge sedan han liksom tappade tråden efter varje apport och det krävdes både tid och pepping för att komma iväg igen. Dagens första svårighet bestod i att första apporten låg i spetsen på en spetsvinkel. Den här gången jobbade han ända ut i spetsen och fick apporten men sen tog det ett tag innan han letat sig tillbaks till andra benet på vinkeln. Men han löste det själv, utan någon påverkan från mig, mer än att jag stod still och väntade. Dessutom fick han en loop som han fixade sååå snyggt och skogspinne som jag plockade upp under tiden jag la spåret och bara hade i handen en liten stund innan jag la ut den. Den lyckades han inte lokalisera men det kan jag förlåta honom för. I övrigt plockade han alla pinnar (8 st) och pipar (3 st). Och det var inte tätt mellan föremålen så med andra ord var spåret ganska långt.

Jag hade passerat ganska många skogsmaskindiken som bestod av enbart hård lera, om än lite blöt på ytan. Ibland hade jag följt diket en bit för att sedan vika av, och ibland hade jag gått rakt över. De gånger jag följt diket en bit fick han lite problem, men löste det fint också, bara han fick tid på sig. Man nästan hör hur poletterna rasslar ner… 🙂 Om man tänker på hur hans spår såg ut på lägret förra sommaren så tycker jag att han gjort ganska stora framsteg. Vad instruktören tycker lär vi aldrig få veta eftersom vi tyvärr inte ska vara i hans grupp på lägret, men jag tror han skulle vara åtminstone ganska nöjd.

************

OBS! Du har väl inte missat inlägget ”Omplacering sökes” lite längre ned?

Eller snarare – färdigUTställt. Nu är den karriären över för gott. OK, jag kanske ställer honom på någon inofficiell rasspecial, typ Årets Border, om vi ändå råkar vara där, men SKK:s kassa ska jag inte stödja med några fler anmälningsavgifter.

Domaren var som sagt från Uruguay, och riktigt vilka konsekvenser detta skulle få kunde ingen ana. Uppenbart är att han inte gått den lektionen på domarutbildningen där de fick lära sig att dela ut blåa band (2:a pris) men däremot närvarat flera gånger på den lektionen där de fick lära sig hur man delar ut rosa kort och rosa band (ck). Trots det räckte inte de rosa banden och korten till Karlsson, men ett rött band fick vi i alla fall med oss. Men en slät 1:a i ett sammanhang där 11 av 15 hanar får CK? Nä, det känns onekligen mer som en 2:a. Och någon linje i hur ck:na delades ut lyckades jag inte heller hitta. Hundarna var långa, korta, höga, låga, kortbenta, långbenta, tjocka, smala…

Kritiken blev iaf så här:

Very good in type. Excellent head & expression. Should have more ribcage. A little weak on the rear.

Domare: Nallem Jorge, Uruguay.

Den andra meningen i kritiken värmer dock gott. Jag tycker verkligen att han har ett underbart uttryck, och det är ju roligt när även domaren ser det. Men med gott samvete kan jag nu lägga ner utställandet. Nu är han ställd även i öppen klass officiellt. Det finns så mycket annat roligare (och viktigare) vi kan lägga tid och pengar på.

Husse följde faktiskt med frivilligt som kennelpojke idag, och han har inte klagat en enda gång, men då fick han sitta i den bekväma stolen också :-). Å andra sidan protesterade han inte när jag ville åka hem heller.

Shoppingen var ganska begränsad i år. Det var inte många försäljare som hade riktiga hundprylar att sälja. Det mesta var ”drafs” typ porslinshundar, smycken, t-shirts, godis osv. Lite pengar lyckades jag ändå göra av med hos Häromi. Två nya fällar, några pipleksaker och några ”tjurmuskler” som var uppdelade i mindre bitar.

Resten av dagen har ägnats åt först en rejäl promenad på tu man hand med Iza och därefter en aktivitetspromenad med Karlsson. Piparna jag köpte idag visade sig vara en riktig succé. Jätteroliga, men inte så roliga att man inte kunde lämna tillbaks dom till matte. De klassiska latex-piparna kommer han inte gärna tillbaks med, men de här apporterade han in med snygga avlämnanden, som värsta labben (dock med lite avdrag för tugg). . 😉 Har lagt in en beställning på fler sådana. Det finns ju folk som ska dit i morgon också.

Har du inte sett filmen Crash så kan det varmt rekommenderas, men förvänta dig inte att få skratta för det här är nog så långt från komedi man kan komma. Det är en riktigt stark film som berör, med fantastiska skådespelarprestationer. Så här beskrivs filmen hos Lovefilm:

Tror du att du vet vem du är? Du har ingen aning! Crash utspelar sig i ett rasistiskt Los Angeles, där polisen och hela rättssystemet har surnat. En bilolycka i Los Angeles knyter samman en grupp främlingar, där de tvingas ta beslut som ställer deras moral på sin spets och tvingar dem att leva med resultatet av sina handlingar. Crash är en historia som börjar med en bilolycka men titeln syftar mer på sammandrabbningen mellan de olika människornas öden.

**************

Och du; missa inte inlägget Omplacering sökes här nedanför!

Vågar man tro på bredbandet nu? När min andra ”kompis”, xxx på Relacom, ringde och meddelade att han hittat (och lagat) felet på telefonledningen (”åsksmäll”) så bestämde sig även bredbandet för att fungera, och har gjort så sedan dess – i flera timmar. Det känns nästan overkligt…

Och du; missa inte nedanstående inlägg!

Nej, luuugna och fina nu, jag ska INTE ha en hund till. 🙂

Däremot har jag en bloggkompis som med kort varsel ”drabbats” av möjligheten att skaffa hund. Hon är öppen för förslag men högst på önskelistan står ridgeback eller labrador. Det är dock förhandlingsbart om rätt individ uppenbarar sig. Något i det lite större formatet bör det vara, och helst en hane. En ”cool” hund som inte drabbas av panik för att bli lämnad ensam någon timme då och då. I normala fall finns dagmatte att tillgå, men kortare stunder bör den klara på egen tass.

Så känner ni till något som passar in på beskrivningen, kanske en överbliven ”valp” hos en uppfödare eller en lite yngre hund som behöver ett nytt hem, hör av er till mig så vidarebefordrar jag.

Ja det kan man fråga sig? Man kan också fråga sig vem som planterar en kaprifol praktiskt taget under en stenmur? Eller kan kaprifol föröka sig på egen tass? Hur som helst lever kaprifolen (som f ö tagit över hela stenmuren) i harmoni med den oidentifierade och gigantiska barrbusken. Gjorde ett försök vid trädgårdsröjningen i våras att rensa bort det som växte i busken, men jag nådde tydligen inte ända fram… 🙂 Uppenbarligen tog inte kaprifolen illa upp heller, och snart blommar den för fullt!

Igår kväll var nätet helt ”borta” och likaså en bra stund i morse. Precis när jag ringt chefen och meddelat läget, och att jag av denna anledning skulle infinna mig på kontoret senare under dagen, så hostade det till och gick igång. OK, fortfarande till och från, men mer till än från för närvarande. Det kanske är chefen jag ska ringa till när det krånglar, istället för Telia?

P g a en envis, molande huvudvärk (vilket inte drabbar mig särskilt ofta) igår kväll blev det inte mycket vettigt gjort. Under den stunden Iprenen var högpresterande blev det dock ett litet lydnadspass med K, och ett ännu mindre med Iza. Med K fokuserade jag på fjärr sitt-ligg, och när jag bytte ut tennisbollskastningen mot korvkastning förvandlades detta från det tråkigaste moment gud (eller SBK) uppfunnit till ett skitroligt moment med skyhög förväntan och ivrigt viftande svans. Problemet är korvens flygförmåga. Den klarar ju liksom bara ett visst avstånd… Dessutom bör man helst ha rak medvind med korvbitar i bt-format. Nåja, vi får väl se hur vi går vidare.

Vi jobbade även lite med växling sitt – stå och DET är jättesvårt enligt K. Men jag tror han började haja lite på slutet?

Så här mysigt är f ö mitt skrivbord på datorn numera. 🙂

Nu verkar det som om Telia fått på sig silkesvantarna på allvar. I morse ringde jag min ”kompis” igen, och berättade om den bristande funktionaliteten på mitt ”lagade” bredband. Han frågade då hur telefonen fungerar? Och faktum är att sedan några dagar tillbaks har det stundtals sprakat och knastrat alldeles förskräckligt i luren, vilket jag berättade. Detta problem uppstod dock åtskilligt mycket senare än bredbandsstrulet. Det har dock överskuggats av det andra, mer akuta, problemet och jag har inte riktigt orkat bry mig.

Hur som helst la han in en reklamation på det ”lagade” bredbandet och lovade att det ska vara OK till fredag kväll. F*n tro’t…? När jag ”hotade” med att ringa honom på måndag igen meddelade han mig att han då har semester men han fixade så att deras ”duktigaste handläggare” ska ringa mig på måndag och kolla!

Och inte nog med det… Under lunchpromenaden ringer mobilen; Hej det var xxx från Relacom. Du har tydligen problem med din telefon?

Ooops, utan att jag ens gjort en formell felanmälan?! Man ska tydligen inte sluta förundras? Han hade inte hittat något fel då, men nu sprakar det inte längre.

Sista dagarna har jag dock fått vatten på min kvarn ang TV via bredbandet. Det ska man INTE ha när man bor som vi gör. Det ironiska var att i förrgår kom det en stor braskande reklamförsändelse till husse där Telia erbjöd TV via bredbandet! Behöver jag säga att den åkte i soporna? Det är nog illa när datorn inte funkar, men ska man inte ens kunna titta på TV då? Ja menar, detta kunde lika gärna ha hänt i november när TV-tittande är betydligt mer aktuellt än nu. Och husse hade nog varit måttligt imponerad över att se fotbolls-EM i 30-sekundersintervaller.

Dock har tekniken varit hyfsat med mig idag trots allt. Det mesta av jobbet, som kräver uppkoppling mot servern, är faktiskt gjort. Även om det kostat ett antal inloggningar pga ”automatisk” utloggning. Dessutom har jag, med andan i halsen, lyckats betala räkningarna med bara ett ”tekniskt avbrott”…

Nu tycker jag ju inte att det är någon lysande idé att ha ett lejon som husdjur, men om man nu haft det och sedan råkar ut för detta kan man nog inte låta bli att fälla en och annan tår. Och det kan inte jag heller…

…står en djävul där och böjer dom tillbaks, eller hur gick den gamla visan? 😉

Hur som helst så är ”gräset” på åkern högt nu. För Karlsson ter det sig förmodligen som en ogenomtränglig häck och det är inget han studsar ut i frivilligt, och gärna för mig. Vill helst inte veta vad som döljer sig där heller, i form av katter, rådjurskid och andra lösdrivande varelser. Men snart går nog bonden loss med skördetröskan tror jag?

Förutom ett litet fotopass blev det ett lydnadspass ikväll, medan husse promenerade Iza. Idag var det något mer organiserat, och inriktat på fjärr och inkallning med ställande/läggande. Lägger sig gör han i stort sett klockrent. Förstår inte varför det ska vara så mycket svårare att bara stanna?

Föga förvånande så fungerar INTE bredbandet stabilt nu heller, trots sms:et. I morgon får det alltså bli ett nytt samtal till mina nya kompis på Telia i Farsta.

Inte blev det något bredband lagat igår heller. Idag ringde jag således Telia – igen. Fick prata med en tämligen inkompetent (eller nyanställd?) kille som inte hade en aning om nå’t och inte ens kunde läsa innantill om mitt ärende. När han började med den vanliga frågeramsan; Har du kopplat i första jacket, osv. fick jag nog. Jag frågade om han tyckte jag skulle ringa Aftonbladet eller Expressen och berätta om deras service (jo, jag gjorde faktiskt det, frågade honom alltså!) och krävde sedan att få tala med hans chef – inom en timme!!! Och se på f*n, inom en timme ringde ”chefen”. Och där hade vi rätt man på rätt plats. Tror jag? Han beklagade djupt och läste sig fram till att det skulle lagas idag. Han bad mig också ringa tillbaks när allt var OK så att vi kunde diskutera den ekonomiska kompensationen. Och det kommer jag garanterat göra. Det var nästan så att jag fick hans direktnummer, men bara nästan… Jag har åtminstone både ett för- och ett efternamn och var han jobbar.

Vid lunchtid åkte jag in till jobbet och i samma sekund jag slog ner rumpan på stolen här kom det ett sms om att felet nu skulle vara lagat. Jag tror det när jag ser det…

*************

Av  kommentarerna till förra inlägget inser jag att jag nog uttryckte mig lite luddigt. Att Iza käkar blåbär (och även hallon) när det är säsong är ingen nyhet för mig, och inget jag motarbetar på något sätt. Dock är tillgången på blåbär inte så stor hos oss. Däremot, när vi besöker pappa, vilket brukar inträffa under blåbärens högsäsong, så kommer vi knappt ur fläcken på promenaderna. 🙂 Totala lyckan var nog förra sommaren när någon tappat en halv hink med blåbär mitt på stigen…

Karlsson lärde sig också käka blåbär förra sommaren. En kunskap han ofta använde sig av framför allt på spårlägret (i spåren!), när han inte fick spåra som han tyckte var mest rationellt – dvs med nosen i högläge…

*************

Igår fick sig Karlsson ett pytt-i-panna-pass. Kände att han behövde komma ut och ”lufta” sig lite i träningsmiljö så vi åkte till Elfsborgs BK. Tyvärr var jag ganska ostrukturerad så det blev lite av varje, dvs pytt-i-panna. Han skötte sig bra men jag vet inte om det tillförde så mycket för framtiden? Hur som helst körde vi stå/stanna i alla möjliga situationer, kryp, fjärr, ruta, metallapport, framåtsändande (nåja) och säkert något mer som jag förträngt. Men blev det inte bra så var det inte K:s fel, för han försökte iaf. 🙂

På sista tiden, när Iza insett att det vissa dagar är korta lunchrundan som gäller istället för djävulsrundan, har hon visat ett frenetiskt intresse för blåbärsriset (och det andra likartade riset) som växer utmed hemvägen. Jag har uppfattat det mest som ett försök att maska lite, för att vi inte ska komma hem så fort. Eftersom det, trots riset, inte växer några bär där så har hon ibland rafsat åt sig (och knaprat i sig) några blad.

Samma scenario upprepades idag, utan större framgång. När vi var nästan hemma fick jag dock se att det faktiskt fanns mogna blåbär på stenmuren och visade henne. Och DET skulle jag aldrig ha gjort. Om jag inte bogserat henne därifrån hade vi nog stått kvar än…  🙂

(Mobilbild)

Nu tror jag mig ha en aning om hur det känns för de som mår jättedåligt men inte lyckas få en diagnos av en läkare, de som har diffusa symptom och inte blir trodda. Och så när de äntligen får en diagnos – och får veta vad de lider av – så blir allt genast åtskilligt mycket lättare.

När jag åter ringde Telia för att kolla min felanmälan så fick jag höra att det var 10 kunder till som hade samma problem och – att man hittat felet! En trasig kabel som ska bytas under dagen. Yes!

Det var alltså inte jag som var tokig, vilket de onekligen verkade tro de första gångerna jag ringde…

Den senaste (dryga) veckan har mitt liv till stor del kretsat kring den gröna lampan på modemet. Den som större delen av tiden har behagat vara släckt.

Igår gick Telias deadline ut. Igår kväll var det fortfarande lika instabilt. Uppkopplad 30 sekunder, nedkopplad 2 minuter, uppkopplad 93 sekunder, nedkopplad 14, osv… Rent privat är det ett irritationsmoment, inte mer. Arbetsmässigt däremot har paniken varit nära. Under veckan kommer jag att behöva sitta konstant uppkopplad mot servern på jobbet för att bli klar med det jag ska innan semestern.

Jag hade laddat upp rejält inför ytterligare ett samtal till Telia och se … nu har den lilla lampan lyst konstant i 45 minuter. Vågar man tro att det är sant?

(När den gröna lampan på skrivaren på jobbet också började krångla förra veckan trodde jag knappt det var sant…)

***********

Sen jag skrev sist har Karlsson hunnit med att bli jättehalt och att bli frisk igen. Och senaste inlägget var för 1,5 dygn sedan! I söndags eftermiddag busade han och Iza runt lite, precis som de brukar. Helt plötsligt hade jag en trebent hund som inte ville stödja på höger bak?! Han tar sig ju fram nästan lika bra på tre ben så han hoppade glatt fram ändå. Han stödde på benet ibland men såg inte överdrivet förtjust ut. Paniken var nära men samma sak har ju hänt en gång tidigare, för något år sedan, och då var han ”frisk” dagen efter och historien upprepade sig. Igår morse fanns inte ett spår av någon hälta och på den vägen är det?! Man blir ju onekligen fundersam men å andra sidan; jag kan ju inte gå till veterinären med en hund som ”var halt i söndags”? Skulle det inträffa oftare får jag naturligtvis göra något åt det, men en gång om året…?

***********

För övrigt är semesterstressen total. Massor av saker som måste vara klara på jobbet senast torsdag nästa vecka, men det löser sig förmodligen den här gången också. Det brukar det göra!

***********

Och lagom när jag publicerat ovanstående slocknade den gröna lampan – igen…

Igår var det dagen efter. Inte pga något omåttligt alkolholintag på midsommarafton utan snarare pga dåligt med sömn. Det blev inte särskilt mycket vettigt gjort, men ibland har man väl rätt att slöa lite också, eller vad tycker Luther?

Hundarna var också märkbart tagna av midsommarfirandet. För första gången i sitt liv sov Karlsson i mitt knä under en hel film som vi slötittade på under eftermiddagen. Han brukar föredra att ligga på fotpallen med mina ben som huvudkudde men att vara knähund är inte riktigt hans stil. Men är man trött så är man. 🙂 Samma sak upprepades sedan på kvällen, och inte mig emot. Det är mysigt med en hund i knät!

Idag ”pisseregnar” det. Trots det tog jag mig samman och lade ett lååångt spår åt den lilla. Det var nog det längsta i hans karriär. Uppskattningsvis ca 1000 meter. Började med ett upptag som idag var vinkelrätt. Det var egentligen inte tanken men så blev det. (Ska jag vara helt ärligt hade jag inte tänkt alls, förrän precis i sista sekunden och då blev det som det blev.) Han plockade upp spåret jättefint men sen funderade han en stund innan han kom iväg åt rätt håll. Och ska vi vara riktigt ärliga så höll jag emot i linan när han ville gå bakspår, alternativt rakt fram vilket han också provade. Men sen kom han iväg rätt och då blev det massor med beröm.

På flera ställen hade jag lagt pinne mitt i vinkeln och det hade han inga större problem med.

Enda riktiga strulet kom vid spetsvinkeln som låg efter ungefär halva spåret. Där ville han snedda över eftersom han fick andra ”benet” på vinkeln i näsan men se det var inte matte med på. Matte krävde att han gick ända ut i spetsen! När han inte får som han vill tenderar han att bli frustrerad och irrationell så där snurrade vi en bra stund men till sist, med lite hjälp på traven från matte, kom vi iväg igen och resten av spåret gick som på räls. Riktigt, riktigt bra! Att vi gick över en grusväg tror jag inte ens han märkte? Nosen i backen som en dammsugare.

Nu känns det som om han börjar bli en riktigt duktig spårhund. Längden på spåren verkar inte vålla några problem utan han spårar nästan bättre i slutet. Pinnarna plockar han också fint för det mesta. Det som däremot kan bli problem på tävling är tiden. Det går inte jättefort… Delvis för att jag håller emot i linan naturligtvis, även när han är rätt, men blir farten för hög har han en tendens att glida av spåret. Sen MÅSTE vi träna med andra spårläggare! Dock lider matte av ett minne i paritet med en guldfisk och ibland har jag inte en susning om var jag gått även om jag tycker att jag tar ut massor med riktmärken under vägen? Fördelen är ju att jag måste lita på min hund och inte kan ”styra”, så på det viset blir det ju som om någon annan gått spåret. 😉

Härnäst på programmet står grovtrim här hemma, och kl 17 ska vi vara hos V för fintrim inför lördagens utställning.

****************************

Dagens husmorstips

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=41584224

Har ni inte provat denna kan jag bara säga – gör det! Igår kväll stängde jag av frysen (efter att jag tömt den naturligtvis) och stoppade i en sådan ”duk” längst ned och stängde dörren. I morse när jag kom upp var det mesta av isen borta och allt vatten fint samlat i denna som vägde sina modiga kilo. Helt suveränt!

Rubriken säger ganska mycket om hur midsommaraftonen var. Åtminstone rent vädermässigt. På förmiddagen såg det stundtals ganska hoppfullt ut, med en sol som bröt igenom och värmde gott. Strax innan kl 15, när gästerna skulle komma, brakade det loss i ett rejält skyfall… Men med tak på altanen, fleeceplädar och varma kläder klarade vi oss trots allt ganska bra och härdade ut utomhus (åtminstone vissa av oss) till 00.30. Det regnade inte heller så mycket mer under kvällen utan vi lyckades t o m genomföra en femkamp (som jag tror innehöll sex grenar?!).

Blåste gjorde det som f*n hela eftermiddagen och kvällen. Men ska man se något positivt med det så var det att vi slapp knotten. 🙂

Hur som helst; sillen blev uppäten (nästan), snapsarna blev snapsade, jordgubbarna gick åt och köttet blev grillat så det var en ganska normal svensk midsommar trots allt.

Nu börjar hemmet och tomten så smått återta sin normala form. Nu är bara frågan om internetuppkopplingen vill visa sig från sin bästa sida en liten stund så att jag kan publicera detta också?

Kameran fick vila under större delen av kvällen, men några bilder blev det i alla fall.

Midsommarblommor? Köpta!

Ingen midsommarafton utan jordgubbar!

Kameran hade lite svårt att ställa in fokus på regnbågen. 😉

Klassisk gren i femkamp; kasta ner ölburkar med tennisbollar.

– Är inte midsommarafton slut snart så man får gå och lägga sig på riktigt?